Drakballar

Gissa om jag vill se den här?!

One day, I'll get it..

I guess I could be pretty pissed off about what happened to me, but it is hard to stay mad when there is so much beauty in the world. Sometimes I feel like I am seeing it all at once, and it is too much and my heart fills up like a ballon that is about to burst. And then I remember to relax and stop trying to hold onto it. And then it flows through me like rain, and I can't feel anything but gratitude, for every single moment of my stupid little life. You have no idea what I am talking about I'm sure, but don't worry, you will someday.

Sol går igen

Jag trodde den dog där ett tag. Visst var det ett par dagar då man tvekade, då man trodde den gått och lämnat oss åt vårt öde. Det kändes som att att det var en konstant grå soppa som hängde här. Det sägs att man inte vet vad man har tills man förlorat det. Därför har jag samlat några soluppgångar. Nu har jag dem för alltid.

All fun and games

Jo, så kan jag sammanfatta min julafton. Bara skoj och spel. Nej, det var inte jag som fick spel. Vi spelade spel. Som bara fan. Jag tjackade ett mexikanst tåg till mamma och pappa. Det körde vi, bland andra spel, till sent in på natten. Delade ut presenter, på en perfekt nivå och åt lagom mycket fantastisk hemlagad julmat och njöt i fulla drag av de chokladpraliner som vi slängde ihop dagen före dopparedan. Jag skojar inte. Lillebror och jag var själva de som var mest förvånade över hur grymma de blev. Inget recept, bara stor erfarenhet låg till grunden för mästerverken han och jag skapat. Inte erfarenhet av pralinlagande utan erfarenhet av pralinätande. Vad mer kan man behöva kunna?

Rock my world

Än en gång är det fullträff. Klicka på bilden för att se den större.

Nightmare before christmas eller min blogg är min terapeut.

Fascinerande att den så förbytts. Känslan av jul. Jag har den inte, eller den jag har, är inte vad den var. Jag älskade julen. All spänd förväntan. All god mat. All fritid att leka, spela, mysa och öppna paket. Nu vill jag mest att det redan ska vara över. Låt det bli en vanlig vardag, nästa år. Nu tänker du säkert att det är ganska sorgligt att jag säger såhär, att jag måste vara en ganska ensam kille, att jag inte har en fin familj att mysa med, att ingen tycker om mig. Du kunde inte ha mera fel. Min ensamhet har jag själv valt, min familj är stor och fantastiskt mysig och alla tycker om mig. Okej, jag försöker lura mig själv, mer än jag försöker lura er. Jag erkänner. Det var ändå uppenbart. Jag saknar någon att kalla min, det må vara självpåkallat, men ändock. Det är en avsaknad. Lika bra att säga som det är. Ska det vara orsaken till den totala bristen av julkänsla? Jo, kanske. Det kryper i skinnet av julsånger. Jag är trött på glögg. Jag som vill ha det till midsommar, valborg, vardag och fest. Blodet på liken i nyhetsinslagen är för rött för att vara bekvämt. Inte för blodigt. Jag har inte köpt några julklappar. Fatta det sista. Ingen jag vet har njutit mer av att julshoppa än jag. Brukar börja vid skolstarten. Fundera och välja med omsorg. Alla fick något som var ett tydligt tecken på hur väl jag visste vad de innerst inne begärde. Så såg jag på det. Det är ju så många flugor på en smäll. Låt mig förklara. Först och främst en ursäkt att köpa grejer, grejer som man normalt inte brukar köpa, leta och jämföra alternativ. Det är befriande att inte alls ha minsta dåliga samvete över att man köper en massa, egentligen, onödiga saker. Det är ju presenter. De har ett tydligt syfte. De ska göra någon annan glad och förstärka banden mellan den som ger och den som får. Hur som haver. Jag vill inte. Nu har jag mest dåligt samvete för att jag vill ha grejer, grejer som är dyra. Och onödiga. Cum clean before christmas, det är min julsång. Skäms när jag skriver det här. Skriver der för att få det ur mig. Jag ska åka till landet över jul. Det är bokat julgransklädnad, godisbakande, dopp i grytan, paketstunder, mys framför brasan, tvspelande, brädspelande, julbordande och umgängande. Jag kan inte komma dit och vara gubben som ville att grinchen skulle sno julen. Ut med det gamla in med det nya. Letar efter en nyhet. Ett sätt att se på det som gör det till den fantastiska helg som det ska vara. Jag kommer hitta dit. Det första steget är att erkänna att jag har ett problem, det andra är att se vad det är, det tredje att skapa en målbild. Ta sikte på den. Fokusera och se mig där, hur jag mår, ser ut, hur det känns, vad det luktar och göra det min verklighet. Enklare än så är det inte. Jag skriver av mig det här här, för att jag vet att mina nära och kära läser det. Jag skriver det inte för att på förhand ge en ursäkt. Anledningen är den att vi inte alls talas vid eller träffas så ofta att de vet om det här, eller jag berättar inte hur jag mår. Det är en anledning. Den andra är den att jag inte känner behovet av en terapeut, som hade varit alternativet. Jag är en selfmade man. Jag gör mig själv. Ha ha. Undrar hur allvarligt det ser ut, om man inte riktigt känner mig. Allt jag har är lite preholidays-stress. Det ville jag ha avklarat, utrensat till ikväll. Jag vill inte komma hem till gården med ett moln av tunga tankar. De förtjänar inte att utsättas för mitt svarta hål som suger upp all julstämning. Jag vill vara en supernova som lyser starkt över krubbet. Så. Det funkar. Jag känner mig rensad. Sätter ord på mina tankar så slipper jag tänka dem så mycket mer.

Tvekar en stund innan jag trycker på publicera. Borde jag trycka ut det här? Är det privat eller personligt? Vilket var det som var okej och vilket var det som var ej? Skiter i det och tänker att om någon som läser det här känner igen sig i min ångest, och då får lite lättare i sin egen, så är det värt det. Du är inte ensam. Det är min julklapp till dig.

Det är min mammas dag idag!

Jag hade namnsdag för en vecka sedan, då kom mamma in med mumsiga matlådor och en maffig, hemmabakad chokladtårta de luxe. No kidding. Den var på allvar. Den räckte i flera dar. Den var, som jag är, bäst lämpad att avnjutas i små doser. Så gott. Nu tänkte jag att jag skulle återgälda det, då hon fyller år idag. Fick ett mess igår. Hon flyr fältet, åker ner till bibelbältet för att få leka lite med keruberna, mina gudsöner. Suck. Jag ringde och hälsade att hon nu förstört mitt liv och lade på.. men jag kan inte hålla mig från att ändå ge henne mitt hjärta.

Den som ingen bil har, han får gå med rumpan bar.

Jo.. det är ett otäckligt missljud från min motor, eller inte min motor utan min bils motor, men det är ju in bil, så då är det min motor per se. Ja, ni fattar. Jag har inget att säga, utom att det suger. Fett. Ingen kan säga vad prislappen kommer att stanna på. Suck. Så får man sota för att man väljer bil på utseende. Trots det kan jag inte förstå vilka andra grunder man kan ha för sitt val. Återkommer när jag vet mer hur denna följetong tar sig.

Ingen rök utan eld

Gissa om min bil gick igenom besiktningen. Nope. Hade det på känn. Körde den duktigt genom en tvätt först för att den skulle se fin ut. De rostiga järnfälgarna gjorde inte sitt till. De ser förjävliga ut. Borda ta och köpa nya, eller täcka över dem med plast. En annan dag. Vid tomgång har jag reagerat på att det luktat lite avgaser i bilen.. vad gjorde jag åt det. Inget. Nu får jag göra det. Rätt åt mig. Jag har ju struntat i det. Men orka, liksom. Det räcker med ändå. Det kommer i alla fall upp rök ur motorn på ställen där det inte borde göra det. Jag vill inte behöva bry mig om bilen så. Egentligen behöver jag det inte heller, jag har bokat tid på verkstad. Får se vad det kalaset slutar på. Fick en pris uppfattning av killen jag bokade med. Lägst en relativt låg summa. Som högst en summa på 120 procent över det. Bra spann. Tänk om jag fick värdera hem så. Då hade det vart lätt. Ja, din bostad är värd mellan 800 000 och 2 000 000. Känns det ok? För mig känns det ok att lämna in skiten, hämta ut den fixad och fin. Kosta vad det kosta vill. Hoppas inte min mekaniker också är min läsare.

Cred' is not at all dead!

Jo, som ni vet, ni som följer min blog slaviskt. Ja, det är du. Erkänn. Det är pinsamt, jag vet, men det är allt jag skriver, också. Så du ska inte känna dig ensam. Jag är här och skäms i kapp med dig. Lita på det. Nu åter till ämnet. Jag har avböjt framtida skumpa och offentlig hyllning.. men om det är så, att det verkligen är befogat och det bara måste göras, så har jag funnit lösningen. En present jag inte säger nej till. Titta på bilden ovan och tänk till. Du fattar. Gott gottigottgott, som de säger i Carlshamn.

Äntligen

Helg. Visst, jag jobbar både lördag och söndag. Hindrar det mig från att ta helg? Svar nej. Ikväll blir det loungeing på hög nivå. Fick ihop två av sex affärer som hängt i luften ett tag nu. Känns gött. Imorgon kväll blir det som bilden visar. Röj på låg nivå. Ska beta av två av dagens härliga festligheter. Min käraste lillebror som bor på landet, drar sin årliga decemberskiva ett varv till. Denna gång med uteliggaretema. Bli min vän på facebook och du kommer att få se eländet.. efter ett smakprov av det blir det raka vägen in till stan igen för att inskola dalkullan. Det ska bli grymt kul det med. Kunde jag hinna med mer? Ja, det blir troligen premiäranvändning av mitt nya vipkort på krogen bj. Gillar inte kö, så jag gillar vip. Det låter väl hur kul som helst, huh? Inte alls! Jag missar ändå skitmånga roliga fester som händer typ en gång. Det är vidrigt dåligt planerat av alla mina vänner och andra som jag känner. Jag borde lägga upp en kalender på nätet, så att alla kan se vilka dagar som är bokat och boka in en ledig tid. Jag vill ju vara med på allt, inte missa en sekund. Gissa varför jag slutade sova middag samtidigt som min betydligt, eller numera knappt, äldre syster? Det händer skojiga saker och du är inte där. Vad är värre? När jag blir kung av Sverige så ska jag styra upp det här, reglera lagrum och rökrum och andrum. Då ska ni se på fina flödesscheman. Så det så. Trevlig helg, sug och svälj. Ja, på sugröret i drinken du håller. Inget annat, du smutsiga, smutsiga flicka.

Logiken i statistiken

Jag funderar som ni vet, på det här med bloggandet. Finns det syfte och mening med det? Jag tror nog det ändå. Bara det faktum att jag skriver drygt hälften så ofta som förra året, men har betydligt fler besökare per månad, än då. Undrar vad det beror på? Det är i snitt 14 per dag som kollar in här. Inte ens jag är inne varje dag. Kan det vara mina djupa, insiktsfulla, sexiga, livsberikande och i varje ögonblick briljanta inlägg, som gör det? Jag har varit relativt konsekvent i mitt tema. Kött. Ibland med mat på. Kan det höga antalet av trogna besökare vara konsekvensen av det? Bra eller dåligt, vad vet jag? Vad jag vet dock, är att choklad är bra. Gott är det också. På allt. Punkt.

Tuffa tider

Här kommer min kommentar till krisen; bit ihop, det blir svårare innan det blir lättare igen, det som inte dödar dig gör dig starkare och en massa andra floskler som du inte kan ta till dig ändå. Gör det enda vettiga som man kan göra med kloka ord. Skicka dem vidare. Jag tycker det är fascinerande hur fantastiskt fort det gick. På några månader gick det från att vara, inga problem, till att bli årtiondets katastrof. Tillbaka i tiden. Företag till höger och vänster ser till sina kostnader och kapar skallar. Ingen går oberörd genom det här. Min egen bostad skulle knappt betinga det jag gav, för snart fem år sedan. Nu undrar jag om den konstgjorda andning som sätts in fungerar, om livlinorna som kastas ut till den fallna ängel som finansen är, kommer att hålla. Den som lever får se.

Forum för fvad?

Jag är inne i den där perioden. Igen. Vill du analysera mina inlägg hittills kan du säkert hitta ett tydlig mönster. Ställa upp diagram och dra slutsatser. Med relativt jämna mellanrum kommer den här perioden. Då jag inte längre ser syftet. Poängen. Vad är det för mening med det här egentligen? Kanske var det inslaget från Röda korset om de svältande barnen, kanske var det den allmänna stressen som finanskrisen ger allmänheten eller var det bara den tiden i månaden? Vad det än var, så var det onödigt. Jag hatar upprepningar. Speciellt när det är jag som gör dem, men jag känner mig bakbunden och måste ta gaffatejpen från käften och få det ur mig. Om du mot all förmodan trotsade allt vett och utförde den ovan nämnda uppställningen och efter genomgången av inläggen kom fram till detsamma som jag, att det brukar räcka med att jag gnäller av mig lite och tvivlar på poängen med refrängen så blir allt bara bra. Det är inte över förrän den tjocka tanten sjunger.

Sleeping in..

Sade jag att jag hade för avsikt att ta en sovmorgon idag? Jag gjorde nog det. Vem vaknade då före fem? Ja, du gissade rätt. Jag. Det gjorde mig inget. Slog på Stephenie Meyers andra bok på iPodden och mös ned mig i slummern mellan vaken och sovande under täcket. Dvala är också vila. En skön morgon som nu avslutas med gröt och lite blogläsande. Vad mer kan man begära?

Freudiansk slips

Det är inget på tv idag. Jag har inte upptäckt det förrän nu. Brukar jobba, ju. Nu låter jag Kobra stå på i bakgrunden. Bara för att känna att jag får max av mina surt förvärvade kronor som går till den publika servisen. Det handlar om vilken effekt Freud haft på kulturen. Analyse this, tänker jag. Ryser lite. Mest över att Robert de Niro kanske gjort tidernas sämsta rollval. Om och om igen. Som tur är gick det ett par relativt nya avsnitt av den där gula familjen. Det var två som jag inte sett. Det var det bästa som hände idag, eller det näst bästa. Det bästa var min lunch med Mamma och Hanna. Trots att jag bara satt där som en docka, var självlysande och visade brösten. Metaforiskt talat. Jag blundar bara när jag ligger ned. Snart ska jag inte skriva mer på det här inlägget. Du har redan insett att jag inte har något att säga. Men du läser vidare ändå. Det gillar jag. Jag gillar dig för det. Till jul önskar jag mig en freudian slip. Broderad med korsstygn eller tatuerad på bringan. Där gör de sig som bäst.

Fisköga

Jag hade en allt för tom blick idag. Gick omkring som om jag hade ett cyklop fyllt med vatten och kanske en guldfisk däri. Tror mina långa dagar som varit många i följd tar ut sin rätt. Tur då att jag kunde ta lite ledigt. Gick hem strax före fem. Fantastiskt. Städade inför styrelsemötet som skulle hålla hus hemma hos mig. Städade och städade. Jag diskade. Plockade upp lite kläder. Et voilá. Done and done. Imorgon är det jag som tar en sovmorgon och låtsas att det inte alls är trist att visa om lägenheter igen utan att hitta lämplig köpare. Det som går att förneka har inte hänt. Typ. Märk väl, jag klagar inte. Konstaterar torra fakta. Går vidare och tar nya tag. Simmar fram i tillvaron. Visar en bostad, blickar ut och tänker att wow, här har jag aldrig varit förut.