Blek

Sådan är min närvaro här och så kände jag mig när vi tog nya bilder till hemsidan på jobbet. Var ju inte länge sedan min bild kom upp, men det känns bra att det görs om redan. Det blir liksom inte lika stort och jobbigt när man märker att bilden som läggs där inte är fix för alltid. Att den kommer att bytas ut då och då. Göras om och justeras. Känns bra. Nya chanser hela tiden.

Norgehistoria

Olja i all ära. Det här är den största tillgången.

Sanning eller konsekvens?

Execution day.

Jag klarade inte av det. Jag skulle lyfta den och avfyra. Det gick inte. Jag är fortfarande ordförande. Hopplös. Har ju inte tid alls, men min förmåga att hoppa av ett uppdrag finns inte. Jag slutar inte något jag påbörjat. Om det inte blir klart. Det är snart vår. Då får det vara nog. Rider ut detta år och släpper det sedan. Det får duga.

Orädda barnen.

Suck it up!

Du har väl inte missat denna? En härligt romantisk och dorky serie om hur det kan vara när man jobbar på en diner, hör vad alla tänker och blir kär i en vampyr. Åh. Vad mer kan man begära? En hel del lättklädda män, såklart. Och det får man. Som på beställning. Tanka pronto, missy.

Lovar det jag håller

Sade för ett tag sedan att jag skulle inlägga lite pix på Madde. Här kommer de. Även om varken jag eller någon av mina vänner tagit dem. Snodde dem skamlöst från en favoritblogg. Denna för att vara mer specifik. Hoppas han inte blir sur och hoppas att du blir glad över att jag levererar. Senare bättre än aldrig och förr hellre än då.

Skön dag!

Jag var ledig idag. Otroligt va? Okej, visst tog jag ett par jobbsamtal och bokade in några möten, men det var inte jobbigt. Drog iväg med två kolleger till en liten ort, arton mil söderut. Shoppade loss ordentligt. Fina grejer för få slantar. I relativitetens tecken, som alltid. Grymt nöjd, dock. Tänker inte lägga upp bilder eller berätta mer om det här. Om jag inte först får betalt för de som tjänar på den publiciteten. Jag är inte här för att tjäna andra. Du får gärna fråga mig nästa gång vi ses, så visar jag dig. Det är ytterst troligt att jag har något av det på mig, då vi möts nästa gång. Igår var jag på mycket mysig födelsedagsfest. Rockade mina bästa Beyoncetoner och käkade tårta som var fantastisk! Det har varit allt för sällan mellan gångerna jag träffat mina underbara vänner. Får bli bättring på det nu. Jag är alltid öppen för spontanfika!

Upp i sadeln igen..

Snackade med min ena syrra. Hon ska börja rida igen. Kul. Var länge sedan för mig med. Jag måste också upp i sadeln igen. Tur att jag tjackade en fet hoj som verkligen duger ännu ett varv runt Vättern. För gissa vad? Jag bangade Lidingöloppet. Ja, du läste rätt. Jag är bajs. Så dålig tajming att bli sjuk ett par dagar före start. Vägrade köra Maran all over again. Det kostade för mycket. Nu blir det nya tag. En ny attack mot en klassiker. Börjar med Vasan i vår. Det ska bli kul! Ja, jag ser fram emot det igen. Vill gärna simma och cykla en gång till. Det var ett intensivt äventyr som jag önskar att alla gjorde ett par gånger då och då. Varför inte hänga med? Du kan leka med mig. Säg bara till så leker jag med dig.

To tattoo or not to do..

Ibland funderar jag på att tagga mera.. sedan taggar jag ner.

Rid den där alligatorn.

Undrar lite smått hur det står till med mina prioriteringar. Jobbar ganska hårt. Om man säger så. Jag klagar inte. Jag tycker fortfarande att det är riktigt givande. Men. Jag ser mig själv gång på gång ställa in sociala umgängen. För att det är en eller flera affärer som nått ett kritiskt stadium och kräver min fulla uppmärksamhet. Inbillar mig att det är mer så nu, med allt snack om marknaden hit och marknaden dit. Fattar inte folk att de själva är marknaden. Bestäm själv. Det gör jag. Vill tro att det varit lättare för ett tag sedan. Vad vet jag. Vad jag vet är att jag ska bli hårdare på mig själv. Sätta gränsen tydligare. Det här är min tid. Den här tiden får ni. Tur att jag inte har ett nära förhållande med någon som är beroende av mig. Tur för den. Inte tur för mig. Bilden inspirerar mig idag. Jag ska göra som Doreen gjorde på 20talet. Rida min alligator genom de tunga tiderna. Så hårt som tyglarna tillåter. Sedan ska jag göra mig en fin resväska av den.

Det vackraste.

Safe for homework.

Höst

Så ser min stad ut idag. Det är en fin höstdag, förkylning och ensamhet till trots.

Tricolore

Så var en fantastique vistelse i Paris över. Fan vad kul vi hade. Strosade mest runt och snubblade över alla möjliga sevärdheter. Det blev ingen shopping, det enda vi ville ha var alldeles för dyrt. Madonna levde upp till alla förväntningar. Staden var lika gotisk och gorgeus som man trodde att den skulle vara. Snart kommer lite bilder på tantaluntan, där hon hoppar runt på scen. Ge dig till tåls och kolla in bollarna så länge.

On y va!

Finalement. Je suis parti. C'est incroyable! A bientot, mes amis!

Passa på.

Visst hade du hört att jag missade att mitt pass har passerat bäst före datumet? De skedde så påpassligt som den sommar som passerat revy. Ja den passerade revy. Jag jobbade sjukt mycket och missade den. Såg den blinka till genom skyltfönstret bakom vilket jag satt i svalkande mekaniskt skapade brisar och undvek att gå ut i min ullkostym. Säg inte att jag borde haft på mig en av linne. Det borde ingen ha. Euw. Så stod jag i måndags med stora rådjursögon och blickade in i en maskin som tog min bild. Ja, det blev en klassiskt distorterad och snedvriden skalle som lämnades till tryck. Man ska inte vara fin där. I passet. Det ska vara en ful och i stort missvisande bild. Man vet aldrig när skvallerpressen tror att man ligger med Carola och stoppar pressarna och pressar in din passbild med ryktet om att Carola äntligen upptäckt nummer två och det var du som visade vägen. Då är det gött att bilden knappt alls liknar dig. I alla fall i dina egna ögon. Hur skulle du annars någonsin igen känna dig ren? Hur som haver, leveranstiden sattes till den måndag som kommer. Men.. då är jag ju hemma igen. Svettades lite kallt i ett par dagar. Sedan ringde jag igår och då hade det kommit. Jag tror att polisen älskar mig så mycket för att jag betalar deras lön. Nej, inte genom skatten, dummer. Genom böter. Det är skiten. Då får man den vipbehandling man alltid längtat efter. Skattar gör alla. Skrattar gör jag. Botar gör bara ett utvalt få. Polisen tycker föresten att jag har en jättefin bil, också. Den måste vara rolig att åka fort i. Så sade de till mig, sist vi sågs. Jag älskar polisen älskar mig. De längtar tills vi ses igen och som vanligt ska jag göra mitt bästa att hålla mig undan. Som jag alltid gör när någon vill ha mig på allvar. Suck. Jag älskar er inte på det viset. Jag vill ju bara få finfin service.

Och nej. Jag ser inte heller sambandet mellan texten och bilden, men jag vill dedikera den till mina paintballpolare. De vet att uppskatta en fin svank.

Breaking and entering

Freaky stuff. Har gått förbi grannporten. Hört att det går ett larm ibland. Första gången jag uppmärksammade det var i förrgår. På väg ut. Ett fönster stod öppet så jag tänkte att killen som bor där kommer nog hem snart. Dagen efter hör jag larmet igen. Det är ett högt ljudande larm. Funderar lite på om det stått på hela tiden, men eftersom ingen av de som bor det trapphuset hört av sig så tänker jag inte mer på det. Ikväll ringde så min telefon. Det var hon som bor inunder hans lägenhet. Hon hade tydligen inte kunnat sova senaste nätterna. Undrade om jag hade numret till ägaren av den oljudsfyllda lyan. Jag kollade. Inget nummer. Lovade att ta tag i saken direkt. Började omedelbart med att föreställa mig en död manskropp. Tre eller fyra dagar gammal. Blicken var tom. Huden spänd och gråaktig. Kunde inte avgöra om den var helt påklädd, naken eller bara delvis. Det jag insåg var dock att alla kroppsfunktioner skulle slutat hålla igen och att det skulle säkerligen lukta mer urin och avföring än blod. Tog nyckeln i hand och gick dit. Ingen svarade, som väntat, när jag ringde på. Utan en tanke mer på det satte jag nyckeln i dörren. Gick in. Hittade en lampa. Lokaliserade källan till det genomträngande larmet. Det var en väckarklocka. Ganska väntat. Drog ur sladden. Slängde ett par blickar runt i lägenheten. Konstaterade att det inte låg ett lik inom synhåll. Valde att inte leta igenom de andra rummen. Främst instinktivt. Genom att ingen stank slog emot mig då dörren gled upp. Släckte, låste och meddelade grannen inunder att hon får sova inatt. Gick hem. Glad över vetskapen att det inte var ikväll jag fick se en död och sedan försöka somna medan jag grämer mig över att jag borde ha kunnat förhindra det.

Ecce homo

Tioårsjubileum ikväll i Domkyrkan. Missa inte det.

Min senaste obsession

Sneaky sound system. Sjukt med fett bra, alltså.

Monetär brottningsmatch.

Hundratusen upp. Så ser det ut idag. Vi brottas om salongen. Alla på var sida om mäklaren. Det är svårt att se hur man ska nypa till så att det får effekt. Jag vill bara grabba tag i ballarna och rycka tills de ger sig. Kan inte. Jävla skit. Det kommer att ta en bra tag tills det här är över. Det blir som väntan på iPhone, all over again. Låt mig vara lingering och jag ledsnar. Jag är inte där igen, men ge det ett par dagar till. Börjar få nog. Då är det bra att veta att jag redan fått beskedet att det aldrig är klart förrän tidigast måndag.. Det börjar närma sig gränsen för vad jag tror den är värd, också. Men den frågan är svår. Vad är ett unikt objekt värt? Min tes är densamma som alltid. Det är bara värt vad någon är beredd att betala. Inget mer, inget mindre. Det gäller allt. Ärligt talat vet jag inte vad jag är beredd att betala. Till det förra inlägget fick jag kommentaren av en anonym läsare, som bad mig länka. Sidan var krypterad, men hacker som jag är när jag vill och önskeuppfyllare jag är till alla, så är det numera bara att klicka på valfri naken man på bilden för att ta dig till mitt framtida hem. Låt oss kalla det "before pictures"!

Frustrerande..

Ibland tar man i så man spricker. Jag är mitt uppe i budgivningen på min nya lägenhet. Sju bud hade kommit in då jag lade mitt senaste. Nu har den stigit hundra tusen. Det här är nog bara början är jag rädd. Vad fan. Jag vill ha den. Hur kommer det sig att den enda lägenheten som det verkar bli bud på just nu är den jag vill ha? Så jävla typiskt. Jag kan peka ut ett gäng alternativa hem till mina konkurrenter. Men det är väl just det. Det finns inga egentliga alternativ när man vill ha en unik bostad. Suck. Jag ger mig nog inte än på ett bra tag.

Putta omkull en vägg.

Det är vad som behövs för att min nya lägenhet ska bli bra. Var på andra visningen idag. Tänker inte på mycket annat än hur jag vill inreda den. Jag har inte köpt den ännu. Men den är min. Det är bara trettio andra spekulanter som inte har insett det. Jag ska ha den. Den kommer att bli en fät och fin våning. Ja, jag vill nästan kalla den för det. Det är pinsamt, jag vet. Men jag gillart. Så spennande. På måndag ska budgivningen börja. Det kommer att bli en sörja. Eller nej. Men det rimmade så jag ville skriva det. Ha ha. Har man inget mer att säga så får man väl säga något som gör att man inget mer har sagt. Eller nåt. Håll tummarna nu. Jag ska ha den.

Grabbarna grus.

Den här bilden måste det delas med av. Eller hur?! Fatta att Gunnar i mitten är typ ett halvår. Sven och Arvid är stora nu. Arvid, som håller i Gunnar har fått en häst. Han har just lärt sig säga häst. Kul. Fick ett kryptiskt mess från min andra lillasyrra. Hon mår tydligen illa på morgnarna. Det såg ut i det som om jag borde veta vid det här laget att hon är på tjocken igen. Jag tror jag sett hennes lille Otto tre gånger. Han är väl också dryga halvåret. Shit vad de ligger i. Jag vill också ligga lite. Ha ha. Freudian slip. Den får stå kvar. Det är ju sant. Men vem vill inte det? Kul är det iallafall. Allt utom det lite tragiska faktum att jag missat hela den grejen. Men vi får hoppas att jag noterar skillnaden som ett till barn utgör vid nästa släktträff. Risken är lite för stor att jag inte gör det, så jag vågar inte ens le åt det. Ouch. Skärpning på den biten, men jag har koll på mina affärer. Det är alltid något.

Golvad?

Har ju inte ens varit mäklare i två månader ännu. Redan vill jag flytta. Sprang in på en visning idag. Såhär fint presenterade mäklaren golvet i bostaden. Behöver du verkligen se mera? Ha ha. Glöm det. Jag vill att så få som möjligt vet om att den är till salu. Tröstlös förhoppning, då visningen var packad med pack. Suck. Det kan sluta hur som helst. Ska se vad banken anser om mina vida planer och stora drömmar imorgon. Det troliga är att ni inte hört det sista om det här. Fortsätt kolla in så ska jag hålla er underrättade.

Inga fler pretentioner

Jag tänkte att det är lika bra att komma clean. Numera bloggar jag mest för det stora nöjet det innebär att leta reda en ny manskropp att explaotera för er räkning. Erkänn. Det var länge sedan du gick in på den här sidan för att ta del av de litterära alster och poem som jag alstrar. Numera mera sälla än ofta. Tyvärr. Vågar inte ens kolla in statistiken. Jag kommer att blo ledsen i vilket fall. Ledsen om ingen kollar in här mer. Ledsen för att ni kollar in, när inget nytt händer på västfronten. Hoppas ni skaffat ett liv, eller kanske ett tidskrävande jobb, en partner som vill ha uppmärksamhet, ett embryo som gör att du spyr eller kanske bara att du insett att här var inget att hämta. Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. Min tid i blogosfären har nog trots allt inte kommit tills sin ände. Det verkar den aldrig göra. Vilket förvånar mig, säkert mer än det förvånar dig. Snart ska jag sluta detta inlägg. Trycka på publish och sedan skriva ett nytt. Du ser. Så snart det tar fart igen så är jag på väg. Efter dessa år så finns det liksom en vana. Ett beteende. En vilja att synas, säga saker och bli läst som gör att jag nog inte slutar blogga. Ever. Jag kommer inte heller att sluta vara en pinsam tönt som gillar att blanda in engelska ord heller. Ha ha. Bit mig.

Samma gamla vanliga rutin.

Ett tag funderade jag på att börja ta yogaklasser.. sen kom jag på andra tankar.

Ny outlook.

Jag sträcker på mig och gnuggar sömnen ur ögonen, hänger på mig hölstret och gör mig redo att möta kunderna. Idag väljer jag att se allt i svart och vitt. Gråzoner är så passé. Ja eller nej. Kille eller tjej. Med eller utan grej. Kanske har de narrowminded kommit på något smart. Vi får se snart.

Pop du jour.

Pop will never be low brow. Yup. Min senaste fav. "I dress for the part and make music for the dress!"

She was what?

Åh.. hur bra är inte den här?!

Back with a crack.

Sorry folks. Jag är lite frånvarande i blogosfären. Vänj dig vid det. Kan bli en vana. Jobbar tolv timmar per dag. Alla dagar i veckan. Tur som fan är så gillar jag det. Varje dag taggar jag till mig och ser det som ett race. Varje samtal är ett jag ska vinna. Jag har aldrig varit så alert förut. Jag gillart. Så som jag märkte hur alla gillade den välbyggda gluteus maximus som jag lade upp här, så därför fick ni en till idag. Peace out.

Inte så illa, trots allt.

Usch. Jag har puttat en hel radda måsten framför mig ett tag nu. All fokus på jobbet. Jag sover, drömmer, vaknar och pratar jobb. Hela tiden. Det är kul. Jag vill göra det. Snart ska jag tagga ned, få assistent och sprida mitt fokus en aning. Idag har jag börjat med det. Städat mycket och ska umgås med vänner. Har inte vart många samtal utanför jobbkretsen senaste tiden.. och det har inte städats på länge här hemma, så till den milda grad att jag vägrat släppa in min egen familj, pga av skammen det innebär att det är dirrty här. Men ni känner mig nu. Jag är helt anal. Vissa kallar mig banal. Det bjuder jag på. Stackars den som blir min ass.. eller grattis! Den personen får jobba med någon som verkligen vet vad han vill ha, hur och när och med vilken kvalitet. Det skulle jag tycka är skönt. Då är det bara att leverera. Nåväl. Snart får jag som sagt lite besök. Kul kul! Nu har inlägget snart kommit till sitt slut och bilden har inget samband med texten tänker du, men jo, se det har den. Min bil blev på Leif och Maries bröllop kallad den allra skitigaste.. och det är den fortfarande. Ha ha. Tar det en annan ananas!

I wanna be MADE!

Ponny

En sådan har jag inte sett i dagsljus tidigare. I Västervik är allt möjligt, eller Festervik som jag brukar säga. Ha ha.

öh?

Den här bilen gick jag förbi. Säg till om du fattar vad de menar. Jag är lost.

Fin bil vid konstig affär.

Varför står det Per och Usa? Frågade Sara.

You sucked what?

Imorgon bär det av.. ska på en skön lite roadtrip med några polare.. eller några polare blir ju fel. Det är inte vilka polare som helst. Det är de bästa polarna!

Nåväl.. en annan version av den här låten kommer gå varm i bilen!

Men den här var sjukt bra! Ha ha. Hoppas du gillart lika mycket!

Rilo Kiley!

Min senaste obsession som jag snubblade över när jag strölyssnade på muxtapes medan jag jobbade hårt på säljande beskrivningar. Så himla bra. Hur kunde jag inte hört dem förr?

Inget mer snack med saken..

Den talande tånageln är död. Länge leve den talande tånageln. Fick nog och drog loss den. Kan varmt rekommendera känslan. Nu har jag bara åtta tånaglar kvar. Återkommer om nagelstatus efter Lidingöloppet..

Inte på latsidan..

Jo, det är så att.. alltså.. jag hinner inte blogga så mycket just nu. Får återkomma när semestrar är över och jag får en assistent. Nu jobbar jag hårt för brödfödan, inte för att jag klagar. Jag finner mitt jobb otroligt givande och utmanande. Hoppas innerligt att det alltid kommer att kännas så! Men du som sitter inne och längtar efter att läsa mer av mig. Sluta med det! Spring ut! Bada! Hjula på en sommaräng! Lev ditt eget liv en stund!

Av samma skrot..

Nu kommer du att bli chockad. Jag är Jennifer Lopez. Ja, du läste rätt. Hon och jag typ samma sak. Du ser det inte? Nu blir jag chockad! Ha ha. Eller inte, men stanna med mig så ska jag förklara vad jag menar. Först vill jag säga att det aldrig varit mitt mål eller önskemål att förknippas med henne.. om man inte syftade på hennes rikedom, då säger jag bara ja, tack. Det är dock inte den som är vår minsta gemensamma nämnare. Är det då, det faktum att hennes man ser ut som ett skelett som förtvinar bort, när som helst? Nej, fel. En spinkig man är mer än ingen man. Är det hennes tvillingar som för oss tillsammans? Nej, hon födde ju sina själv. Mina tvillingar är gudomar, födda av min syster. Är det våra juicy booty's? Nej svaret är bättre än så. Hon tränar inför ett triathlon, det gör jag med! Läs om ryktet här och information om min tävling hittar du här.

Bootylicious!

Föll för den när jag var i New York med Annabanana.. kände att min shopping redan uppnått sådana excesser att alla gränser redan var sprängda och alla budgetar uppfyllda eller uttömda, men fan vad jag ville ha den. Nu fick jag chansen att be en väns släkting att smuggla hem en flaska. Jag tog den chansen. Visst kan det vara så ibland, att minnet sviker, att allt just då gjorde den perfekt, att det var yttre stimuli som lurades. Så var det inte nu. Det är en doft, helt perfekt för mig. Fylld av karaktär, närvaro och klass, utan att dominera, vara påträngande eller krävande. Så som jag är.. eller vill att jag uppfattas.

OJ oj.. eller mama mia.

Vill tro att jag brukar hålla viss kvalitet på de klipp som jag väljer ut.. så inte denna gång, men ändå sevärt på något vis. Tänker inte tala om storheten i musiken. Ni vet redan. Större än Beatles och allt det där. Filmen var iallafall mysig.. eller som Lotta uttryckte det. Den hade en sådan där go känsla som är så go att man inte står ut.. så go att man vill vara en av karaktärerna från V och kränga sitt skinn utochin. Sedan grät man en skvätt. Jag är så blödig. Tänkte på min mamma. Hon har jätteont i sin hand som hon kört upp en lång, skitig metalltagg i. Dum grej. Visade sig att hon legat över på sjukhuset över natten. Hade ingen aning. Är jag bara frånvarande, eller är hon dålig på att meddela. Hm.. har varit lite väl upptagen senaste tiden. Jobbet rullar på. Kul, kul. Men roligast idag var att möta upp Åsa och Lotta för en träff med Mr Carbohydrate och en skön film. Älskade mest scenen med Amanda Seyfried och Dominic Cooper på stranden. Den knäckte scenen i Dirty dancing, där de krälar på golvet, vilken dag som helst. Våga inte säga emot mig. Jag har rätt.

Easy, breezy!

Jag älskar min kropp. Visst, den ser inte ut som jag vill att den ska göra, men fan vad den kan köra. Tänk om jag varit begränsad på något vis, om jag haft ett ben före lite, eller så. Det hade inte varit kul. Nu finner jag inga gränser. Vill jag, så kan jag. En otrolig frihetskänsla infinner sig. Vansbrosimningen gick galant. Det blev, som jag befarade, jag fick kämpa. Det hade jag inget emot. Är något värt att få eller uppnå, utan en kamp? Fick en bättre tid än jag kunde hoppas på. 1,03,59. Plats 810 av 3408. Inte illa, med tanke på att min träning i elementet var obefintlig, min teknik rackig och det var min första simtävling. Till nästa gång ska jag ta en kurs, lära mig simma som man ska och pressa mig mera. Visste det inte då, men min sista ursinniga spurt mot målet gjorde så att jag tog min vän Kerstin med ett fåtal sekunder. Jag hade unnat henne en seger över mig när som helst! Men, jag är också en vidrig vinnare, som är glad för var skalp som jag tog. Ha ha. Som tur är finns det två tävlingar kvar i vår jakt på den svenska klassikern, får se.. det skulle inte förvåna mig det minsta om hon tar mig i dem!

Simma lugnt, säger de.

Imorgon är det dags. Vansbro ska få smaka på min kropp, eller iallafall vattnet i Vansbro.. om det var en varelse som åt saker. Det kanske det är. Vad vet jag. Har inte varit där. Det var en konstig öppning på ett inlägg, jag vet. Vad var det jag ville säga? Jo, jag har inte alls tränat så som man borde inför ett lopp, som är en del av min väg mot en svensk klassiker. Nåväl. Får väl åla mig sista biten om det behövs. Ha ha. Tar det hela med ro. Det ska bli kul! Jag borde bli rätt bra, framåt mållinjen, då har jag fått öva på simtagen i flera tusen meter. Sedan första simtaget i år, för mindre än en vecka sedan, så har min utveckling varit fenomenal. Jag skojar inte! Jag har gått från nästintill drunknande, vidare till, jag kan hundsimma lite i kanten, genom stadiet som jag kallar, vatten är min vän men det går inte att andas in det, sedan övergick det i, om sälar kan, då kan jag.. nu är jag väl som vilken pinsam nybörjare som helst som kommer kämpa med koordinationen, andningen och avstånden. Det gör inget. Är det något jag kan, så är det just det. Kämpa.

Väntan är över!

Alldeles nyss fick jag ett samtal från en nämnd, de meddelade att jag numera är godkänd och registrerad som fastighetsmäklare!

Dags för kräftskiva, snart?

Jag är gråtfärdig!

Den som handhar den slutgiltiga kontrollen av min registrering, på den nämnd som avgör när jag får börja arbeta, är sjuk. Ingen annan får göra dennes uppgift. Byråkratin måste ha sin gilla gång. Denne person var visst borta igår.. kanske tillbaka i övermorgon. Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag. Det här är en, rent utsagt, vidrig period för min otåliga karaktär.

There is so much beauty in the world

Så här fresh är det i garaget där jag ställer min bil.. inte för att jag klagar. Det rinner in en massa vatten när det regnar, men det är ju typ konst där!

Bättre förr?

Jag har alltid haft en, även i mina egna ögon, oförklarlig motvilja mot historia. Inte en rolig historia, en sådan vill jag alltid höra. Jag menar historia så som den avses i studieplanen. Det är inte så att jag reflekterat över det. Bara accepterat faktum. Inget för mig, tack och hej. Idag läste jag att Unesco har fört upp sju nya platser på sin världsarvslista. Allt väl så långt. Det är ju bra. Sedan läser jag vidare om vilka platser det är, en fårad bergstrakt vid Indiska oceanen som användes som gömställe av förrymda slavar, lämningen efter det högtstående nomadfolket nabatéernas civilisation, Preah Vihear-templet som ligger på en bergstopp och den arkeologiska fyndplatsen Kuk i Papua Nya Guinea, för att nämna några av de olika platserna. Med bara den minimala information som framgick av artikeln så spann min fantasi iväg med mig. Vilka levde där, hur såg de ut, hur lät deras tal, vilka var deras seder och så vidare.. snart har ett flertal fantastiska historier om vilda livsöden, kämpande människor, vackra kroppar, lidande och odödlig kärlek, spelats upp inom mig. Inte så mycket hela historier, men de där stora känslorna som de ger. De där känslorna som får dig att tåras lite i ögonvrån bara du hör en låt som triggar dig. De där stora känslorna som bara kommer till dig, i verkligheten, enstaka gånger i ditt liv. Om du har tur. Kanske är det en rest av de som levde där. Kanske är det ett kosmiskt minne av deras stora historier som lever kvar. Den energin dör inte. Sådan är naturen av energi. Den försvinner aldrig. Den förflyttas, omvandlas och upptas av annat. Grundläggande naturvetenskap. Det är iallafall en trevlig tanke, men nu kom jag en bra bit från det jag menade att tala om vid början av mitt inlägg, eller kom jag bara djupare in det? Det som är det sorgliga, det som gör att jag inte alls tycker om att studera historia är att jag inte hittar de stora känslorna i återgivningen. Det fungerar sällan att besöka platserna. Det fattas för mycket. Allt som oftast. Eller så är det för paketerat för turism. Skövlat och skördat. Allt av värde är redan borta och magin är försvunnen. Ge mig en annan historisk återgivning. Låt det vara en myt, en saga, en berättelse som för deras ande vidare. Begrav dem inte. Låt dem leva.

Mamma kom hem..

Staffan är dum mot mig. Hämnden var ljuv. Kaviar är en ovanlig moisturizer. Tror ingen av oss äter det snart.

Klubba flera sälar

Nu känner jag lite mer harmonisk. Kidsen vaknade och vi drog till sjön. Testade min nya våtdräkt. Sexy time, all the time. Staffan ville testa den. Jag hade redan blött ned den.. han bytte om från sina surfshorts till dräkten, på flytbryggan. Barnen som lekte oskuldsfullt i vattenbrynet är inte så oskuldfullsfulla längre. Det var ganska roande att se honom kämpa mot det dyblöta neoprenet för att få på sig den. Sedan var det bara att simma som en säl. Jag är glad och tacksam för de sälar som fick offra livet för min dräkt. Ett fint skinn blev det. Det blev inte så mycket träning som lekar. Jag inser att det finns ett värde i att vara ledig och leka lite också. Ska tagga ned idag. Har nallat lite vino och ska snart börja med middagen, medan barnen mjölkar korna. Soft. Imorgon blir det en skön löptur genom skogarna och sedan en sväng till sjön för mer simträning, för att avsluta dagen med ett paintballbattle.

Fuck vacation!

Ett av mina mindre sammanhållna inlägg är på väg. Bered dig på det. Poängen börjar jag med, så det inte blir några otydligheter längre fram. Jag behöver ingen semester. Har ingen lust alls till det. Ta ditt tält, bränn din biljett, slopa annonserna, häll ut jetbränslet och sänk den där paradisön du köpt till mig. Jag vill inget ha. Bläddrade igenom tidningen, sistaminutentjafset gav mig kväljningar. Folk talar om inget annat, än vad de ska göra på ledigheten. Skärp dig och gå tillbaka till jobbet, tänker jag. Jag har en helg utan obligatoriska uppgifter. Är ute på landet och väntar på att mina lekkamrater ska vakna. Jag blev så glad när jag fick ett bitchigt mail att svara på. Tror inte svaret var det som väntades. Jag tror att de väntade sig att jag skulle foga mig fint i deras krav. Tji fick de. De fångade mig i fel stund. De fick ännu en uppläxning, väl befogad, nota bene. Skriver det här inlägget utan annan motivering än att det ger mig ett syfte att existera en stund. Har jag ett problem? Jag vill inte se det som så. Om du inte menar det faktum att jag väljer att dekorera det här skumma inlägget med en bild på en naken tjej som plockar guldiga svampar, som ser ut att ge dig drömmar du inte kunnat drömma om. Men var min gäst. Analysera mig mera. Skriv ett inlägg. Få det ur ditt rövskägg. Kasta på mig ett ruttet ägg. Nu har jag rimmat av mig för idag, var inte orolig, det kommer inte mera. Kanske en ordvits eller två, men det är obligatoriskt vid min beaktansvärda ålder. Man måste inte föda barn för att dra pappaskämten. Åter till min maincore. Jag har ingen lust att vara ledig. Jag vill dra omkring på stan i många lager kläder. Jag vill inte vara i solen, inte bada och ha ledigt. Jag vill boka upp möten och förmedla bostäder. Inget annat lockar. Suck. Snart måste min jävla registrering vara klar. Som du märker mår jag inte bra av att låtas vänta. Kanske är det alla analys som krävs. Diagnosen är ställd. Midsommarstången är fälld. Ha ha. Kunde inte låta bli.

Mental notering till mig själv..

När risken för att bli strandad på en öde ö är överhängande.. glöm för allt i hela helvetet inte ett par rediga underbyxor!

Det här är inte en godkänd look. Inte ens om ingen ser dig!

Gå hellre naken.

Grattis!

Det går ut till det stora landet i väst. Idag är er dag!

Nasty foot!

Milda Matilda, det var en marig mara. Nu verkar det inte bättre än att min stortånagel är nästa att falla av. Den känns otäckt lös och låter liksom ihåligt. Än syns inget tecken på att den andra nageln växer ut igen. Kommer det här göra att jag vinglar fram? Kan man begära skadestånd av någon? Vill du långsamt luckra upp mitt nagelband med ditt saliv för att sedan dra loss den med en sugande rörelse?

Iron man

Jag har aldrig haft något problem med att tvätta mina kläder. Det har jag skött själv sedan tolvårsåldern. Lika bra, då får med det gjort som man vill ha det. Kanske hade det varit andra bullar om min pappa haft en kemtvätt och jag varit född på andra sidan Atlanten, men nu är så inte fallet. Jag är en hemmatvättare av stora mått. Kan det bli så att det ändras? Jag har ett nytt jobb. En viss skillnad har jag redan märkt. Det är ett jobb som kräver lite andra kläder än de jag brukar till vardags. Nu är det skjortor i långa rader i torkrummet så fort det tvättas. Lika bra att stryka dem direkt tänkte jag, så går det snabbt på morgonen. Gissa vad. Det tog två timmar. Jag klagar inte. Inte ännu. Antingen har jag för mycket kläder eller så jobbar jag för sakta eller så är det så här det ska vara. Plötsligt har jag en helt ny förståelse för de som dagligen lämnar kläder till kemtvätt. Är rädd för att det inte kommer att vara hållbart framöver, för mig att avsätta en timme varje vecka för bara strykning av skjortor. Vi får väl se. Jag börjar såhär. Det är en bra början. Jag ser fram emot fortsättningen.

Tid står still..

Jag försöker. Ja, det gör jag. Jag försöker mitt allra bästa. Det går inte så bra. Det jag vill göra är att inte låta det bekomma mig. Inte låta mig stressas av det. Låta det vara. Låta tid gå och luta mig tillbaka. Det är så svårt. Jag vill ha det klart. Nu. Väntar på ett besked. Ett besked som är avgörande. Innan det inkommer får jag inte jobba. Nu trampar jag runt i ett ingenmansland, ett limbo utan mening och riktning. Frustration. Som tur är har jag ett lugnt sinne, en tillbakalutad stil. Det hjälper mig föga. Byråkrater är så tröga. Det hjälper inte att skrika rakt ut. Inte heller att tänka alla tankar, tills de tar slut. Jag har provat. Frustrationen är kvar. Den börjar likna min verklighet. Som en doft jag knappt vill förnimma. Som om jag vandrar i en dimma. Imorgon kan det vara klart. Visst vore väl det rart. Det kan också ske om en vecka. Nej, nu får det räcka. Jag vill ha det nu.

Fashionation

Du som känner mig vet att jag är en sucker för overprized, glossy.. eller även matta, för den delen, men framför allt härliga, modemagasin. Jag kan liksom inte få nog. Ibland kommer stunder då det står mig upp i halsen, av alla snygga bilder och fina uppslag, men då sväljer jag bestämt och tar mig en ny tugga. Mata mig med mera mode. Nu lanseras en vid första anblicken grym sida. Klicka på väskan i bilden för att komma dit. Ett substitut, kanske, då de biennala biblarna jag kommit att älska, mer än vad som är nyttigt, kommer ut för sällan. Att det ska kunna ersätta mitt behov av en pappersfix har jag svårt att tro.. eller är det möjligt? DN i papper är ju mys, men inte alls en nödvändighet. Den, visserligen något urvattnade, elektroniska upplagan går ju rätt bra.. kan samma fenomen drabba den knappt brännbara bibba av blad som lockar mig så, i ståndet där den står?

Dagens visdom

Dear Player,

"People of mediocre ability sometimes achieve outstanding success because they don't know when to quit. Most people succeed because they are determined to."

George E. Allen
1832-1907, Publisher and Author

Courtesy of Universal Player.



Jag känner mig ganska träffad. Det är en bra egenskap att vara så dum att man inte inser när det inte går. Bestäm dig bara, så fixar du det. Det är min livsfilosofi!