Hittat hem?

Köp, köp, sa räven.

Har du lite stålar som bränner dina små fingrar så snart du stoppar din lilla hand i din ficka? Då har jag en lösning på dina problem. Köp dig ett skönt gäng fallskärmshoppare. Du gör det här!

Paralyze this!

Behöver man en rörlig panna? Verkligen, behöver man det? Jag tvivlar. Den tar fokus från det som man vill framstå som. Man vill verka fokuserad, proffsig, säker och redo. Då är det inte till ens fördel med ett pannspel. Jag kollade på melodifestivalen ikväll med bananen vid min sida. Vi verkade rungande överens om att det finns en hel del att vinna med lite av den där smaskiga produkten som bakterien Clostridium botulinum producerar. Om du mot förmodan kunde se förbi det, se på delfinalen igen. Ja, det var en vidrig idé, men du kan ha ljudet avstängt. Bra tips från coachen. Då kan du till fullo fokusera på uppgiften, att studera föredelen, eller bristen på fördel med en rörlig t-zon. I kvällens gäng var det bara en som haft vett nog att fixa sig lite. Fru Perelli stod still. Visst, hon tog det lite väl långt. Överläppen såg lite ut som den kom direkt från tandläkaren och hans bedövning inför rotfyllnad, men pannan var finfint platt och skrynkelfri under låten, hur hårt hon än pressade sin diafragma mot lungbotten, innanför den juvelbeströdda korsetten. Värre var det med Sibel. Hon var illa ute. Mejkappartisten måste hata henne. Hon stod med ett wonköga och ingen ögonskugga, klänningen skar sig mot hennes hud, tänderna var naturligt gula och sist men inte minst, pannan. Den hade ett eget liv! Jag skojar inte. Om en panna kan tala så citerade hennes panna hela ringentrilogin på tre minuter. Än åkte ögonbrynen hit, än åkte de dit. Rätt som det var var det räfflat för att sedan bli snett, platt eller bara konstigt. Pannmusklerna drog i hennes stackars felsminkade ögon så det stod härliga till. Anna och jag skrattade så vi kved. Sedan får vi inte glömma Calais. Fyra fina flickor får fårorna i farliga fallgropar att fverka fåniga. Bengtzing vill jag inte ens prata om. Hon är otäck. Nordman däremot, det är en riktig man. Han verkar allmänt förlamad på alla de sätt. Att han ens vaggade verkade vara en prestation värd att omnämna.

Pacific!

Ja, jag vet. Jag sade att jag skulle sluta leka kulturredaktion och tvinga på er mina åsikter om vad som är nytt och hett. Jag vet. Men hur ska jag kunna låta bli? När det är så här bra har man ett ansvar att få fler att inse det! Visst, jag utgår bara från mig själv när jag säger det, men vad annat kan man utgå ifrån? Det jag säger är att en av årets bästa plattor redan kommit. Jag har nog lyssnat igenom den dryga femtio gånger, redan. Ingen tvekan. Jag vill inget annat än att lyssna på den igen. Så bra är det. Jag kan inte få nog.

Across the universe.

När min syster en gång köpte ett mer eller mindre fallfärdigt hus på landet så var jag såklart med och renoverade. På den tiden lyssnade man på blandband. Det som gick varmt den sommaren var ett med en massa Beatleslåtar på. Det är ungefär på den nivån jag har en relation till det bandet. Nu har jag en ny. Såg "Across the universe", hade ingen aning om vad det skulle vara. Det är en grym film som är inspirerad av drygt trettio av de tvåhundra sånger som de spelade in. De versioner av låtarna som de, i princip okända, skådisarna sjunger är helt fantastiska. Jag satt först och undrade vem som skrivit musiken, den var ju så bra och sammanhängande med storyn och stämningen. Visst kände jag igen en del, men det var inte alls så att jag gissade att allt var Beatles. Hur som helst. Jag rekommenderar alla att se den.

Jumper!

Oh. Kollade just på en rackig kopia av Jumper, men fan vad bra den är! Lätt värt ett biobesök när den kommer till stan.

Det blev nästan en asian persuasion.

Kvällen börjar bli sen.. har just kollat på The Darjeeling limited. Tycker om den. Väskorna var fantastiska. Hade soundtracket tidigare och det gillades inte så väl till en början, men nu, med den fina historien i huvudet, så faller det på plats. Så är det ibland. Har svårt att förklara storheten med Wes Andersons sätt att berätta en historia. Vet att det är många som inte står ut med dem. Att de ska vara långsamma och tråkiga. Jag skrattar mycket, upplever dem som så smarta, fyllda av detaljer och underliggande mening. Älskar The Royal Tenenbaums, också. Inte så tänd på Life aquatic. Var lite skeptisk till den här.. tre bröder som åker tåg i Indien. Hur bra kan det bli? Hörde att han fick idén genom att göra just så, fast med två av sina polare. Flummigt. Åka tåg i Indien. Har aldrig varit så sugen på att resa i sådana länder, men nu vill jag nästan det. Alla färger och mönster! Makalöst.. och väskorna.. såklart från det där anrika franska lyxmärket. Får man dem när man köper en biljett?

Pojkarna Arenblom

Här är fler bilder på Gunnar och grabbarna. En stolt pappa PerOlof håller i knyttet på bilden.

Patsy!

Visst är det underbart med sidor på nätet som gör att man hittar på vänner som man trodde att man aldrig skulle se röken av igen? Det gör jag! Senast i raden är en av de coolaste katterna någonsin. Vi hängde i Barcelona och hade sjukt kul. Varje dag. Nu är han en self-made man i Asien. Alltid massor på gång. Kolla länken, Universal player, till höger och dregla över fler bilder, följ hans osannolika liv på bloggen och skicka fanmail till honom!

Gunnar är här.

Äntligen kom han, Sven och Arvids lillebror. Han kallas Gunnar. Mindre komplikationer uppstod, men det verkar läka som det ska. Jag blev så lättad att jag grät. Det var länge sedan sist. Insåg inte förrän då hur orolig och maktlös jag känt mig. Så glad att allt slutade bra.

A prayer for the weekend eller jag är också politisk!

Underligt fenomen, gaygalan. Den gick just på tv. Du kollade nog inte och inte missade du mycket. Visst, det är en fin sak att den visas på prajmtajm tellewischon för hela svenska folket, men får man inte ställa vissa grundläggande krav på kvalitet? Det var en pinsam historia från början till slut. Det sägs ju att det är gäjsen som styr kulturen, att de ligger bakom vart och vartannat fenomen av rang. Det märktes inte ikväll. Där fanns ganska skickliga personer på plats, men vad fick de att arbeta med? Jag är inte manusförfattare eller regissör, men det där hade jag kunnat koka ihop i bubbelpoolen på Birka. Det kändes sådär obehagligt som när man var i yngre tonåren och ens föräldrar skulle göra något. Det kunde vara vad som helst. De var ju bara såå pinsamma. Tur att jag kommit över det och är stolt över nästan allt de gör nu! Kan det vara så, att jag just blivit en trotsig tonåring igen. Nej, det är inte någon åldersnoja som talar. Jag menar såhär. På sätt och vis började ett nytt liv när jag kom ut. Ärlig mot mig själv och inför alla andra. Blank sida. Älskade blint allt som var lite queer. Sprang på pride och andra mer suspekta tillställningar. Var ett barn i min nya rosa bubbla. Efter en tid började bilden att krackelera, det som sett så förtrollande ut ger mig mest en konstlad smak. En bubbla är en bubbla är en bubbla. Det blir liksom inte mer. Då spricker den och upphör att finnas, förutom i form av rester som klibbar mot din haka och känns som att de aldrig går bort. Ett minne av den förundrande värld som du trodde var konstant men som visade sig vara flyktigare och mer förgänglig än något annat. Den världen blev något av en förälder för den bögbebis som jag var. Varför känner jag annars såhär. Jag vill gömma mitt ansikte bakom kudden i soffan när Tobé står på scenen med tidernas största leende efter att ha fått priset som årets homo och säger att Reinfeldt och Sahlin har ett race mot neutralt äktenskap. Han är så ärligt glad och strålande lycklig och jag vill bara sjunka genom soffan och önskar att det var klassat som en sjukdom igen och man fick smyga sig till skumma svartklubbar och vara rädd för att dö mest hela tiden och sluta vara så jävla ok och accepterad av alla. Är inte det trotsålder om något? Vilken jävla tonårsmentalitet! Jag blir bara trött. Åldern tar ut sin rätt. Jag är för gammal för det här. Det är ju inte alls så att jag vill gå tillbaka i tiden! Det vidriga är att det här verkligen behövs. Jag är så utled på det. Att det ska behövas. Att det inte bara kunde vara som det borde varit, ok att vara gay, redan från första början. Den som ändrade den där rullen i öknen, från att handla om Adam och Steve till Adam och Eve, han ska ha smisk. Du som läser är troligen hederligt hetero. De flesta är ju det, när allt kommer omkring. Lyckos dig. Du gick igenom en tonårsperiod, så var det klart. Grattis! Eller är det här bara mina fördomar som talar? Du har kanske andra monster att brottas med. Säkerligen är det så. Nu låter det här säkert som om jag är illa ute. Så är det inte. Det är bara en liten del av mig som bråkar. Den delen som inte riktigt skapat sig en plats i det regnbågsfärgade lilla landet. Jag vet att det finns fler med mig som känner såhär. Det är kanske till och med ett fenomen som puttrar under ytan. Har känt av tendenser som tyder på det. HBTbubblan har spruckit. Freaksen har stänkt runt som det gamla salivet som blåste upp ballongen från början. Tidigare har det runnit fram och tillbaka på insidan, glidit än hit, än dit. Hållits samman av en hinna av yttre hot. Skalet var en blandning av rädsla för hiv, hatbrott och nyfunnen gemenskap. Alla lika, alla olika, hette det. Larmrapporter säger nu att unga struntar i att skydda sig och hiv breder ut sig med farlig hastighet. Hatbrotten haglar visserligen lika hårt som någonsin, men de flesta verkar ha slutat bry sig. Man orkar bara med så mycket hemskheter. Nu är alla bara olika.. eller vill vara det. Jag vill inte bli sammanbuntad med en grupp människor bara för att min sexuella läggning avviker från den stora massan. Vad fan spelar det för roll, egentligen. Min sexuella läggning definierar mig inte. Lite på samma sätt som jag inte ens anser att ett kön bör definiera en person. Kalla mig radikal. Jag bryr mig inte om det. Det känns inte det minsta radikalt att tänka såhär. Det känns normalt. Fram för lagförslaget om att man ska få heta vad man vill. En kvinna kan väl få heta Sigurd och en man får väl kalla sig Astrid, om de vill? Utan att vilja byta kön, för den delen. Sedan det här. Hur kan det finnas "tjej"-varianter av tävlingar som vasaloppet och andra med den? Det är ju förnedrande! Som om kvinnor inte kan åka skidor eller cykla lika långt som män? Visst finns det sporter där styrka, som bygger på genetiska betingelser gör att en del har ett naturligt övertag mot andra, men är det bara beroende på könet? Inte alls troligt. Skulle det finnas öppna uttagningar skulle det bli andra bullar i ugnen. Ja, ja. Det händer nog inte imorgon. Kanske efter att en svart eller en kvinna blir president i landet i väst.. men blir det i år? Vågar knappt tro. Motståndet består ju av en vit man. Visserligen över sjuttio, men han uppfyller ändå de två viktigaste kriterierna. Vit. Man. Jag brukar ofta anklagas för att vara före min tid. Det jag vill ha finns inte ännu. Jag vill se det som kommer om tio år, idag. Om ändå alla vore som jag, då skulle det finnas här. Nu. Ingen tröghet i massan. Raka besked i realtid. Det dröjer innan min utopi blir verklighet i förståelsen och evigheten, amen.

Pop le bebe!

Visst är alla gravida just nu? Kanske är det bara jag som känner så. Kanske är det en rea som jag missat. Kanske är det så att jag uppnått den ålder då alla i ens närhet ynglar av sig.. Oavsett vilket, så är det något skumt. Numera blir jag mer förvånad av att du inte är gravid. Två av mina systrar, till exempel, väntar på att avkomman ska slinka ut. Den ena har gått över tiden och börjar bli lite otålig. Vem kan klandra henne för att hålla igen? Jag har sett Alienfilmerna. Jag vet hur en födsel ser ut. Det är ingen vacker syn. Inte konstigt att man väntar in i det sista. Inte heller om man ser det ut bebins vinkel. Den ligger i en perfekt tempererad floatingtank. Folk betalar bra för sådana behandlingar. Inte vill man väl ut? Allt finns ju där. Näringen skjuts upp direkt i blodet och man är naken som dagen man föddes.. eller rättare sagt. Som dagarna innan man föddes. Blir det verkligen bättre?

Vad är upp?

Ja. Jag har inte gjort några inlägg på en stund. Varit lite upptagen.. med att vara osugen på att göra inlägg. Ingen direkt anledning. Men visst är det så att det skrivs alldeles för mycket och läses alldeles för litet? Alla bara pratar, men lyssnar någon? Verkligen lyssnar? Jag undrar ibland. Nog om det. Vad har passerat i mitt liv sedan sist? Jag var till Åre.. åkte skidor som fan. Perfekta backar, underbart sällskap och total njutning.. tills jag blev döende. Ja, du läste rätt. Det var på håret. Jag blev förkyld. Folk säger att Ebola svider som bara den. Jag skrattar åt dem. Ingen lider mer än jag med snuva. Ha ha. Nej, men frossa och blodig hosta var min hobby senaste veckan. Det blev ingen invigning av längdskidorna den här gången, men snart fryser helvetet över och då blir det åka av.

Cecilias massage.

Sveriges bästa massör har äntligen lagt upp en hemsida där du kan komma i kontakt med henne för att boka en tid.

Till och med den tjugonionde februari får du femtio kronor rabatt på både massage och presentkort, så passa på!

Länken hittar du till höger!

Fix för en fredag?

Vad behövs för att en fredagskväll ska bli komplett och givande?

Det här är mitt recept, testa det om du vågar. Jag börjar dagen med att vakna med lite för få timmars sömn, stiger rakt ur en skum dröm. Tar en dusch och undrar vad var det där egentligen om? Drömmen, alltså. Har mitt undermedvetna varit otroget mot mig? Hmm.. Stressar ned en skiva hembakat bröd och en kopp te som skållar gommen en aning, som sig bör. Väl utanför dörren och en bra bit mot tåget inser jag att plånboken är kvar i gårdagens jacka. Och, ja. Svaret är det att man inte har samma jacka, eller skor, på sig under två på varandra följande dagar. Det vet väl varenda väluppfostrad fjolla?! Nåväl. Kommer som vanligt till perrongen med tio minuter till godo. Hinner bli sådär lagom genomkyld och fundera på varför jag alltid stressar för att få stå och vänta på skit. Med skit menar jag såklart skit, alltså bra skit. Saker som är bra. Om du inte visste så har jag just idag fått mig en sista föreläsning i raden av många i ämnet positivt tänkande och självmotivation. Den heter egentligen säljteknik, men det jag vill ta med mig från den är detta; Du är din egen bödel och din egen gud. Fine, jag köper.. Men det som jag aldrig kommer att glömma var hur vår fantastiskt underhållande föreläsare stod i profil, för att enligt honom själv samtidigt kunna läsa på projektionen.. men vi vet båda två att det var för att då fick han visa sin största tillgång, gluteus maximus. Vid varje paus, när han laddade om kom ett "Ähh". Inget speciellt med det, vi fyller alla ut tystnaden med skumma ljud. Men det som verkligen fick mig att spricka upp och aldrig missa en sekund av hans föreläsning var att i samma stund spändes nämnda muskler och han tog sats för att leverera nästa klyscha med ett lager av floskler på toppen. Det var underbart. En minnesvärd dag, om någon är det. Har flera sidor av oförglömliga citat. Nu håller jag på för fullt och applicerar hans lära på allt och alla. Träffa mig inom ett par dagar och jag är din messias, din livstilscaoch, din first fag eller vad fan du vill kalla det. Ha ha. En lång dag senare rullade jag med min lånade bil (tack igen för den, mamma och pappa! Love you!) plockade upp en trött flickstackare och tvingade henne upp och ned för branta backar.. men inte förrän hon fått genomlida en av de mer skrämmande stunder i hennes hittills korta liv. Ett tag där, var jag rädd att det inte ens skulle bli längre än så. Om inte hennes skrik skrämde bort allt levande, så gjorde hennes pulserande hjärta det. Basgången vid första bästa rave är lägre, tro mig. Till saken hör, att hon kan vara en av de allra mest lättskrämda personerna jag vet, om inte den allra mest lättskrämda. Jo, hon är det. Ingen tävling. Hon vann. Det är så illa att det nästan inte är kul längre. Man blir rädd. Alla som känner mig det minsta vet att jag ÄLSKAR att retas och skrämma upp folk. Jag gör det sällan med henne. Hon skrämmer mig så. Jag tror ju att hon kommer dö på mig. Så illa är det, men ack så underhållande. Iallafall. Ursäkta min långdragenhet. Det här inlägget som började så skarpt. Jag ville visa undret i Uppsala. Det är att man kan åka skidor utför. Idag. Här hemma. Jag är mållös. Det finns till och med ankarlift. Vad mer kan en nyfrälst friluftslotta önska? Så.. vi är på toppen av det imponerande berget. Ja, det är typ den förlorade alpkedjan. Helt sjukt. Då blev närmaste vägen till den upplysta banan genom ett mindre skogsparti. Lugna bananer tänker jag, vi joggar lätt dit. En meter från den ljuskägla som skidbacken sprider i grannskapet ljuder ett skri som väcker resterna av de vikingar som säkerligen dog där någon gång på elvahundratalet. Jag svär. Jag hörde deras hjälmprydda hjälmar gnissla mot stenar flera meter under mina fötter. Kidsen i backen kommer aldrig mer att gå ut efter solnedgången. Var du imponerad av skådespelarinsatserna i the Blair witch project? Jag med, men nu vet jag bättre! Där fick jag så leda min vän genom mörkret mot ljuset och jag tror att jag aldrig varit så nära, någon så rädd. Även om man lägger ihop alla gånger jag varit rädd, i hela mitt liv, så kommer det inte ens i närheten av den skräck hon utstrålade. Hon såg döda. Inte konstigt tänkte jag, det var ju du som väckte upp dem! Ha ha. Typ tio meter senare stod vi trygga i ljuset. Trodde vi. Där fanns den riktiga faran. Skum person i träningsbyxor men som uppenbarligen inte skulle träna!? Vad är upp med det? Inte ok! Än mindre ok var hans stora onda hund som ville leka äta köttbulle och spagetti med oss. Vem som var köttbulle respektive pasta är inte svårt att räkna ut.. Sällan, för att inte säga aldrig förr, har vår löprunda fått en sådan flygande start. På tal om flygande. När vi var svetsi, svetsi gled en liten bil med en fejkad burk på taket, eller.. jag vet inte om den var fejkad. Men den var stor som en man, så jag drog den slutsatsen.. Eller var det bara en produkt av mina fördomar? Hm.. Sådana har jag fått lära mig att ifrågasätta. Nu gjorde jag det. Klapp på axeln till mig. Nåja, den körde iallafall uppför den mindre skidbacken och ut poppades två burkar dryck som inte gav oss vingar, men i det tillståndet var vi tacksamma för allt socker som vi kunde få tag på och hur tackar man nej till godsaker av främmande människor på en skogstig där ingen uppenbarligen kan höra dig skrika?

Som slut på en dag som kanske låtar som den skumma drömmen jag nämnde, även om den var så mycket underligare, så hade äntligen min nedladdning av Kathy Griffin- My life on the D-list, fullbordats. Ren och skär lycka. Hon är ett geni. Plötsligt insåg jag hur mycket min vän, Sveriges svar på Kathy, har saknats mig, men som det faller sig så tursamt att nu ska hon ha kommit hem från en i mina ögon alldeles för lång vistelse i det fjärran väst. Oj, lång och konstig mening. Mysigt.

Ja, just det. Lite mera.. såg du Let's dance? Jag erkänner. Jag gjorde det. Och jag gillade skiten. Ingen blev mera shockad än jag. Det bästa var när "Nu hetare än någonsin tidigare"- David Hellenius började prata och det var den där bingovärdinnan som skulle prata! Ha ha. Även solen har fläckar. Du missade det säkert. Upptagen med att rösta som du var.

Temat för min dag var således uppenbart.

Gluteus maximus är skiten.. eller ska man säga håller in skiten? Hm.. ja, ja. Såhär ligger det till. En föreläsare kan uppnå oanade höjder genom att visa en ny sida hos sig själv. En kvinna som revolutionerade stjärtövningar kan komma igen, över tjugo år senare och leder i Let's dance. En löprunda i uppförsbackar ger mig de "buns of steel" som jag är så känd för. Eller, hm.. som jag vill vara känd för.


Det var mitt recept för en fabulös fredag. Det är bara att slänga allt i en skål, blanda väl och grädda bullen i ugnen tills den kryper skränande därifrån. Sparka in den under en sten och låtsas som om inget hänt. Det gör jag alltid.

Dagens motto!

What would Chuck do?

Hot or not?

Spånar på en ny taggning. Den ska vara stor och fet. Precis som jag. En del i min närhet påstår att färg inte är hett.

I beg to differ!

Nya tuffa tider.

Hm.. tror att min blogtid är förbi. Finner färre och färre skäl till att posta grejer, mindre och mindre lust till att göra utlägg om mitt liv, bättre och bättre anledningar till att inte skriva mera. Vi får se. Jag gör nog ett långdraget slut. Kan ju vara en svacka, men ett är säkert. Förra året var blogåret för mig. Det här året blir nog äventyrsåret. Jag ska springa en mara, hoppa mera fallskärm, åka skidor utför och längsmed, cykla runt en Vättern, säga hej till två nya syskonbarn, kunna bli auktoriserad mäklare, riskera liv och lem i hemmabyggd hinderbana och simma i Vansbro. För att nämna lite av det som jag ser fram emot tvåtusenåtta. När jag räknar upp det, så känns det som en dum idé att döda den här sidan. Jag kan istället låta den bli mer av en resultatrapport och mindre av ett kulturtips. Ja, så får det bli, om det blir något alls. Gott nytt år.

Kärlek vid första öronkastet!

Har en mjuk punkt för Goldfrapp. Ja, jag har flera mjuka punkter, hela ytor av mjukhet rentav, men det var menat metaforiskt. Stupid. Det jag vill säga är det här. Jag älskar nya plattan, Seventh tree! Den är fortrollande, en underbar värld att vara i. Lite tillbaka till Felt mountain, men man känner av Black cherry och Supernature. Har du inte hittat dit ännu, så fick du just namnet på fyra av de bästa album som finns. Så är det.

Felix landar på torson.

Skön snubbe från Österrike som hoppar hejvilt.

Viss likhet..

Ska det vara så ska det vara!

Med den här bilden påminner jag mig om fördelen med plusgrader utomhus. Kom just hem från dagens löprunda och hade blivit blöt och fötterna och slirat runt i leran på åkrarna. Inte skoj. Varför kan det inte vara några grader under strecket, krispiga grenar och torrt i backen? Det var ju så mysigt. Jag hatar sådan här mellanting. Ska det vara vinter kan man väl lika gärna gå hela vägen. Suck. Tur att man kan hitta bilder som den ovan för att inte helt glömma varför lite värme inte är helt fel..

Vill du ha lite gröt till den?

Naturlig reaktion!

Varför har polkastången två ändar?

För att du ska kunna suga på den med en vän!

Grattis på födelsedagen, tamejfan!

Jag vill också ha en ren!

Timmy's got it down!

Smaka på smällkaramellen.

Även lite större barn tycker om att få julklappar av tomten!

Vilken lista står ditt namn på?

Jag hoppas, för sotarens skull, att det inte är på den för de riktigt dåliga!

R.I.P

Bad santa!

Ha ha. Tomten vaknade på fel sida idag! Sköna artisten Patrick Wright har gjort dessa, du hittar dem till salu bland en massa annan fin konst på den här sidan. Ett tips till dig som inte hittat klappen ännu och vill vara lite mer originell än en Aladdinask, och det vill du väl?

Juldemokrati..

Safety on board!

Då vissa flygrädda tvingas till det ändå, eftersom Atlantångare har en tendens att ta lite för lång tid och riskerar att krocka med isberg.. ja, inte så många år till eftersom den efterlängtade globala uppvärmningen snart blommat ut till fullo, men då blir det lite längre kust till kust ändå.. Ja, ja, jag ville bara att de ska få ett kort att hålla hårt i när nöden är framme. I en stressad situation kan det vara svårt att veta vilken min man ska ha, men här ser du med tydlighet hur du ska reagera och vilket minspel som är passande. Om du vill ha en större bild, klicka lite på den.

Julpatte för allas trevnad!

Den här är det enda julkort jag skickar. Det går ut till alla mina nära och kära. Tänker efter en stund. Vad har jag för anledning till att inte skicka några med klassisk snigelpost? Ingen väldigt bra och fin, som att jag vill spara på miljön eller för att jag inte gillar frimärken som man inte behöver slicka på.. hm. Visst, jag har kryddat beslutet med lite av dem, men framförallt kommer det ned till lathet och en känsla av att det är fullkomligt onödigt. Likväl blir jag varm in i själen av de kort jag fått. Två till antalet. Från så skilda metropoler som Brooklyn och Tierp, tack för dem! Ni får njuta extra av det fina kortet som jag vill att man ska tänka sig att det här är. Jag sänder det i all välmening och önskar er alla, från mig alla, en riktigt God Jul!

Ja.. du måste klicka på den olikfärgade texten som säger God Jul!

.. och de som inte sänt mig ett kort alls gjorde helt rätt. Rätt och slätt. Du hade ju ändå inte fått ett tillbaka. Behåll din kaka.

Julrim lika med fulrim.

Simsalabim.


Ska nog sova snart.. glögg stiger till huvud.

Depressed, much?

"During Christmas we never received toys. We could never afford them. My best Christmas was when I was in the first grade. My teacher gave every girl a doll and every boy a truck. I took the doll home and shared it with all my siblings. I was so happy to finally have a doll"


Ibland är det här en tung tid för människan.. alla ska ha det så fint, gilla läget och komma överrens. Om du nu inte riktigt orkar med det och verkligen behöver gotta dig åt folk som lider och har det värre, klicka på örat på den fula gubben på bilden. Läs om den stora depressionen och inspireras av fina recept på godsaker som "Depression cake", "Cemetery stew", "Meatless loaf" och "Poor man's casserole". Ha ha! Sounds delish', if you ask me. Men i ärlighetens namn. Köttlös limpa, det var väl inget speciellt, det äter jag var dag. Betyder det att jag är deprimerad, jag med? Hmm.. ska värma lite mer glögg och fundera på det. Om nu någon inte tycker att det här var i good spirit of christmas så vill jag bara tillägga att det kan ju inte vara fel att använda andras olycka till sin egen själsfrid? Det har ju folk gjort sedan urminnes tider. Det är ju därför man hängde den där högfärdiga snubben på ett kors, eller var det inte?

Fått nog ännu?

Om det inte är ett jakande svar du utstöter i mungipan medan dina släktingar håller på och jular för fullt i din närhet så ta dig till sidan som du kommer till genom att klicka på den ruttnande foten till vänster.. ja, den där, alldeles bakom det vidriga barnet i bilden. Är det däremot ett rungande ja som ljuder genom julefriden, låt då bli för allt som är rött och blött och smakar blod.

Dan före dopparedan.

Jag hoppas du inte upplever en obehaglig Aha-känsla nu när jag säger det. Imorgon är det julafton. Det borde du väl redan ha koll på? Oj, borde jag skriva att jag faktiskt vred på skallen och dubbelkollade faktumet själv, alldeles nyss. Mitt väggur säger tjugotre. Egentligen är det väl inte fel att jag gör det, bara lite pinsamt. Jag brukar alltid glömma födelsedagar, eller som jag sagt förut. Jag brukar komma ihåg dem idag, dagen före, för att ha de helt raderade ur sinnet dagen ifråga och åter få förnimmelsen om vad jag missat, dagen efter. Hoppas det inte blir så imorgon.. eller skulle det göra så mycket? Mina syskon kommer inte till gården förrän dagen efter dopparedagen, så det är, för en gång skull, passande att ha den säregna defekten. Julafton blir mysafton med mamma och pappa. Helt för mig själv. Som barn ur en skara på fem borde det vara en svunnen dröm, att få all uppmärksamhet från dem, men så är inte fallet. För mig är julkänslan inte riktigt fullkomlig om inte hela familjen är där, knäcker nötter, öppnar paket och spelar spel. Tro nu inte att julkänslan är vital för mig. Det är den inte. Den är bara lite mys, något som får en annars trist, snöfri period att kännas lite mindre utan mening. Julen är utfyllnad som gör att alla dagar inte är lika. Den enda tradition som binder mig är vilket datum det firas på. Inga tvång att göra si eller så. Jag planerar en långrunda genom skogen och trevliga måltider med min föräldrar och kanske lite mjölkning av kor. Allt jag önskar mig är att du får en lika fröjdefull jul som jag!

Chucky

Undrar vad det kostar att få en serie såhär, säkerligen specialskriven på beställning.. eller är det ett skämt? Svårt att avgöra. Herr Norris har inte direkt visat tidigare tecken på självdistans nog.. men han kanske inte var med på noterna.. i vilket fall som helst är det humor på högsta nivå!

Arne banan blir kalle kalkon..

Ville helst låta bli. Att skriva om Arn, det vill säga. Jag tröttnade för flera år sedan. Hur överskattad får man bli? Menar främst författaren till böckerna, inte figuren i sig. Okej, skriv stora epos. Gör det. Men sluta framhålla det som av historiskt värde. Tror att trehundra är mer korrekt återberättad. Sedan kommer den dyraste filmen i svensk historia. Snark. Lite "gammalsvenska" blir aldrig trovärdigt. Märk gärna att jag inte sett filmen. Det här baseras bara på förutfattade meningar, klipp från rullen och en handfull recensioner som jag läst. Sedan kan det vara så att tidigare medeltidalooking projekt som kommit ut ur filmsverige har gjort mig lite skeptisk. Det är inte mitt fel. Jag gillar ju i grunden allt som är sagor och i en annan tid. Men det kräver att man någonstans får en förankring i trovärdighetens brygga. Nej. Fy. Inte vill ni läsa det här. Ska sluta vara så neggo.. det roliga och konstiga som fick mig att börja klicka iväg på detta inlägg var en notis om att en av prodcenterna till filmen har klagat på kritiker som ger filmen låga betyg. Hans motivering till det har varit att man inte borde såga en så stor satsning, får då kanske man aldrig kommer att göra en sådan igen. Vaddå? Är det ok att den suger, bara för att den var sjukt dyr? Vänta var det där ett hot, eller ett löfte? Borde kanske flera såga skiten vid fotknölarna, så slipper vi uppföljaren? Kan det vara så lätt? Jag vill tro det, men tvekar. Arn är en förbannelse som vi lär få leva med många år till. Det blir som när idoljuryn gnäller på en tomte i showen och han får flest röster på grund av det. Folk kommer rusa till biografen. Korkad producent som inte inser att han fått sin förmögenhet serverad av en lika inte insiktsfull recensent från Sveriges framstjärt.

Mohinderbana..

Ursäkta, trogna läsare. Jag har försummat er. Ett gäng underbara och äventyrliga dagar har förflutit på landet. Då menar jag verkligen landet. I skog och mark. I viss mån på en frusen sjö också. Min förkylning som i princip är obligatorisk för årstiden har varit snäll, jag är mest snörvlig. Det har inte hindrat mina eskapader. Vid två olika tillfällen har jag varit vilsen i skogen, medan månljuset tar över allt mer som enda ljuskälla i den frostbitna snårskogen. Jag älskade varje sekund. Idag var det mindre intensiv löpning på schemat, så brodern och jag satte igång med projektet hinderbana. Den kommer bli lagom lång, ganska vild och rätt så tung. Bara höra av sig för att komma på en provkörning då den invigs med pompa och ståt. Än så länge finns en planerad väg genom hygge och kärr, över stock och berg. Vi har kryddat den med olika hinder som kommer kräva det mesta för att avklaras. Jag längtar redan och känner med mig att jag kommer att längta till den i fortsättningen också. Så som jag längtar till nästa tur genom ett fruset landskap där man inte riktigt vet vad som kommer härnäst, där jag förundras över hur vackert det kan vara när himlen färgas röd och en fågel framkallar ett glittrande ljud av iskristaller som faller genom grenverket. Passa på att njut, snart är sommaren här igen.

Dagen efter kvällen före..

Idag var en sådan där dag. En tid man bara lider igenom och knappt kan minnas varför eller när man led så senast. Igår var det firmafest på ett av mina jobb. De sparade inte på kulorna. Vinet flödade, ståuppen var bästa hittills jag sett och maten var inte av denna världen. Som mos på bullen var mina kollegor, som alltid, grymt roliga och festade hårt. Idag var det nästan bara jag som jobbade av oss, men mina tankar gick ut till en tjej som skulle skriva en tung tentamen.. undrar hur det gick.. hon visste knappt vilket hus hon bodde i när jag lämnade henne i morse.. Nu har snart mitt matbröd jäst klart och ska gräddas, sedan blir det te och nybakad smörgås framför lite anime, för att sen sussa så sött till morgondagen, som blir en annan dag. Ny start. Inget mera tycka lite synd om sig för att man varit dum som druckit lite för mycket. Det blir skönt.

Det är synd om människorna.

Sorgligt, men förmodligen sant. Att folk inte bara kan få vara som de är utan känner sig pressade att bortse från faktum. Vem bryr sig egentligen, om du tänder på det här eller det här. Spelar det verkligen någon roll. På riktigt?

Insidan räknas!

Ser du dig själv, som du är?

Sinnet spelar oss små tricks. Oftast tar vi till en annan sanning än den faktiska. Frågan är om man lider av det eller inte. Villfarelser är en välsignelse i vissa fall. Vilken verklighet lever du i?

Måndag, blodig måndag.

Då en tung helg är över och nästa kurs börjar först på torsdag, då undrar man lite vad man ska göra med sin tid. Visst, städa är alltid bra, men hur kul är det? I ärlighetens namn spelar det inte ens någon roll. Det ska göras, men det tar mig inte mer än några timmar. När jag gör det grundligt. Kanske ska ta en lunch på stan med en vän och leta de sista klapparna.. men sedan ska jag nog ta mig till landet och spela något nytt tvspel. Det var länge sedan. Ja, det gör jag. Assassin's creed eller Uncharted? Hmm.. ett par dagar framför en fet flatscreen, bara göra avbrott för träning och föda. Ja, det blir det bästa man kan göra med överbliven tid!

Färgglatt veckoslut!

Så var en årets höjdpunkter till ända. Superherofesten har gått av stapeln och in i historien. Tvinga folk att klä ut sig till fiktiva figurer och du raderar en del av deras sociala rättesnören. På gott och ont. Festen blev ett galet galej fullt av barnsligt ståhej. Inga detaljer tillkännages här. Det som händer i vita huset, stannar där. Men jag kan säga som så, att alla blev vi lite gröna och blå. Staffan och Hanna, tack för en fest som i minnet ska stanna!

Lättad!

Efter att straffats med att vänta utanför skrivsalen fick vi till slut komma in och göra ett försök till att avklara en tentamen i marknadsföring. Tre och en halv timme senare hade jag skrivit tolv sidor och min hand värkte som sällan förr. Tenta-tumme, räcker det för försäkringkassan? Man är inte van vid att skiva långa stunder, längre.. handstilen blev mer och mer oläslig.. min förhoppning är att de som ska tyda kråkfötterna vänjer sig vid den medan den gradvis blir mer och mer otydlig.. det går nog bra. Den grymma känsla av lättnad som uppfyller en när man är klar är så skön. Alla borde göra tentor då och då, bara för att få känna det. Nu vidare till ett annat ämne.. som knyter an lite till bilden.. ja, jag vet att en naken man alltid är självberättigande att posta, men en aning mera anknytning är så himla sofistikerat och fint. Ha ha. Jag ska snart ut på landet. Jäj. Superherofest på gång. Oj oj. Det kommer bli galet. Inte gala. Bara galet. Så som man gillart!

Surveylance!

Missa inte den härliga omröstningen till höger i bild.. där kommer det komma upp diverse opassande saker att tycka till om. Allt för att du ska få klicka lite och kanske skratta till. Just nu vill jag veta vad du anser om min nya layout.. bra eller anus?

Minns du, som om det var igår?

Jag gör det iallafall inte.. tur att jag skrev ett klockrent inlägg förra året, som jag nu plockar fram för att påminna mig med. Klicka på den rosa röken och ta dig tillbaka i tiden. En uppfräshning av minnet är på sin plats såhär års.

Gaaah!

Det är inte roligt dagen före en tenta. Ja, visst borde det gå bra. Iallafall ok. Men det är inte kul. Då är det roligare under själva skrivningen, man fokuserar för fullt och tömmer ur allt man snappat upp av ämnet. De ofta fem timmarna rusar förbi och man går ut därifrån med en känsla av mental matthet som man sällan upplever annars. Ett mentalt maraton är avklarat. Nu börjar ovissheten om man passerat, att gnaga på medvetandet och slänga stockar på den brasa som eldar på under den stadiga ångestgrytan i magtrakten.. men störst är känslan av att man har gjort det. Skrivit klart och har ett bra tag till nästa gång.

X

Den elfte juni vet jag redan nu att det blir en bra dag. Hur skulle den inte kunna bli det? Jag ska, med några av mina bästa vänner, till världens största sfäriska byggnad och se på världens kanske mest sfäriska rumpa! Just nu vet jag inte riktigt vilken av hennes alla underbara anthems som jag vill höra allra helst.. lutar lite åt en låt som heter Fall for you. Den är inte med på någon officiell platta, men läckte ut lite lagom före x. Leta lite, och du ska finna.

Prova inte det här hemma!

Jag har förstått att alla inte kan förstå mig.. eller mitt val av favoritmat, kanske jag borde säga. Har du missat vad det är? Det är en rätt, perfekt sammansatt av proteiner, nyttiga fetter, fibrer och långsamma kolhydrater. Nu undrar du vad det kan vara.. Jo, man tar en härlig konservburk med makriller i tomatsås, mosar dem lätt i en skål, sprinklar över havrefras och simsalabim: Jättegott i munhålan! Fiskigheten blandar sig gudomligt med krispigheten i de delikata kuddarna som snabbt blir lätt mosiga i örngotten av de goda tomatisarna. Mumsfilibabba. Till det rekommenderar jag en stor kopp kryddigt te, självklart med lite honung och mjölk. Jag har blivit något av en av Pavlovs hundar när det gäller det här. Bara tanken på de i rött inklädda, rektangulära burkarna ger mig en överproduktion av saliva.. sen när doften kommer och första tuggan intages. Mmm mm M! Men som sagt. Det här är inget jag vill att du provar. Det är min rätt. Man har väl rätt till rätt? Om du mot förmodan testar, vilket jag starkt råder dig att inte göra, glöm då för allt i världen inte en öppnad burk för länge i sopskåpet. Köket känns liksom aldrig riktigt fresh efter det, men det priset betalar jag flera gånger om för den gastronomiska orgasmen makriller med fras innebär. Mmm.. Makriller med fras. Bara smaka på orden. Hur gott låter det inte?

Riktiga män gör riktiga morgonbestyr.

Länktippin'

Ja. Jag har sagt det förut, men en del tips förtjänar att sägas igen. Kolla in Manila style, en filippinsk sartorialist. Jag levde i villfarelsen att Filippinerna var en samling leriga små holmar, som sveptes över av en tsunami. Fel av mig. De små asiaterna har stil. De gör sin grej och jag diggar det! Klick le guld i bilden och ta dig dit.

New look!

Ahh.. nu slipper du få randig blick av de hårda kontrasterna på din favoritblog. Inget får mig att ta mig tid till onödigheter som tentapluggande. Ge mig kort deadline och mycket information att ta in och jag gör något helt annat. Ha ha. Hoppas att du gillar min nya look, att det inte känns allt för främmande och att du fortsätter att bombardera mig med inlägg, som tidigare.

Produktiv, jag?

Hm.. idag vill jag säga att jag varit duktig. Men det har jag ju knappast, så jag låter mig inte säga det.. eller borde jag säga det, så kanske det blir en självuppfyllande profetia och jag blir duktig de sista timmarna som är kvar av dagen? Oj, oj. Komplicerade tankar. Rena rama rushen av synapser. Ska sluta med sådant. Tanken var att jag skulle städa, plugga inför tenta, ringa några viktiga samtal, springa en runda, baka lite bröd, pilla ut navelluddet och glömma alla pinsamheter som jag vräkte ur mig på årsfesten i lördags. Åh, javisstja. Nu påminde jag mig själv. Igen. Skönt. Ja, ja. Kan berätta lite om den. Tema var 112, alla var utklädda. Inte alla, det var kanske tre som kom i vanliga kläder. Ha ha. Jag var nästan en va dem, men jag hade den perfekta backuppen. Några omplåstrade fingertoppar och vips var jag ett offer som blivit papercut. Sedan genomgick jag en metamorfos och slutade kvällen som ett annat offer, nu med alkoholförgiftning som sexig outfit. Grattis till min skalle. Åter till dagens bravader. Jag har tvättat, impregnerat min vita väska som jag ska ha med till fjällen, druckit kaffe, lagat lunch, varit och handlat och glömt det jag gick dit för att köpa, lyssnat på Bleeding love typ tolv gånger. Snart är den inte min nya powerballadfavorit längre. Det börjar bli tjatigt. Så ni ser. Har jag inte varit duktig? Nej, inte det. Ja, ja. Så kan en dag vara. Nu ska jag dra på mig löpkläderna och sticka ut på en runda i skymningen. Lär inte ens behöva dubbarna. All is är ju borta. Hade hellre halkat runt i snön, än sett den smälta. En bra sak är att jag fortfarande kommer ha tid kvar på tvätttiden för att tvätta kläderna när jag kommer tillbaka. Man får vara glad åt det lilla. Imorgon blir en annan dag. Då ska jag vara bättre. Kanske till och med göra det jag borde. Omväxling förnöjer.

Ja, just det. Bilden. Behöver den verkligen höra till texten för att berättigas? Ok, då. Jag vill gärna ha en fin hund att kela med. Så. Jag har sagt det.

Inte bara jag..

Jag har inte följt Idol, och jag brukar inte göra det. Inget annat lockade mera i fredags och det är jag ganska glad för. När den här lilla tjejen sjöng upp, gick det rysningar över min hud. Nu när jag var inne på en sida som säljer låtar elektriskt. Vilken låt ligger inte med de två mest kända versionerna på topp fem? Jo, den hon sjöng. Jag ville direkt efter programmet köpa musik med hennes röst. Jag var inte ensam om det. Jeff Buckley och Leonard Cohen borde skicka en tulpan som tack. Ska bli kul att se hur det här slutar.. eller fortsätter, menar jag och jag menar inte showen, utan hennes framtida karriär. Kommer hon ta den dit den gör musik som jag vill höra, eller blir det slentrian?

Bloggdöd?

Inte ska det väl bli så inte.. det var bara en liten paus.