Fet och dryg

Jag behöver en führer som styrer upp mig liksom. Sätt mig på strikt diet. Sparka ut mig i spåret. Det här håller inte längre. Jag är ett oansvarigt tonårsbarn som bara äter skit. Utom när min mamma kommer in med matlådor. Så pinsamt. Jag tackar och tar emot. Kanske är det en reaktion mot allt allvar i mitt arbete. Troligen är jag bara lat. Har lite felprioriteringar för mig. Så kan det gå. När inte blöjan sitter på. Ett bittert konstaterande i ett ögonblick av klarsynthet. Snart sjunker blodsockret igen och jag glider tillbaka in i förnekelsen.