Fin bil vid konstig affär.

Varför står det Per och Usa? Frågade Sara.

You sucked what?

Imorgon bär det av.. ska på en skön lite roadtrip med några polare.. eller några polare blir ju fel. Det är inte vilka polare som helst. Det är de bästa polarna!

Nåväl.. en annan version av den här låten kommer gå varm i bilen!

Men den här var sjukt bra! Ha ha. Hoppas du gillart lika mycket!

Rilo Kiley!

Min senaste obsession som jag snubblade över när jag strölyssnade på muxtapes medan jag jobbade hårt på säljande beskrivningar. Så himla bra. Hur kunde jag inte hört dem förr?

Inget mer snack med saken..

Den talande tånageln är död. Länge leve den talande tånageln. Fick nog och drog loss den. Kan varmt rekommendera känslan. Nu har jag bara åtta tånaglar kvar. Återkommer om nagelstatus efter Lidingöloppet..

Inte på latsidan..

Jo, det är så att.. alltså.. jag hinner inte blogga så mycket just nu. Får återkomma när semestrar är över och jag får en assistent. Nu jobbar jag hårt för brödfödan, inte för att jag klagar. Jag finner mitt jobb otroligt givande och utmanande. Hoppas innerligt att det alltid kommer att kännas så! Men du som sitter inne och längtar efter att läsa mer av mig. Sluta med det! Spring ut! Bada! Hjula på en sommaräng! Lev ditt eget liv en stund!

Av samma skrot..

Nu kommer du att bli chockad. Jag är Jennifer Lopez. Ja, du läste rätt. Hon och jag typ samma sak. Du ser det inte? Nu blir jag chockad! Ha ha. Eller inte, men stanna med mig så ska jag förklara vad jag menar. Först vill jag säga att det aldrig varit mitt mål eller önskemål att förknippas med henne.. om man inte syftade på hennes rikedom, då säger jag bara ja, tack. Det är dock inte den som är vår minsta gemensamma nämnare. Är det då, det faktum att hennes man ser ut som ett skelett som förtvinar bort, när som helst? Nej, fel. En spinkig man är mer än ingen man. Är det hennes tvillingar som för oss tillsammans? Nej, hon födde ju sina själv. Mina tvillingar är gudomar, födda av min syster. Är det våra juicy booty's? Nej svaret är bättre än så. Hon tränar inför ett triathlon, det gör jag med! Läs om ryktet här och information om min tävling hittar du här.

Bootylicious!

Föll för den när jag var i New York med Annabanana.. kände att min shopping redan uppnått sådana excesser att alla gränser redan var sprängda och alla budgetar uppfyllda eller uttömda, men fan vad jag ville ha den. Nu fick jag chansen att be en väns släkting att smuggla hem en flaska. Jag tog den chansen. Visst kan det vara så ibland, att minnet sviker, att allt just då gjorde den perfekt, att det var yttre stimuli som lurades. Så var det inte nu. Det är en doft, helt perfekt för mig. Fylld av karaktär, närvaro och klass, utan att dominera, vara påträngande eller krävande. Så som jag är.. eller vill att jag uppfattas.

OJ oj.. eller mama mia.

Vill tro att jag brukar hålla viss kvalitet på de klipp som jag väljer ut.. så inte denna gång, men ändå sevärt på något vis. Tänker inte tala om storheten i musiken. Ni vet redan. Större än Beatles och allt det där. Filmen var iallafall mysig.. eller som Lotta uttryckte det. Den hade en sådan där go känsla som är så go att man inte står ut.. så go att man vill vara en av karaktärerna från V och kränga sitt skinn utochin. Sedan grät man en skvätt. Jag är så blödig. Tänkte på min mamma. Hon har jätteont i sin hand som hon kört upp en lång, skitig metalltagg i. Dum grej. Visade sig att hon legat över på sjukhuset över natten. Hade ingen aning. Är jag bara frånvarande, eller är hon dålig på att meddela. Hm.. har varit lite väl upptagen senaste tiden. Jobbet rullar på. Kul, kul. Men roligast idag var att möta upp Åsa och Lotta för en träff med Mr Carbohydrate och en skön film. Älskade mest scenen med Amanda Seyfried och Dominic Cooper på stranden. Den knäckte scenen i Dirty dancing, där de krälar på golvet, vilken dag som helst. Våga inte säga emot mig. Jag har rätt.

Easy, breezy!

Jag älskar min kropp. Visst, den ser inte ut som jag vill att den ska göra, men fan vad den kan köra. Tänk om jag varit begränsad på något vis, om jag haft ett ben före lite, eller så. Det hade inte varit kul. Nu finner jag inga gränser. Vill jag, så kan jag. En otrolig frihetskänsla infinner sig. Vansbrosimningen gick galant. Det blev, som jag befarade, jag fick kämpa. Det hade jag inget emot. Är något värt att få eller uppnå, utan en kamp? Fick en bättre tid än jag kunde hoppas på. 1,03,59. Plats 810 av 3408. Inte illa, med tanke på att min träning i elementet var obefintlig, min teknik rackig och det var min första simtävling. Till nästa gång ska jag ta en kurs, lära mig simma som man ska och pressa mig mera. Visste det inte då, men min sista ursinniga spurt mot målet gjorde så att jag tog min vän Kerstin med ett fåtal sekunder. Jag hade unnat henne en seger över mig när som helst! Men, jag är också en vidrig vinnare, som är glad för var skalp som jag tog. Ha ha. Som tur är finns det två tävlingar kvar i vår jakt på den svenska klassikern, får se.. det skulle inte förvåna mig det minsta om hon tar mig i dem!

Simma lugnt, säger de.

Imorgon är det dags. Vansbro ska få smaka på min kropp, eller iallafall vattnet i Vansbro.. om det var en varelse som åt saker. Det kanske det är. Vad vet jag. Har inte varit där. Det var en konstig öppning på ett inlägg, jag vet. Vad var det jag ville säga? Jo, jag har inte alls tränat så som man borde inför ett lopp, som är en del av min väg mot en svensk klassiker. Nåväl. Får väl åla mig sista biten om det behövs. Ha ha. Tar det hela med ro. Det ska bli kul! Jag borde bli rätt bra, framåt mållinjen, då har jag fått öva på simtagen i flera tusen meter. Sedan första simtaget i år, för mindre än en vecka sedan, så har min utveckling varit fenomenal. Jag skojar inte! Jag har gått från nästintill drunknande, vidare till, jag kan hundsimma lite i kanten, genom stadiet som jag kallar, vatten är min vän men det går inte att andas in det, sedan övergick det i, om sälar kan, då kan jag.. nu är jag väl som vilken pinsam nybörjare som helst som kommer kämpa med koordinationen, andningen och avstånden. Det gör inget. Är det något jag kan, så är det just det. Kämpa.

Väntan är över!

Alldeles nyss fick jag ett samtal från en nämnd, de meddelade att jag numera är godkänd och registrerad som fastighetsmäklare!

Dags för kräftskiva, snart?

Jag är gråtfärdig!

Den som handhar den slutgiltiga kontrollen av min registrering, på den nämnd som avgör när jag får börja arbeta, är sjuk. Ingen annan får göra dennes uppgift. Byråkratin måste ha sin gilla gång. Denne person var visst borta igår.. kanske tillbaka i övermorgon. Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag. Det här är en, rent utsagt, vidrig period för min otåliga karaktär.

There is so much beauty in the world

Så här fresh är det i garaget där jag ställer min bil.. inte för att jag klagar. Det rinner in en massa vatten när det regnar, men det är ju typ konst där!

Bättre förr?

Jag har alltid haft en, även i mina egna ögon, oförklarlig motvilja mot historia. Inte en rolig historia, en sådan vill jag alltid höra. Jag menar historia så som den avses i studieplanen. Det är inte så att jag reflekterat över det. Bara accepterat faktum. Inget för mig, tack och hej. Idag läste jag att Unesco har fört upp sju nya platser på sin världsarvslista. Allt väl så långt. Det är ju bra. Sedan läser jag vidare om vilka platser det är, en fårad bergstrakt vid Indiska oceanen som användes som gömställe av förrymda slavar, lämningen efter det högtstående nomadfolket nabatéernas civilisation, Preah Vihear-templet som ligger på en bergstopp och den arkeologiska fyndplatsen Kuk i Papua Nya Guinea, för att nämna några av de olika platserna. Med bara den minimala information som framgick av artikeln så spann min fantasi iväg med mig. Vilka levde där, hur såg de ut, hur lät deras tal, vilka var deras seder och så vidare.. snart har ett flertal fantastiska historier om vilda livsöden, kämpande människor, vackra kroppar, lidande och odödlig kärlek, spelats upp inom mig. Inte så mycket hela historier, men de där stora känslorna som de ger. De där känslorna som får dig att tåras lite i ögonvrån bara du hör en låt som triggar dig. De där stora känslorna som bara kommer till dig, i verkligheten, enstaka gånger i ditt liv. Om du har tur. Kanske är det en rest av de som levde där. Kanske är det ett kosmiskt minne av deras stora historier som lever kvar. Den energin dör inte. Sådan är naturen av energi. Den försvinner aldrig. Den förflyttas, omvandlas och upptas av annat. Grundläggande naturvetenskap. Det är iallafall en trevlig tanke, men nu kom jag en bra bit från det jag menade att tala om vid början av mitt inlägg, eller kom jag bara djupare in det? Det som är det sorgliga, det som gör att jag inte alls tycker om att studera historia är att jag inte hittar de stora känslorna i återgivningen. Det fungerar sällan att besöka platserna. Det fattas för mycket. Allt som oftast. Eller så är det för paketerat för turism. Skövlat och skördat. Allt av värde är redan borta och magin är försvunnen. Ge mig en annan historisk återgivning. Låt det vara en myt, en saga, en berättelse som för deras ande vidare. Begrav dem inte. Låt dem leva.

Mamma kom hem..

Staffan är dum mot mig. Hämnden var ljuv. Kaviar är en ovanlig moisturizer. Tror ingen av oss äter det snart.

Klubba flera sälar

Nu känner jag lite mer harmonisk. Kidsen vaknade och vi drog till sjön. Testade min nya våtdräkt. Sexy time, all the time. Staffan ville testa den. Jag hade redan blött ned den.. han bytte om från sina surfshorts till dräkten, på flytbryggan. Barnen som lekte oskuldsfullt i vattenbrynet är inte så oskuldfullsfulla längre. Det var ganska roande att se honom kämpa mot det dyblöta neoprenet för att få på sig den. Sedan var det bara att simma som en säl. Jag är glad och tacksam för de sälar som fick offra livet för min dräkt. Ett fint skinn blev det. Det blev inte så mycket träning som lekar. Jag inser att det finns ett värde i att vara ledig och leka lite också. Ska tagga ned idag. Har nallat lite vino och ska snart börja med middagen, medan barnen mjölkar korna. Soft. Imorgon blir det en skön löptur genom skogarna och sedan en sväng till sjön för mer simträning, för att avsluta dagen med ett paintballbattle.

Fuck vacation!

Ett av mina mindre sammanhållna inlägg är på väg. Bered dig på det. Poängen börjar jag med, så det inte blir några otydligheter längre fram. Jag behöver ingen semester. Har ingen lust alls till det. Ta ditt tält, bränn din biljett, slopa annonserna, häll ut jetbränslet och sänk den där paradisön du köpt till mig. Jag vill inget ha. Bläddrade igenom tidningen, sistaminutentjafset gav mig kväljningar. Folk talar om inget annat, än vad de ska göra på ledigheten. Skärp dig och gå tillbaka till jobbet, tänker jag. Jag har en helg utan obligatoriska uppgifter. Är ute på landet och väntar på att mina lekkamrater ska vakna. Jag blev så glad när jag fick ett bitchigt mail att svara på. Tror inte svaret var det som väntades. Jag tror att de väntade sig att jag skulle foga mig fint i deras krav. Tji fick de. De fångade mig i fel stund. De fick ännu en uppläxning, väl befogad, nota bene. Skriver det här inlägget utan annan motivering än att det ger mig ett syfte att existera en stund. Har jag ett problem? Jag vill inte se det som så. Om du inte menar det faktum att jag väljer att dekorera det här skumma inlägget med en bild på en naken tjej som plockar guldiga svampar, som ser ut att ge dig drömmar du inte kunnat drömma om. Men var min gäst. Analysera mig mera. Skriv ett inlägg. Få det ur ditt rövskägg. Kasta på mig ett ruttet ägg. Nu har jag rimmat av mig för idag, var inte orolig, det kommer inte mera. Kanske en ordvits eller två, men det är obligatoriskt vid min beaktansvärda ålder. Man måste inte föda barn för att dra pappaskämten. Åter till min maincore. Jag har ingen lust att vara ledig. Jag vill dra omkring på stan i många lager kläder. Jag vill inte vara i solen, inte bada och ha ledigt. Jag vill boka upp möten och förmedla bostäder. Inget annat lockar. Suck. Snart måste min jävla registrering vara klar. Som du märker mår jag inte bra av att låtas vänta. Kanske är det alla analys som krävs. Diagnosen är ställd. Midsommarstången är fälld. Ha ha. Kunde inte låta bli.

Mental notering till mig själv..

När risken för att bli strandad på en öde ö är överhängande.. glöm för allt i hela helvetet inte ett par rediga underbyxor!

Det här är inte en godkänd look. Inte ens om ingen ser dig!

Gå hellre naken.

Grattis!

Det går ut till det stora landet i väst. Idag är er dag!

Nasty foot!

Milda Matilda, det var en marig mara. Nu verkar det inte bättre än att min stortånagel är nästa att falla av. Den känns otäckt lös och låter liksom ihåligt. Än syns inget tecken på att den andra nageln växer ut igen. Kommer det här göra att jag vinglar fram? Kan man begära skadestånd av någon? Vill du långsamt luckra upp mitt nagelband med ditt saliv för att sedan dra loss den med en sugande rörelse?

Iron man

Jag har aldrig haft något problem med att tvätta mina kläder. Det har jag skött själv sedan tolvårsåldern. Lika bra, då får med det gjort som man vill ha det. Kanske hade det varit andra bullar om min pappa haft en kemtvätt och jag varit född på andra sidan Atlanten, men nu är så inte fallet. Jag är en hemmatvättare av stora mått. Kan det bli så att det ändras? Jag har ett nytt jobb. En viss skillnad har jag redan märkt. Det är ett jobb som kräver lite andra kläder än de jag brukar till vardags. Nu är det skjortor i långa rader i torkrummet så fort det tvättas. Lika bra att stryka dem direkt tänkte jag, så går det snabbt på morgonen. Gissa vad. Det tog två timmar. Jag klagar inte. Inte ännu. Antingen har jag för mycket kläder eller så jobbar jag för sakta eller så är det så här det ska vara. Plötsligt har jag en helt ny förståelse för de som dagligen lämnar kläder till kemtvätt. Är rädd för att det inte kommer att vara hållbart framöver, för mig att avsätta en timme varje vecka för bara strykning av skjortor. Vi får väl se. Jag börjar såhär. Det är en bra början. Jag ser fram emot fortsättningen.

Tid står still..

Jag försöker. Ja, det gör jag. Jag försöker mitt allra bästa. Det går inte så bra. Det jag vill göra är att inte låta det bekomma mig. Inte låta mig stressas av det. Låta det vara. Låta tid gå och luta mig tillbaka. Det är så svårt. Jag vill ha det klart. Nu. Väntar på ett besked. Ett besked som är avgörande. Innan det inkommer får jag inte jobba. Nu trampar jag runt i ett ingenmansland, ett limbo utan mening och riktning. Frustration. Som tur är har jag ett lugnt sinne, en tillbakalutad stil. Det hjälper mig föga. Byråkrater är så tröga. Det hjälper inte att skrika rakt ut. Inte heller att tänka alla tankar, tills de tar slut. Jag har provat. Frustrationen är kvar. Den börjar likna min verklighet. Som en doft jag knappt vill förnimma. Som om jag vandrar i en dimma. Imorgon kan det vara klart. Visst vore väl det rart. Det kan också ske om en vecka. Nej, nu får det räcka. Jag vill ha det nu.

Fashionation

Du som känner mig vet att jag är en sucker för overprized, glossy.. eller även matta, för den delen, men framför allt härliga, modemagasin. Jag kan liksom inte få nog. Ibland kommer stunder då det står mig upp i halsen, av alla snygga bilder och fina uppslag, men då sväljer jag bestämt och tar mig en ny tugga. Mata mig med mera mode. Nu lanseras en vid första anblicken grym sida. Klicka på väskan i bilden för att komma dit. Ett substitut, kanske, då de biennala biblarna jag kommit att älska, mer än vad som är nyttigt, kommer ut för sällan. Att det ska kunna ersätta mitt behov av en pappersfix har jag svårt att tro.. eller är det möjligt? DN i papper är ju mys, men inte alls en nödvändighet. Den, visserligen något urvattnade, elektroniska upplagan går ju rätt bra.. kan samma fenomen drabba den knappt brännbara bibba av blad som lockar mig så, i ståndet där den står?

Dagens visdom

Dear Player,

"People of mediocre ability sometimes achieve outstanding success because they don't know when to quit. Most people succeed because they are determined to."

George E. Allen
1832-1907, Publisher and Author

Courtesy of Universal Player.



Jag känner mig ganska träffad. Det är en bra egenskap att vara så dum att man inte inser när det inte går. Bestäm dig bara, så fixar du det. Det är min livsfilosofi!