Drakballar

Gissa om jag vill se den här?!

One day, I'll get it..

I guess I could be pretty pissed off about what happened to me, but it is hard to stay mad when there is so much beauty in the world. Sometimes I feel like I am seeing it all at once, and it is too much and my heart fills up like a ballon that is about to burst. And then I remember to relax and stop trying to hold onto it. And then it flows through me like rain, and I can't feel anything but gratitude, for every single moment of my stupid little life. You have no idea what I am talking about I'm sure, but don't worry, you will someday.

Sol går igen

Jag trodde den dog där ett tag. Visst var det ett par dagar då man tvekade, då man trodde den gått och lämnat oss åt vårt öde. Det kändes som att att det var en konstant grå soppa som hängde här. Det sägs att man inte vet vad man har tills man förlorat det. Därför har jag samlat några soluppgångar. Nu har jag dem för alltid.

All fun and games

Jo, så kan jag sammanfatta min julafton. Bara skoj och spel. Nej, det var inte jag som fick spel. Vi spelade spel. Som bara fan. Jag tjackade ett mexikanst tåg till mamma och pappa. Det körde vi, bland andra spel, till sent in på natten. Delade ut presenter, på en perfekt nivå och åt lagom mycket fantastisk hemlagad julmat och njöt i fulla drag av de chokladpraliner som vi slängde ihop dagen före dopparedan. Jag skojar inte. Lillebror och jag var själva de som var mest förvånade över hur grymma de blev. Inget recept, bara stor erfarenhet låg till grunden för mästerverken han och jag skapat. Inte erfarenhet av pralinlagande utan erfarenhet av pralinätande. Vad mer kan man behöva kunna?

Rock my world

Än en gång är det fullträff. Klicka på bilden för att se den större.

Nightmare before christmas eller min blogg är min terapeut.

Fascinerande att den så förbytts. Känslan av jul. Jag har den inte, eller den jag har, är inte vad den var. Jag älskade julen. All spänd förväntan. All god mat. All fritid att leka, spela, mysa och öppna paket. Nu vill jag mest att det redan ska vara över. Låt det bli en vanlig vardag, nästa år. Nu tänker du säkert att det är ganska sorgligt att jag säger såhär, att jag måste vara en ganska ensam kille, att jag inte har en fin familj att mysa med, att ingen tycker om mig. Du kunde inte ha mera fel. Min ensamhet har jag själv valt, min familj är stor och fantastiskt mysig och alla tycker om mig. Okej, jag försöker lura mig själv, mer än jag försöker lura er. Jag erkänner. Det var ändå uppenbart. Jag saknar någon att kalla min, det må vara självpåkallat, men ändock. Det är en avsaknad. Lika bra att säga som det är. Ska det vara orsaken till den totala bristen av julkänsla? Jo, kanske. Det kryper i skinnet av julsånger. Jag är trött på glögg. Jag som vill ha det till midsommar, valborg, vardag och fest. Blodet på liken i nyhetsinslagen är för rött för att vara bekvämt. Inte för blodigt. Jag har inte köpt några julklappar. Fatta det sista. Ingen jag vet har njutit mer av att julshoppa än jag. Brukar börja vid skolstarten. Fundera och välja med omsorg. Alla fick något som var ett tydligt tecken på hur väl jag visste vad de innerst inne begärde. Så såg jag på det. Det är ju så många flugor på en smäll. Låt mig förklara. Först och främst en ursäkt att köpa grejer, grejer som man normalt inte brukar köpa, leta och jämföra alternativ. Det är befriande att inte alls ha minsta dåliga samvete över att man köper en massa, egentligen, onödiga saker. Det är ju presenter. De har ett tydligt syfte. De ska göra någon annan glad och förstärka banden mellan den som ger och den som får. Hur som haver. Jag vill inte. Nu har jag mest dåligt samvete för att jag vill ha grejer, grejer som är dyra. Och onödiga. Cum clean before christmas, det är min julsång. Skäms när jag skriver det här. Skriver der för att få det ur mig. Jag ska åka till landet över jul. Det är bokat julgransklädnad, godisbakande, dopp i grytan, paketstunder, mys framför brasan, tvspelande, brädspelande, julbordande och umgängande. Jag kan inte komma dit och vara gubben som ville att grinchen skulle sno julen. Ut med det gamla in med det nya. Letar efter en nyhet. Ett sätt att se på det som gör det till den fantastiska helg som det ska vara. Jag kommer hitta dit. Det första steget är att erkänna att jag har ett problem, det andra är att se vad det är, det tredje att skapa en målbild. Ta sikte på den. Fokusera och se mig där, hur jag mår, ser ut, hur det känns, vad det luktar och göra det min verklighet. Enklare än så är det inte. Jag skriver av mig det här här, för att jag vet att mina nära och kära läser det. Jag skriver det inte för att på förhand ge en ursäkt. Anledningen är den att vi inte alls talas vid eller träffas så ofta att de vet om det här, eller jag berättar inte hur jag mår. Det är en anledning. Den andra är den att jag inte känner behovet av en terapeut, som hade varit alternativet. Jag är en selfmade man. Jag gör mig själv. Ha ha. Undrar hur allvarligt det ser ut, om man inte riktigt känner mig. Allt jag har är lite preholidays-stress. Det ville jag ha avklarat, utrensat till ikväll. Jag vill inte komma hem till gården med ett moln av tunga tankar. De förtjänar inte att utsättas för mitt svarta hål som suger upp all julstämning. Jag vill vara en supernova som lyser starkt över krubbet. Så. Det funkar. Jag känner mig rensad. Sätter ord på mina tankar så slipper jag tänka dem så mycket mer.

Tvekar en stund innan jag trycker på publicera. Borde jag trycka ut det här? Är det privat eller personligt? Vilket var det som var okej och vilket var det som var ej? Skiter i det och tänker att om någon som läser det här känner igen sig i min ångest, och då får lite lättare i sin egen, så är det värt det. Du är inte ensam. Det är min julklapp till dig.

Det är min mammas dag idag!

Jag hade namnsdag för en vecka sedan, då kom mamma in med mumsiga matlådor och en maffig, hemmabakad chokladtårta de luxe. No kidding. Den var på allvar. Den räckte i flera dar. Den var, som jag är, bäst lämpad att avnjutas i små doser. Så gott. Nu tänkte jag att jag skulle återgälda det, då hon fyller år idag. Fick ett mess igår. Hon flyr fältet, åker ner till bibelbältet för att få leka lite med keruberna, mina gudsöner. Suck. Jag ringde och hälsade att hon nu förstört mitt liv och lade på.. men jag kan inte hålla mig från att ändå ge henne mitt hjärta.

Den som ingen bil har, han får gå med rumpan bar.

Jo.. det är ett otäckligt missljud från min motor, eller inte min motor utan min bils motor, men det är ju in bil, så då är det min motor per se. Ja, ni fattar. Jag har inget att säga, utom att det suger. Fett. Ingen kan säga vad prislappen kommer att stanna på. Suck. Så får man sota för att man väljer bil på utseende. Trots det kan jag inte förstå vilka andra grunder man kan ha för sitt val. Återkommer när jag vet mer hur denna följetong tar sig.

Ingen rök utan eld

Gissa om min bil gick igenom besiktningen. Nope. Hade det på känn. Körde den duktigt genom en tvätt först för att den skulle se fin ut. De rostiga järnfälgarna gjorde inte sitt till. De ser förjävliga ut. Borda ta och köpa nya, eller täcka över dem med plast. En annan dag. Vid tomgång har jag reagerat på att det luktat lite avgaser i bilen.. vad gjorde jag åt det. Inget. Nu får jag göra det. Rätt åt mig. Jag har ju struntat i det. Men orka, liksom. Det räcker med ändå. Det kommer i alla fall upp rök ur motorn på ställen där det inte borde göra det. Jag vill inte behöva bry mig om bilen så. Egentligen behöver jag det inte heller, jag har bokat tid på verkstad. Får se vad det kalaset slutar på. Fick en pris uppfattning av killen jag bokade med. Lägst en relativt låg summa. Som högst en summa på 120 procent över det. Bra spann. Tänk om jag fick värdera hem så. Då hade det vart lätt. Ja, din bostad är värd mellan 800 000 och 2 000 000. Känns det ok? För mig känns det ok att lämna in skiten, hämta ut den fixad och fin. Kosta vad det kosta vill. Hoppas inte min mekaniker också är min läsare.

Cred' is not at all dead!

Jo, som ni vet, ni som följer min blog slaviskt. Ja, det är du. Erkänn. Det är pinsamt, jag vet, men det är allt jag skriver, också. Så du ska inte känna dig ensam. Jag är här och skäms i kapp med dig. Lita på det. Nu åter till ämnet. Jag har avböjt framtida skumpa och offentlig hyllning.. men om det är så, att det verkligen är befogat och det bara måste göras, så har jag funnit lösningen. En present jag inte säger nej till. Titta på bilden ovan och tänk till. Du fattar. Gott gottigottgott, som de säger i Carlshamn.

Äntligen

Helg. Visst, jag jobbar både lördag och söndag. Hindrar det mig från att ta helg? Svar nej. Ikväll blir det loungeing på hög nivå. Fick ihop två av sex affärer som hängt i luften ett tag nu. Känns gött. Imorgon kväll blir det som bilden visar. Röj på låg nivå. Ska beta av två av dagens härliga festligheter. Min käraste lillebror som bor på landet, drar sin årliga decemberskiva ett varv till. Denna gång med uteliggaretema. Bli min vän på facebook och du kommer att få se eländet.. efter ett smakprov av det blir det raka vägen in till stan igen för att inskola dalkullan. Det ska bli grymt kul det med. Kunde jag hinna med mer? Ja, det blir troligen premiäranvändning av mitt nya vipkort på krogen bj. Gillar inte kö, så jag gillar vip. Det låter väl hur kul som helst, huh? Inte alls! Jag missar ändå skitmånga roliga fester som händer typ en gång. Det är vidrigt dåligt planerat av alla mina vänner och andra som jag känner. Jag borde lägga upp en kalender på nätet, så att alla kan se vilka dagar som är bokat och boka in en ledig tid. Jag vill ju vara med på allt, inte missa en sekund. Gissa varför jag slutade sova middag samtidigt som min betydligt, eller numera knappt, äldre syster? Det händer skojiga saker och du är inte där. Vad är värre? När jag blir kung av Sverige så ska jag styra upp det här, reglera lagrum och rökrum och andrum. Då ska ni se på fina flödesscheman. Så det så. Trevlig helg, sug och svälj. Ja, på sugröret i drinken du håller. Inget annat, du smutsiga, smutsiga flicka.

Logiken i statistiken

Jag funderar som ni vet, på det här med bloggandet. Finns det syfte och mening med det? Jag tror nog det ändå. Bara det faktum att jag skriver drygt hälften så ofta som förra året, men har betydligt fler besökare per månad, än då. Undrar vad det beror på? Det är i snitt 14 per dag som kollar in här. Inte ens jag är inne varje dag. Kan det vara mina djupa, insiktsfulla, sexiga, livsberikande och i varje ögonblick briljanta inlägg, som gör det? Jag har varit relativt konsekvent i mitt tema. Kött. Ibland med mat på. Kan det höga antalet av trogna besökare vara konsekvensen av det? Bra eller dåligt, vad vet jag? Vad jag vet dock, är att choklad är bra. Gott är det också. På allt. Punkt.

Tuffa tider

Här kommer min kommentar till krisen; bit ihop, det blir svårare innan det blir lättare igen, det som inte dödar dig gör dig starkare och en massa andra floskler som du inte kan ta till dig ändå. Gör det enda vettiga som man kan göra med kloka ord. Skicka dem vidare. Jag tycker det är fascinerande hur fantastiskt fort det gick. På några månader gick det från att vara, inga problem, till att bli årtiondets katastrof. Tillbaka i tiden. Företag till höger och vänster ser till sina kostnader och kapar skallar. Ingen går oberörd genom det här. Min egen bostad skulle knappt betinga det jag gav, för snart fem år sedan. Nu undrar jag om den konstgjorda andning som sätts in fungerar, om livlinorna som kastas ut till den fallna ängel som finansen är, kommer att hålla. Den som lever får se.

Forum för fvad?

Jag är inne i den där perioden. Igen. Vill du analysera mina inlägg hittills kan du säkert hitta ett tydlig mönster. Ställa upp diagram och dra slutsatser. Med relativt jämna mellanrum kommer den här perioden. Då jag inte längre ser syftet. Poängen. Vad är det för mening med det här egentligen? Kanske var det inslaget från Röda korset om de svältande barnen, kanske var det den allmänna stressen som finanskrisen ger allmänheten eller var det bara den tiden i månaden? Vad det än var, så var det onödigt. Jag hatar upprepningar. Speciellt när det är jag som gör dem, men jag känner mig bakbunden och måste ta gaffatejpen från käften och få det ur mig. Om du mot all förmodan trotsade allt vett och utförde den ovan nämnda uppställningen och efter genomgången av inläggen kom fram till detsamma som jag, att det brukar räcka med att jag gnäller av mig lite och tvivlar på poängen med refrängen så blir allt bara bra. Det är inte över förrän den tjocka tanten sjunger.

Sleeping in..

Sade jag att jag hade för avsikt att ta en sovmorgon idag? Jag gjorde nog det. Vem vaknade då före fem? Ja, du gissade rätt. Jag. Det gjorde mig inget. Slog på Stephenie Meyers andra bok på iPodden och mös ned mig i slummern mellan vaken och sovande under täcket. Dvala är också vila. En skön morgon som nu avslutas med gröt och lite blogläsande. Vad mer kan man begära?

Freudiansk slips

Det är inget på tv idag. Jag har inte upptäckt det förrän nu. Brukar jobba, ju. Nu låter jag Kobra stå på i bakgrunden. Bara för att känna att jag får max av mina surt förvärvade kronor som går till den publika servisen. Det handlar om vilken effekt Freud haft på kulturen. Analyse this, tänker jag. Ryser lite. Mest över att Robert de Niro kanske gjort tidernas sämsta rollval. Om och om igen. Som tur är gick det ett par relativt nya avsnitt av den där gula familjen. Det var två som jag inte sett. Det var det bästa som hände idag, eller det näst bästa. Det bästa var min lunch med Mamma och Hanna. Trots att jag bara satt där som en docka, var självlysande och visade brösten. Metaforiskt talat. Jag blundar bara när jag ligger ned. Snart ska jag inte skriva mer på det här inlägget. Du har redan insett att jag inte har något att säga. Men du läser vidare ändå. Det gillar jag. Jag gillar dig för det. Till jul önskar jag mig en freudian slip. Broderad med korsstygn eller tatuerad på bringan. Där gör de sig som bäst.

Fisköga

Jag hade en allt för tom blick idag. Gick omkring som om jag hade ett cyklop fyllt med vatten och kanske en guldfisk däri. Tror mina långa dagar som varit många i följd tar ut sin rätt. Tur då att jag kunde ta lite ledigt. Gick hem strax före fem. Fantastiskt. Städade inför styrelsemötet som skulle hålla hus hemma hos mig. Städade och städade. Jag diskade. Plockade upp lite kläder. Et voilá. Done and done. Imorgon är det jag som tar en sovmorgon och låtsas att det inte alls är trist att visa om lägenheter igen utan att hitta lämplig köpare. Det som går att förneka har inte hänt. Typ. Märk väl, jag klagar inte. Konstaterar torra fakta. Går vidare och tar nya tag. Simmar fram i tillvaron. Visar en bostad, blickar ut och tänker att wow, här har jag aldrig varit förut.

Jävla jämna år.

Jo. Det är sant. Jag erkänner. Det är mindre än ett halvår till min födelsedag. Har spånat ett tag. Har bokat festfixare och en art director som ska ordna inbjudningarna, men jag kommer inte riktigt på hur jag vill göra. Något måste det bli. Mina syskonbarn brukar alltid be sin mormor om en tårta som föreställer just det de gillar mest den här gången. Vi har sett traktortårtor, kotårtor, lastbilstårtor och ja, ni fattar. Samma gamla tema varje gång. Alltid lika gott och kul, dock. Vad gör man inte för de små liven? Jag vill ha en pittkaka som säger grattis, betch, i sann Kelly-anda. Om du är tappad bakom en vagn och missat tåget så kan du ta igen en liten bit genom att uppdatera dig här.

So fresh and so green.

Funderar allvarligt att ta upp mitt abonnemang på grönsaker direkt till dörren igen. Det var bra. Bara fina grejer i en trälåda som väntar utanför dörren då jag kommer hem. Skulle kunna ha den levererad till jobbet istället. Där är jag hela tiden ändå. Blir du sugen på att testa så klicka här och lär dig mera. Bra skit, helt enkelt.

Hej mitt vinterland.

Kom inte och säg att det kommer bli töväder framöver. Jag gillar det här. Enormt mycket! Vill inte att det ska bli plus före mars. Inte ens lite grand. Nu vill jag bara vara ute och leka. Kolla bara så fin min gata i stan är i sin vinterskrud. Tog en efter jobbet med en vän och vinglade hem. Halkade bara tre gånger. Det är ju typ inget. Imorgon ska jag med fotografen för att kolla på den dyraste lägenheten som jag fått uppdraget att förmedla. Vill du ha en fet våning på sjunde plan, med två terrasser, öppen spis och högt i tak med öppen planlösning, så säg till. Snart kan du köpa den. Piis aut.

Sorgliga besked..

Som ni vet så är jag en kräsen bäverhona när det kommer till vilka serier jag släpar hem till dammen. Nu har jag sett att två av mina favoriter, Pushing daisies och Dirty sexy money, inte kommer att plockas upp igen, om de ens filmar klart pågående säsonger. Så trist. Apropå inget annat, så ska Madonna och hennes hubbie gå skilda vägar. Det gör mig varken till eller från. Äh, eller jo, lite mer till än från. Kul med ännu en singel i världen. Om alla skulle vara singlar skulle den finansiella krisen vara över. Det är enkel matematik. Så, kom igen och skilj er för framtiden och finanserna.

Mäklarmässa

Idag åker jag och en av mina kolleger till Kista för årets Mäklarmässa. Det ska bli spännande att se så många mäklare på samma plats. Ha ha. Jättespännannde. Nej, men allvarligt. Tanken är att gå på en mängd föreläsningar och få i sig en hel massa ny kunskap. Det svåraste känns som den utmaning det innebär att lämna kontoret en hel dag. Vi som åker är de som är här mest och som kanske har flest affärer i luften. Om en liten liten stund kommer kunder för att skriva kontrakt på det jag slutförde igår kväll. Känns gött. Man måste ju få iväg lite för att hinna med det man redan startat. Inga problem. Det rullar på.

Bilden.. jo, så fina är mina planlösningar innan en kines tar tag i det och skickar tillbaka en ren, fin och tydlig bild av bostaden. Jag älskar outsourcing.

Uteliggare

Min bror har en årlig fest. Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Temat är denna gång uteliggare. Inte att ligga ute, som bilden visar. Även om det skulle kunna vara en tanke. Tänk istället ett par tänder som saknas. Gula små stenar att röka. En kundvagn vid sidan. En tillplattad kartong att kalla ditt hem. En kattunge eller en valp som du anser vara den enda i världen som verkligen förstår dig. Nu börjar det likna något. Så, vad fan har man på sig då?

Männer wie wir

Hittade denna lilla pärla på botten av piratbukten. Riktigt skön film. Den kallas Men and balls på engelska.Vet inte om den tyska rubriken säger typ samma, men vad spelar det för roll. Den var supersöt, klyschig och härlig. Huvudkaraktären, Ecki, har en underbar inställning som säger att så här är läget, det är bara att ta det men att inget är omöjligt om man vill, så kan man. Mycket så som jag vill se mig själv vara. Kolla in.

blå

Sitter på en visning. Den här tavlan hänger på en vägg. Jag ville gå hem idag. Då var klockan tre. Kommer hem till nio. Troligen. Känner mig lite som motivet. Blå. Klagar inte. Egentligen. Är bara lite trött. Helgen innebar minimal vila. Det var det värt. Hoppas det kommer någon snart. Det är tråkigt att vara här själv. Och onödigt. Än mer onödigt känns det då jag en gång redan visat denna, fått riktigt bra bud och gjort allt för ett avslut, men sedan rasade det korthus jag byggt. Suck. Oj. Nu kommer någon. Så nu har de gått. Kul. De verkade gilla läget och lägenheten. Hoppas de lägger ett bra bud imorgon. Fick ett idag. På mindre än hälften av vad det var uppe i sist. Kunde inte göra annat än att skratta åt det. Ska bli kul att delge säljaren det ikväll. Han ångrar sig redan bittert över det som han gjorde förra vändan.

Dirty sexy money, för helvete!

Har precis tankat andra säsongen av skitiga, sexiga pengar. Så jävla bra. Första säsongen hade massor av charm och stunder av briljans, men det var inte riktigt välproducerat. Den här säsongen måste ha fått en budget som är flera gånger så stor. Det märks. Allt är grymt. Du måste kolla in den.

Beg me, brag me, bag me.

Hej, hej, hallå dagboken. Idag är jag helt ledig. Det har inte varit på, jag vet inte hur länge. Inget planerat, inget jag måste. Kanske ska jag diska, men bara om jag vill. Kanske tar jag en sväng ned på stan. Kanske ringer jag en vän eller skalar banan. Igår däremot, var det inte mycket fri vilja med i spelet. Även om jag visst fick som jag ville. Vaknade riktigt sliten sedan firandet av mitt jubileum dagen före. Det jag firade var det faktum att jag fått förtroendet att förmedla bostad nummer femtio i ordningen. Sade att det var efter fem månader och tre dagar det skett. När jag tänker efter var det faktiskt bara fyra månader och tre dagar sedan jag fick min registrering. Lika bra. Det blev ett lite för stort ståhej redan såhär. Samtidigt som jag verkligen vill att alla ska veta att jag är grym, så vill jag att mina kolleger ska stå ut med mig i samma rum. Dilemma. Men det är lyxproblem, jag vet, och som jag tidigare sagt, det är de enda problem som jag verkligen erkänner. Ha ha. Fick en sådan här av chefen. Inte illa och kul att bli uppskattad, men det gjorde ju att alla fick reda på varför. Jag som ville ligga lågt, men låta dem veta. Nåväl. Bit mig. Resten av dagen gick jag som i sirap. Sirap av ifrågasättande och sjukt krävande människor. Drog hårt i tre riktigt tungrodda affärer. Knöt ihop en. Kom halvvägs på den andra och den tredje var som en kalifornisk skogsbrand som skulle släckas. Det var verkligen en dag som satte mig på prov. Erkänner villigt att jag rös av välbehag vid kanske fem gånger under en riktigt hård förhandling. En förhandling som kunnat sluta med att min karriär redan nu var över, om man ska dra det värsta scenariot. Det gick riktigt bra. Jag fick dem att bekräfta det jag ville höra, å det starkaste. Det kostade en slant, ja visst. Inget som är värt att ha, är gratis. Det är sådana gånger jag inser varför jag jobbar så hårt. Jag gillar det verkligen. Den totala rushen och rysningarna som kommer krypande längs ryggen. Tanken som säger; Jag har dem. Innan jag ens vet det. Det är skumt. Har inte upplevt det så ofta förut. Inte så intensivt. Det gör att jag bara jagar nästa fix. Ett beroende som är utan risk. Ja, nästan. Jag riskerar massor. Varje dag finns risken att det är idag som jag gör en oansenlig tabbe i ögonblicket, som får sådana konsekvenser att mitt jobb ryker. En postitiv bieffekt på mitt beroende som beronden sällan innebär är det faktum att det faktiskt är grunden till min lön. Feel great and make big bucks. Så borde de locka mäklare. Ha ha. Kanske de redan gör. Mitt driv är trots allt inte alls pengarna. Det håller inte. Det är frosting på kakan. Avslutade dagen, något sen. Med att plocka upp lite mat på vägen hem för att hänga med lilla Anna och långa farbrorn. Var nära på att ställa in. Helt slutkörd. Men nu får det räcka. Jag måste prioritera mitt privatliv mera. Har sagt det förut. Kommer behöva säga det igen. Det var en riktigt trevlig kväll. Mat i folieförpackningar, vin i papplåda, musik i en pal och lite för mycket jobbsnack. Så klart.

Bilden visar hur min inställning var under min inställsamma min under mina tunga timmar.

Framtiden är snart här.

Idag stod det lite i tidningen om mitt nya drömhem. Du kan läsa artikeln här. Ovan ser du några flera bilder som visar hur det är tänkt att området ska se ut. Fint, va? Nu kan grannar och annat löst folk lämna in sina synpunkter till skrytbygget. Banne den som klagar. Jag tror att jag ska gå dit och lämna in hyllningsställningstaganden under flertalet pseudonymer så att snittet blir översvallande positivt. Det borde väl gå?

All helgona

Städningen var avklarad och tiden fri att göra annat. Drog till en kompis hus och drack en massa vin, snackade goja, provade pälsar och spelade sällskapsspel med sköna typer som kom förbi spontant. En riktigt oväntad och skön kväll blev det. Det hade bara blivit bättre om en viss banan slinkit in som den borde, men det får man ta. Det passar inte alla gånger. Det tråkiga är bara när det känns som att gångerna det känns som att det passar, känns som alldeles mycket färre än de få gångerna som det känns som att det passar sig alls. Så kan det vara ibland. Men jag lever i den vilda villfarelsen att vill man så kan man. Så enkelt kan det vara. Det är inte enklare än så. Vilket inte vill säga att det kanske är enkelt alls. Vem vet. Inte du. Vem vet. Inte jag. Vi vet ingenting nu. Vi vet inget idag.

Sexy back

Jag har en vän med ryggsäck. Ibland anar jag en viss skam utstrålad då vi går på stan och dylikt. Det vill jag sätta stopp för nu. Ryggsäck är sexigt och praktiskt. Så det så.

Våldförd på

Såhär känner jag mig. Tankade Pinks nya platta. Har kört den rakt in i skallbenet i ett par timmar nu. Borde jag verkligen gilla det så mycket? Har hon verkligen kvalitet kvar att leverera? Skiter i vilket och spelar den en gång till. Den var precis vad jag behövde. Satt sur och ville ha något nytt att lyssna på till dagens trista sysslor. Städar vidare en stund till. Ja, jag gjorde det. Började städa. Med vissa avbrott för att surfa lite. Det är ändå min lediga dag.

Hittat hem

Jag har länge sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig bo i nybygge. Tjatar om att jag gillar genuina hus med gammal känsla och karaktär. Har tänkt om. Nu vill jag bo såhär. Gillar verkligen idén om det nya bostadsområdet vid Frodeparken. Ska ringa, mejla och luska mig till en hint om var, hur och när man kan boka upp sig för en våning. Vill du kolla in de som ligger bakom arkitekturen så kan du göra det genom att klicka på bilden. Nu är det bara att hoppas på att det är hanterbart för mig att betala det de frågar efter. Inflytt ska ske med start om tre år. Det är inte lång tid. I mäklarår är det bara ett par veckor, så som tiden flyger fram när man har kul och fullt upp. På tal om fullt upp, men inte kul. Jag måste städa nu. Suck. Det är riktigt länge sedan sist. Tänker inte ens tänka på hur länge. Räcker med att säga att det är för länge. Tar tag i det nu. Nej, nu.. nu gör jag det.. nej, nu!

Blek

Sådan är min närvaro här och så kände jag mig när vi tog nya bilder till hemsidan på jobbet. Var ju inte länge sedan min bild kom upp, men det känns bra att det görs om redan. Det blir liksom inte lika stort och jobbigt när man märker att bilden som läggs där inte är fix för alltid. Att den kommer att bytas ut då och då. Göras om och justeras. Känns bra. Nya chanser hela tiden.

Norgehistoria

Olja i all ära. Det här är den största tillgången.

Sanning eller konsekvens?

Execution day.

Jag klarade inte av det. Jag skulle lyfta den och avfyra. Det gick inte. Jag är fortfarande ordförande. Hopplös. Har ju inte tid alls, men min förmåga att hoppa av ett uppdrag finns inte. Jag slutar inte något jag påbörjat. Om det inte blir klart. Det är snart vår. Då får det vara nog. Rider ut detta år och släpper det sedan. Det får duga.

Orädda barnen.

Suck it up!

Du har väl inte missat denna? En härligt romantisk och dorky serie om hur det kan vara när man jobbar på en diner, hör vad alla tänker och blir kär i en vampyr. Åh. Vad mer kan man begära? En hel del lättklädda män, såklart. Och det får man. Som på beställning. Tanka pronto, missy.

Lovar det jag håller

Sade för ett tag sedan att jag skulle inlägga lite pix på Madde. Här kommer de. Även om varken jag eller någon av mina vänner tagit dem. Snodde dem skamlöst från en favoritblogg. Denna för att vara mer specifik. Hoppas han inte blir sur och hoppas att du blir glad över att jag levererar. Senare bättre än aldrig och förr hellre än då.

Skön dag!

Jag var ledig idag. Otroligt va? Okej, visst tog jag ett par jobbsamtal och bokade in några möten, men det var inte jobbigt. Drog iväg med två kolleger till en liten ort, arton mil söderut. Shoppade loss ordentligt. Fina grejer för få slantar. I relativitetens tecken, som alltid. Grymt nöjd, dock. Tänker inte lägga upp bilder eller berätta mer om det här. Om jag inte först får betalt för de som tjänar på den publiciteten. Jag är inte här för att tjäna andra. Du får gärna fråga mig nästa gång vi ses, så visar jag dig. Det är ytterst troligt att jag har något av det på mig, då vi möts nästa gång. Igår var jag på mycket mysig födelsedagsfest. Rockade mina bästa Beyoncetoner och käkade tårta som var fantastisk! Det har varit allt för sällan mellan gångerna jag träffat mina underbara vänner. Får bli bättring på det nu. Jag är alltid öppen för spontanfika!

Upp i sadeln igen..

Snackade med min ena syrra. Hon ska börja rida igen. Kul. Var länge sedan för mig med. Jag måste också upp i sadeln igen. Tur att jag tjackade en fet hoj som verkligen duger ännu ett varv runt Vättern. För gissa vad? Jag bangade Lidingöloppet. Ja, du läste rätt. Jag är bajs. Så dålig tajming att bli sjuk ett par dagar före start. Vägrade köra Maran all over again. Det kostade för mycket. Nu blir det nya tag. En ny attack mot en klassiker. Börjar med Vasan i vår. Det ska bli kul! Ja, jag ser fram emot det igen. Vill gärna simma och cykla en gång till. Det var ett intensivt äventyr som jag önskar att alla gjorde ett par gånger då och då. Varför inte hänga med? Du kan leka med mig. Säg bara till så leker jag med dig.

To tattoo or not to do..

Ibland funderar jag på att tagga mera.. sedan taggar jag ner.

Rid den där alligatorn.

Undrar lite smått hur det står till med mina prioriteringar. Jobbar ganska hårt. Om man säger så. Jag klagar inte. Jag tycker fortfarande att det är riktigt givande. Men. Jag ser mig själv gång på gång ställa in sociala umgängen. För att det är en eller flera affärer som nått ett kritiskt stadium och kräver min fulla uppmärksamhet. Inbillar mig att det är mer så nu, med allt snack om marknaden hit och marknaden dit. Fattar inte folk att de själva är marknaden. Bestäm själv. Det gör jag. Vill tro att det varit lättare för ett tag sedan. Vad vet jag. Vad jag vet är att jag ska bli hårdare på mig själv. Sätta gränsen tydligare. Det här är min tid. Den här tiden får ni. Tur att jag inte har ett nära förhållande med någon som är beroende av mig. Tur för den. Inte tur för mig. Bilden inspirerar mig idag. Jag ska göra som Doreen gjorde på 20talet. Rida min alligator genom de tunga tiderna. Så hårt som tyglarna tillåter. Sedan ska jag göra mig en fin resväska av den.

Det vackraste.

Safe for homework.

Höst

Så ser min stad ut idag. Det är en fin höstdag, förkylning och ensamhet till trots.

Tricolore

Så var en fantastique vistelse i Paris över. Fan vad kul vi hade. Strosade mest runt och snubblade över alla möjliga sevärdheter. Det blev ingen shopping, det enda vi ville ha var alldeles för dyrt. Madonna levde upp till alla förväntningar. Staden var lika gotisk och gorgeus som man trodde att den skulle vara. Snart kommer lite bilder på tantaluntan, där hon hoppar runt på scen. Ge dig till tåls och kolla in bollarna så länge.

On y va!

Finalement. Je suis parti. C'est incroyable! A bientot, mes amis!