Ska man vara fin, får man..

Har du missat att jag vann en skönhetsbehandling? Då har du inte missat det nu längre.. jag var inte ens sugen, men vaddå. Gratis är gott. Jag kommer (kanske) bli så fin, så fin. Annars får jag lida pin.. i ett drygt halvår, till skiten går ur. Ha ha. Detta ska väl dokumenteras, tro mig. Jag ska se till att min kamerakvinna kommer med och plåtar loss. Visst vill du se före- och efterbilder? För att inte glömma de mysiga undertidenbilderna!

Hur ska de' va'?

Det har gått ett par dagar sedan jag skrev sist.. vad har jag gjort? Jo, kolla på bilden igen och gissa själv. Det var en skön helg, helt enkelt. Hoppas innerligt på att det blir fler sådana här framöver! Visst, jag har jobbat fem dagar i sträck, men jag har haft annat för mig också. Jag har ätit sushi med delar av familjen, varit på en urmysig middag med brudarna och gått på fet fest hos lilla Anna och långa farbrorn. En kalashelg, fullspäckad av roliga minnen. Så här bra, vill jag att mitt liv alltid ska va'.

Tic toc

Ibland känner jag igen mig lite för väl i en svartrockig tjej som är tecknad. Har du inte lika skarp blick som stålmannen, så går det bra att klicka på bilden för att se den i lite större format.

Ungkarlsliv på hög nivå.

Min mjölk är sur. Gjorde en kopp te. Ville verkligen ha något gott och varmt såhär på morgonen. Nu är jag sur. Mjölken var inte fresh längre. Det var som under de där ögonblicken inför en trafikolycka. Tiden saktar ned och man vet vad som kommer att ske. Allt man kan göra är att godta händelseförloppet och hoppas på att skadorna inte blir livshotande. Så såg jag hur en massa av vita klumpar och en blek, lite gulaktig vätska sakta trängde sig fram över pipen av avrivet vaxpapper.. traumat var ett faktum. Visst, det stod bäst före, för sju dagar sedan, på tetran, men kom igen. Hur hårt får man hålla på marginalerna? Borde inte ett öppnat paket mjölk hålla i minst fjorton dagar efter bäst före? Jag tycker det. Ibland har jag slut på O'boy. Då blir det mjölk bara till kaffe och te. Det blir jävligt mycket kaffe och te, om en tetra ska ta slut inom tiden som rekommenderas för dess intag.. och tiden som är en vecka därefter. Kom inte och säg att det finns mindre paket eller sådana där konstiga pyramider. Nej, tack. Så länge de inte fylls med den sortens mjölk som jag vill ha. Det ska vara ekologiskt och blått. Hm.. var det där ett politiskt ställningstagande? Om inte, så var det nog så nära ett sådant som jag ställer mig. Nu ska jag till att koka upp vatten igen. Denna gång med inställningen att kallt vatten smakar mjölk hällt i te med honung. Vi får se hur det går. Kan bli blaskigt.

Ottomania

Här ges en till bild på den lille Otto. Han var 51 cm och vägde 3600 gr vid födseln.. det stämmer nog inte längre.. visst dubblar de vikten på 24 timmar? Eller var det sälungar? Hm.. ja, ja. I vilket fall som helst så är det fantastiskt!

En första glimt av lillgubben.

Så ser han då ut, lille Otto. Fin, va?

Musik eller skor, det är frågan!

Igår hade jag en het debatt med Anna. Ja, vi var nästan osams. Klorna började krypa fram och klösandet var nästan i full gång. Tills vi lugnade ned oss. Det var inte så viktigt. Påståendet jag ville föra fram var detta. Att hitta ny musik som jag aldrig hört förut, men som verkligen talar till mig och ger mig en ny syn på världen och en annan känsla än den jag hade innan. Ja, det knäcker. För att förklara hur skön känsla det är, drog jag parallellen till känslan som infinner sig när man hittar ett par riktigt fina skor.. oj, oj. Hon menar att inget kan mätas med tillfredsställelsen av att hitta de perfekta skorna. Där gick jag ut på helig mark. Ingen förståelse för hädelser!

Nåväl, idag snubblade jag över en skön person på piratviken. Skengravid kallade den sig för och hade torrents till Kitsune Maison 5, Fischerspooner, M.I.A paperplanes Homeland security remixes, Robots in disguise, Promise and the monster, The sweptaways, These new puritans och Hercules and love affair. Plus en del annat skönt. Så grymt. Att du kanske inte har en aning om vad jag rabblade upp spelar mindre roll. Jag lovar att de är värda att leta upp och ladda ned. Jag delar inte med mig. Det är ju det olagliga i kråksången, men jag tackar och tar emot av de som laddar upp. Tack, tack.

Det blev en liten Otto!

Har ännu ingen bild på underverket.. så mina fina tulpaner får duga. Har ju nästan aldrig levande blommor hemma, de dör ju alltid. Så när det väl sker vill jag att alla ska få se det.. men nu skulle jag ju berätta om Otto. Han föddes av Ellen och Sammy igår kväll. Allt gick bra och Sammy verkar ha studsat runt som en boll. Gråtit och skrattat om vartannat. Så sött. Kanske kan jag träffa dem idag. Då kommer de inte undan från kameran.

Ofokuserad.

Det var en tung runda i spåret idag. Som tur är sprang jag med sprintern Anna. Hon flyger fram och det är bara att haka på. Jag var egentligen inte så trött, klarade bara inte av att hålla fokus på löpningen. Mina tankar hamnade på andra platser hela tiden. Idag åkte min lilla lillasyster in på Bebe. Så spännande. Jag tror att det blir en liten flicka! Annat som ligger och gnager, är skolarbeten, tanken på nytt arbete, förberedelser inför årsmöte, eventuellt fortsatta studier och tanken på det som bilden visar. Jag behövde en löptur för att rensa skallen och snacka av mig med den som kanske förstår mig allra bäst. Känns bättre nu!

A little fishy!

Är du en delfin, fångad i en människokropp? Klicka då på bilden ovan och finn det stöd du behöver. Du hittar också tips på hur du kan forma om din kropp och läsa den remiss som skickats till regeringen som föreslår artneutrala äktenskap. Visst är väl världen en vacker plats?

Tack Erik för länken, jag hade haft en mindre minnesvärd dag utan den!

Hercules and love affair.

Behöver jag verkligen skriva något till detta? Nej, jag tror inte det. Låter musiken tala sitt tydliga språk. Här är deras Myspace om du vill kolla in mer.. jag råder dig att göra det! Klick här.

Hur ser jag ut.. för dig som inte ser mig?

Jag vet om att jag skriver rätt mycket av all text på en ganska intim nivå. Med intim menar jag att de som inte känner mig så väl, inte riktigt vet vad jag pratar om. Kollade lite äldre inlägg och jag är beredd att erkänna att det var flera gånger som jag inte ens fattade själv vad jag verkligen ville åt. Mina associationer flyter bort i den impuls som driver mig till att skriva överhuvudtaget och jag vill av någon anledning lägga in sju eller åtta betydelser i en mening. Så tröttsam och pretentiös. Jag vet, men jag klarar inte av att låta bli. Det här inlägget förutspår ingen som helst förändring eller förbättring. Jag kommer fortsätta med insiderjokes som är så inside att de knappt kommer ut, ens ur mig. Förhoppningsvis får det mig inte att se ut som en lallande nolla. Hellre att jag ser ut som en rasistisk bonde. Som vanligt är alla dina kommentarer ytterst välkomna, men bara de snällaste godkänns för publicering, så fram med all den självcensur du kan uppbåda och skriv.

Erik

Jo, nedanstående text är stulen rakt av.

"Föddes i Sri Lanka, kom till ett glesbefolkat Åsa på Sveriges västkust när jag var 6 veckor. Kort efter det brakade helvetet lös. Hade en stormig uppväxt, droger och slagsmål, in och ut på ungdomshem. När jag hade uppnåt en ålder av 4 år hade allt gått åt helvete och jag tänkte att det är dags att göra en u-sväng. Började i bibelskola blott 5 år gammal, skaffade mig lite vänner på vägen, söp bort dem och hamnade återigen i en nedåtgående självdestruktiv spiral. Hamnade på gatan men vid 15 års ålder fick jag kontakt med Jehovas, återigen blev religionen min räddning. Gick med i ett program för människor precis som jag och lyckades ta mig in på gymnasiet, slutade med toppbetyg i alla ämnen och ett MVG+ i religion. Missionerade i två år och sen hamnade jag på fastighetsmäklarprogrammet i Gävle, och här är jag nu och utifrån mina upplevelser skriver jag den här bloggen."

Läs om min vän Eriks vardag och leverne. En riktig solskenshistoria. Som en bloggvärldens Suzzie Tapper! Han är kået i kamp och kampen i kampsång.

"Back off, bitch! sade grodan och Jesus stannade upp."

Så.. då var påsken förbi, eller nästan iallafall. En sista dag. Än en gång har jag varit irriterad över att det inte bara är måndagar hela tiden. Varför ska vi ha allmänna helgdagar, då allt är stängt? Det känns ju bara såå sjuttonhundratal och inte på ett läckert, lite retroaktigt sätt. Nej, bara irriterande. Nu tänker du säkert att jag borde tänka på de stackare som skulle tvingas jobba. Jag är en sådan stackare. Jag klagar inte. Tänk istället på samhället i stort. Avskaffandet av röda dagar skulle öka omsättningen och arbetstillfällena. Självklart ska man få vara ledig lika mycket som förut, men man borde få välja helg själv. Tror man på att en snubbe reste sig ur sin grav efter ett par dagar och jagade en groda som gjorde allt för att skydda sin kompis som var en fin fisk. Ja, då kan man ta påsken ledigt. Visst var det väl det som det stod i bibeln? Nåväl, om inte så var det nog något lika trovärdigt, det tror jag. Men vill man ha en annan helg ledigt så varför inte det? Låt bara mig slippa leta runt i halva stan för att hitta ett öppet ställe när jag vill shoppa loss. Det är mot min religion. Jag handlar, alltså finns jag.

The landlord.

Ojoj. Här låg ett litet fint klipp med Will Ferrell och hans lilla landlord. Nu var det visst så att någon ägde rättigheterna till det och de plockade bort skiten. Trist. Hoppas du hann se den! Annars får du för alltid leva i ovissheten om storheten med Pearl.

Oh, lord. Det här var sjukt kul! En sådan liten unge vill jag ha! Pearl leker inte runt, hon menar allvar!

Tidig, eller ännu ett poänglöst inlägg.

Har hittat en till ursäkt till min totala brist på planeringsskills. Mitt väggur ställer om allt automatiskt.. eller nästan allt. Den ändrar inte år eller justerar datum vid skottår. Det insåg jag idag.. när jag insåg att det inte alls är den tjugoförsta mars tvåtusensju. Det var ett tag sedan. Lite sent påtänkt kanske, men det har funkat bra ändå. Fast, vänta lite nu. Innebär det här att jag åldrades ett år, på några ögonblick? Hm.. tid är en förgänglig substans. Den böjer sig lite som man vill och ibland mot ens vilja.

Me+schedules=no functiona!

Rapporterade igår vilka tider jag kan jobba sommar.. det var som vanligt efter den sista minuten och utan noggrann eftertanke. Suck. Hopplös. Samma visa varje gång. Ska jag aldrig lära mig? Nu glömde jag både midsommar och europride i sthlm. Ha ha. Det gör väl inget tänker du? Kan det vara kul att närvara då? Ja, det kan det vara! Nu hoppas jag bara att jag inte blev bokad då, trots min beredvilja. Hm.. är det ett ord? Tror inte det, men nu får det stå kvar. Det ser ut som ett ord, låter som ett ord och fungerar ju som ett ord. Vad mer kan krävas?

Hung up!

Ok.. ta in det här. En gång var jag en dålig pojke. Jag vet, du tror mig inte när jag säger det. Men, jo, jag var det. Det var midsommar. Det är väl liksom alltid midsommar, när det går lite överstyr, har jag noterat. Hm.. skyller det på Shakespeare och kanske på den där faunen eller vad det är som springer runt i natten och ställer till det.. han finns på riktigt. Det är min enda förklaring till att midsommarnatten är höljd i trolska dimmor. Det har inget med alkohol och andra droger att göra! Hur som haver. Det var den natten på året. Det var inte förra året, utan längre sedan.. jag vill inte säga för specifikt. Någon kan bli sårad. Iallafall, den här snubben var förlovad. Till att gifta sig. Ganska snart till på köpet. Det var inte meningen. Det bara blev som det blev. Att blivande frugan sov i rummet bredvid gör det inte mindre skamfyllt för mig. Men, men. Jag är också bara mänsklig, vad du än trodde. Nu till det störda.. inatt fick jag ett sms vid ett. Då sover jag på vardagar. Frågan lyder "Är du i Sthlm?". Vid fyra väcks jag av att det ringer. Samma nummer. Lägger sömndrucket bara på. Vad fan, liksom, sluta terra mig. När jag vaknar har jag ett vagt minne av att det var ngt som hände i natten. Kollar mobilen och mycket riktigt. Älskar sökmotoren på nätet. De ger mig så mkt. Tänk vad pinsamt om enda sättet att ta reda på vem det var som ringde, var att ringa upp. Jag hade ändå behövt flera minuters förklaring för att fatta vem det var. Nu slog det ned som en blixt och jag vet inte hur jag ska tolka detta. Är jag verkligen så sjukt jävla bra i sänghalmen att man inte glömmer det? Tydligen. Hur hade han mitt nummer? Minns knappt att jag gav honom mitt förnamn. Oh, well. I'm special.

Ringalalingaling!

Det här var det hetaste jag har hört på mycket länge! Så himla fin text! Den sötaste kärleksången sedan den där låten som var till den där filmen med den där båten som åkte på det där isflaket, ni vet. Den här låten knäcker allt som spelats upp i melodifestivalen och grammisgalan tillsammans! Du måste lyssna och bli inte rädd när allt som är du vill dansa, dansa!

If at first you don´t succeed, dust yourself off and try again!

Mitt heliga motto vid motgångar! Det är enkelt och tydligt. Borsta av allt skit som du fick på dig när du råkade ut för misslyckandet. Häng inte kvar vid de dåliga känslorna, de nedvärderande tankarna och de förminskande orden. Borsta av det, res dig och försök igen. Det fungerar. Förr eller senare når du dit du vill. Om du försöker igen. Slutar du att försöka stannar du vid ett misslyckande. Damma av dig själv. Enklare än så är det inte. Säger det här mera till mig själv än till dig som läser det, även om jag hoppas det ger dig något också!

Kay what?

Nu vet jag vad jag ska sjunga när jag ställer upp i Idol!

Homeinvasion.

Ok. Det där var en ringklocka. Låt ditt hem aldrig bli det minsta imperfekt igen! Bananen kom just förbi med sin nya kille. Oannonserat. Vad fan! Man får väl för fan ringa först? Jag kunde ju varit fullt upptagen med att hissa upp mig själv i köttkrokar i garderoben. Goddamnitall. Nu var det inte så, men lika illa. Smutsiga kläder låg slängda lite överallt. Nyinhandlad mat stod kvar på bänken, disken i drivor, räkningar och tablettkartor om vartannat. Mina tre innekatter vågade inte längre vara på golvet, då dammråttorna åt upp den fjärde i ett moln av aggresiv smuts. Det var så där som det liksom blir om jag jobbar och går ut för mycket. Prio på att städa åker ned. Min nästa ursäkt är att jag varit lite förkyld. Borde det inte sanktioneras städhjälp från staten till de som behöver? Då menar jag inte de som har behov baserat på fysiska förhinder, utan de som har behov baserat på att de mår dåligt av att någon ser deras hem i ett, allt annat än prefekt stadie. Sådana som jag. Nu tänker jag trotsa min förkylning och förmodligen göra den värre, för nu måste jag ut och springa. Min ångest är enorm. Skratta åt mig, skaka din skalle åt mina känslor. Vad bryr jag mig? De är mina och de är på riktigt. Till saken hör att jag alltid gillat tanken på att man ska kunna göra så. Bara droppa in hos sina pals. Snacka lite skit, kolla en rulle, ta en kopp te eller vad som helst. Första gången det sker blev en chock. Nu önskar jag bara att det sker igen. Ofta. För nu kommer det vara fint här. Hela tiden. Så kom igen. Min kära vän. Du behöver inte alls ringa först. Jag kommer sitta i nypressad skjorta, med fingret på knappen till vattenkokaren och vänta på dig. I dare you!

Du! Ja, du!

Här kommer ett meddelande från mr White. Det är till dig. Se det och ta det till dig!



Sedan tycker jag att du ska börja kolla på Breaking Bad. Så bra serie.

Vad ska man säga?

Jag har väl aldrig känt mig som en del av svenska folket, egentligen. Så allt är som det ska vara. Fredrik Kempe i peruk, aka "Sanna Nielsen", fick flest röster. Hå hå, ja ja. Nu vann han iallafall som låtmakare till Perrellin. Det gör mig inget. Varför skriver jag om den här festivalen? Hm.. det måste bero på någon masspsykos som ligger tät över landet. Jag kom inte undan. Som Luuk sade: Undrar vad de andra fem miljonerna som finns i Sverige gör ikväll? Jag bryr mig inte så värst om vilket som, när det gäller det här, men jag tycker att bwo har fina kläder och att de har grymma effekter i videon, där de får barnkroppar. Så fint.

Jag blev en videoblog idag.

Men hur ska man låta bli.. när det dyker upp sådant här måste det visas för fler!

Distractions..

Distractions är en riktigt bra låt med Zero 7. Hm.. ska nog bjuda på den lite längre ned i inlägget. Inte för att den har så mycket med mitt mood att göra, men för att den är fin och videon är genialisk. Det jag behöver däremot är distractions. På hög nivå. Önskar att hoppfältet var öppet. Rensa skallen. Har en vecka med ganska tråkigt jobbande och ännu tråkigare pluggande framför mig. Inte vad jag vill. Åh, varför ska man bli vuxen? Det är ju bara så himla onödigt. Skojar inte. Den här rastlösheten som sprider sig i mig är inte bra. Något kommer hända. Kanske ska tatuera min ända? Vad som helst. Suck. Ikväll blir det iallafall galej. Min vän Tobi ser ut som en tjej. Hoppas jag vinner skumpa och får skaka min rumpa, efter tolv blir jag en pumpa.

A hot plate of whoop-ass!

The tagline.

Hm.. vet att jag uttalade mig bestämt om tatueringar för en tid sedan. Läs bara det här. Nu har en del vatten flutit under broarna och många motiv har övervägts.. en idé har tagit form och jag kommer låta nålar penetrera mig igen. Det som är så lockande och avskräckande är samma sak. Det faktum att det är för alltid. Det man gillar allra mest just nu förändras hela tiden.. man taggar något som känns hett idag och efter ett par veckor så kliar man sig stilla i huvudet och undrar hur det där gick till. Som när man ville ha moonboots, liksom. Ändå kan man ju inte göra något annat än det som känns trendriktigt. Man ska göra det som man vill allra mest. Då funkar det. Har man tänkt igenom det och vet vad man vill ha så är det så grymt. Det är ett ställningstagande, ett tecken på att man verkligen vet vem man är och vad man vill. Inga tveksamheter. Ingen ånger. Ingen väg tillbaka. Ingen mening med att se sig om och tänka på hur saker vore om det inte hänt. Bara att se framåt. Leva här och nu. Arbeta med det man har. Man kan inte utgå från det man inte har, det man inte är. Var dig själv, få det att fungera. Du kan, om du vill.

RiRi!

Hon var precis så cool som väntat, publiken var lika ung som vi trodde och alkoholen steg oss till huvudet som den brukar. Inga konstigheter. Det var en grym kväll!

Okej då.. efter bassning av Kate, så inser jag att det måste berättas mera. Vi fick en flygande start av det finfina raketbränsle som importerats från ett land som kallas Norrland. Så gott. Väl i kön till Hovet regnade det och medhavd whiskey värmde.. tills den skulle ned i brallan. Inte så varm när allt kommer omkring. Såg i panik att vakterna visiterade.. de klappade lite på sidor och svank.. fan. Där lade jag flarran. Snabb och smidig som jag är (eller tror mig vara efter lite booze) så flyttar jag den till skrevet. Kallt. Väl vid vakten får jag bara ett välkommen och ingen beröring. Ha ha. Den enda som borde genomsökts går fri. Wii. Vi köper oss en redig middag, en rejäl grund att stå på för resten av äventyret.. varsin varmkorv, alltså. Häller all virre i colan och klämmer oss ned mot scenen. Adam tensta ser ut som om han vill sälja droger och kan inte ta av sig sin cool. Sen kommer hon ut och alla hardcore-fans skriker stämbanden av sig. Jag skojar inte. Det var värre än vid både Britta och Xtina. Ja, jag var där då. Liite pinsamt kanske, men vadfan. Put on a show and i'll show up! Rihanna rockar på och är så grym att man hoppas att det smittar av sig på en. Det gjorde det inte. Jag har sett bilder före och efter. Jag är likadan. Fan. Då giget är klart lite för fort så snackar vi lite med en kille som är silver. Från topp till tå. Du som är min vän på fejsboken borde kunna kolla in mera.. Man misstänker ju en kul kille. Vem annars målar sig så? Men icke, då. Han var ett trist litet troll. Sedan drar vi till gamla stan. Man ska alltid gå ut, postkonsert. Då till ett gejställe såklart. Vad annars. Man behöver ju skaka av sig lite, leva ut upplevelsen man fått sig till livs. Skaka gjorde vi. Sänkte en drink för många gjorde vi. Hånglade loss gjorde.. eh.. jag. Men så kan det gå. Det var inte så att Kate inte fick erbjudanden.. dajksen var på som fan, men flickan ville liksom inte leka sådana lekar. Inte för att jag klandra henne. Nåväl. Dumpad blev hon, blev av med sin mobil i svarttaxin och fick tröst av mig och den finfina pizzan jag kom med dagen därpå.. det blev inget göra staden dagen efter.. vi hade jobb nog bara att andas och leva. Men vi skrattar ännu gott åt alla minnen som vi fick den där kvällen i mars.

Lyssna noga..

Ha ha. Roligaste grejen. Jag har fått förfrågan att vara med i Christer i P3. Igen. Såklart är det Fredagsflörten som gäller. Bland det roligaste inslaget på radio. De hade hittat ett två år gammalt ansökningsmail från mig. Hon som ringde och researchade läste upp mina svar.. ha ha. Jag var en rolig typ redan då! Hoppas jag inte blivit tråkigare, bara. Det vore trist. Får se om jag har bättre tur denna gången med singlarna.. tredje gången gillt! Men hör upp, på fredag kan det vara min ljuva stämma som strålar ut genom etern.. eller vid ett senare tillfälle. Kolla in här och få det bekräftat, du måste ställa ditt liv på paus för att höra mig.

Red alert. De är flyttat fram till nästa fredag.. men lyssna imorgon iallafall, och få dig till livs ett trevligt program, som det är. Även utan mig.

Shit, vilket fjäll!

Min kropp är öm ännu. Det blev en hård helg i Kittellfjäll! Flyget var supersmidigt. Transferbussen i minsta laget. Väglaget i guppigaste laget, men maten på hotellet mycket vällaget. Inkörd som jag är, på hårda, isiga pister som knappt förändras så blev jag till en början lite putt. Det verkade inte vara så långa eller så många nedfarter som jag trodde. De såg inte heller alls så farliga ut som jag väntat mig. För visst är det ofta så att man sneglar upp mot backen och det suger lite i magtrakten, man funderar på om man verkligen borde kasta sig utför det där. Här var det inte så. På väg upp i liften såg jag längtande upp mot toppen av berget, som ligger utom liftens räckhåll. Dit ville jag upp. Det tog inte många åk innan jag insåg att åkning här inte alls är samma sak som åkning i Åre, Romme eller Kungsberget, de andra orter jag besökt denna vinter. Här är allt en pist. Snön är nyfallen och djup. Som att åka genom grädden på moset. Man åker kors och tvärs genom liftspår och snårskog, utför berg och ned i raviner. Alla gränser suddas bort. Plötsligt känns det som att antalet pister är oräkneliga. Varje åk är en ny nedfart. Mitt första möte med pudret blev en chock. Flög som en vante. Det var som att börja åka skidor på nytt. Jag skrattade varmt medan snön smälte i linningen till mina byxor. Det tog en stund att greppa det ogreppbara underlaget. Vill inte påstå att jag till fullo bemästrade det, men vad spelar det för roll? Faller man här, faller man i ett moln av marshmallows. Första dagen sken solen och vi svor surt över att vi inte bokade heliski i förväg. Mental note to self. Det ska vi göra nästa gång. De andra två dagarna bjöd på åkning i snöfall. Himlen och jorden fick samma färg. Halva fjället syntes inte mer och jag trodde mig ibland kunna åka på luften. Eller så säger jag det som förklaring till de praktfulla fall som följde. Åkte med ett så jävla skönt gäng, som alla hade samma mål. Att ha skoj och uppleva det berget har att bjuda på. Vi åkte tills benen vek sig under oss, afterskiade tills spända kroppsdelar slappnade av, badade bastu och åt gott var dag. En till trip till Kittellfäll innan sommaren slår till är mitt mål!

Hittat hem?

Köp, köp, sa räven.

Har du lite stålar som bränner dina små fingrar så snart du stoppar din lilla hand i din ficka? Då har jag en lösning på dina problem. Köp dig ett skönt gäng fallskärmshoppare. Du gör det här!

Paralyze this!

Behöver man en rörlig panna? Verkligen, behöver man det? Jag tvivlar. Den tar fokus från det som man vill framstå som. Man vill verka fokuserad, proffsig, säker och redo. Då är det inte till ens fördel med ett pannspel. Jag kollade på melodifestivalen ikväll med bananen vid min sida. Vi verkade rungande överens om att det finns en hel del att vinna med lite av den där smaskiga produkten som bakterien Clostridium botulinum producerar. Om du mot förmodan kunde se förbi det, se på delfinalen igen. Ja, det var en vidrig idé, men du kan ha ljudet avstängt. Bra tips från coachen. Då kan du till fullo fokusera på uppgiften, att studera föredelen, eller bristen på fördel med en rörlig t-zon. I kvällens gäng var det bara en som haft vett nog att fixa sig lite. Fru Perelli stod still. Visst, hon tog det lite väl långt. Överläppen såg lite ut som den kom direkt från tandläkaren och hans bedövning inför rotfyllnad, men pannan var finfint platt och skrynkelfri under låten, hur hårt hon än pressade sin diafragma mot lungbotten, innanför den juvelbeströdda korsetten. Värre var det med Sibel. Hon var illa ute. Mejkappartisten måste hata henne. Hon stod med ett wonköga och ingen ögonskugga, klänningen skar sig mot hennes hud, tänderna var naturligt gula och sist men inte minst, pannan. Den hade ett eget liv! Jag skojar inte. Om en panna kan tala så citerade hennes panna hela ringentrilogin på tre minuter. Än åkte ögonbrynen hit, än åkte de dit. Rätt som det var var det räfflat för att sedan bli snett, platt eller bara konstigt. Pannmusklerna drog i hennes stackars felsminkade ögon så det stod härliga till. Anna och jag skrattade så vi kved. Sedan får vi inte glömma Calais. Fyra fina flickor får fårorna i farliga fallgropar att fverka fåniga. Bengtzing vill jag inte ens prata om. Hon är otäck. Nordman däremot, det är en riktig man. Han verkar allmänt förlamad på alla de sätt. Att han ens vaggade verkade vara en prestation värd att omnämna.

Pacific!

Ja, jag vet. Jag sade att jag skulle sluta leka kulturredaktion och tvinga på er mina åsikter om vad som är nytt och hett. Jag vet. Men hur ska jag kunna låta bli? När det är så här bra har man ett ansvar att få fler att inse det! Visst, jag utgår bara från mig själv när jag säger det, men vad annat kan man utgå ifrån? Det jag säger är att en av årets bästa plattor redan kommit. Jag har nog lyssnat igenom den dryga femtio gånger, redan. Ingen tvekan. Jag vill inget annat än att lyssna på den igen. Så bra är det. Jag kan inte få nog.