söndag, maj 27, 2007

Pink kryptonite..

Ha ha. Varför har de inte haft med rosa kryptonit i stålmannenfilmerna? Klyschigt och förutsägbart, men mer underhållande än soppan som serverades sist.

Blir det någon mer utgång denna sommar?

När man ställer en dum fråga, får man räkna med ett dumt svar!

Såhär såg det ut när Nöjesmix, en tidning i Gävle, frågade oss. Självklart har orden karate och fylla inget med oss att göra. Se själv, ser vi inte fina och nyktra ut? Nota bene den finfina blomma som jag har bakom örat. Bättre det än en räv, som Jesus aldrig brukade säga.

fredag, maj 25, 2007

En riktig kallsup!



Den första filmen var en glad överraskning. Den andra tuffade på i samma spår, utan nyhetens behag, men ändock sevärd. Trean tröttnar jag på. Varför ska det vara så? Samma sak hände med den däringa trilogin med Keanu. Spindelmannen likadant. Den sista piratfilmen är mest jobbig. Man orkar typ inte med längre. Kanske var det bakfyllan och sömnbristen som hjälpte till, men ska det spela roll? Oavsett vilket stadie man själv befinner sig i, ska en grym rulle bara rycka upp en ur det och skaka fram entusiasmerande utrop och etsa sig fast i minnet. Kanske var jag lite för förväntansfull, men jag tror inte det. That's the easy way out. Det var mest ett trist sätt att försöka knyta ihop alla lösa trådar. Jag menar, varför i hela hevletet kommer hunden med nyckel i munnen fram igen, på en båt, sjukt långt borta från den ö som den senast sågs på? Varför får Jack oförklarliga hallisar? Hur kommer det sig att Wills pappa plötsligt är dement? Hur kom idén om att Elisabeth ska gifta sig med Will, mitt i slutstriden med? Tröttsamt, var ordet. Inkonsekvent. Om det inte finns en poäng med det, låt bli. Det kändes mer som en dussinfilm med valfri stereotyp actionregissör. Så långt från ettan, som var en frisk fläkt och drev med sig själv. Att samma man står bakom är förbluffande. Nej, nu när jag tänker efter så kommer jag bara på så himla många saker som gör att jag önskar att jag aldrig sett trean. Irriterande. Nej, vill du se en sjukt bra film, se 300. Där får du något nytt och fantastiskt. Skit i allt med spindlar eller pirater.

Today's mood.

Nail me, nazi.

Ovårdade fingertoppar är ett tydligt tecken på.. ja, vad?

Att man kanske inte har tid för att man är så busy med att rädda världen från ondska, kanske.

Men så länge man inte håller på med det så kan man faktiskt se över den yttersta delen av sin hand. Den kommer att komma i kontakt med så många av dina medmänniskor, låt dem njuta av dess beröring och inte gråta inombords vid dess åsyn.

Nej, vårdade naglar är ett tydligt tecken på respekt och visar att man bryr sig om de man möter. Att man vill bjuda på en upplevelse av utsökt konst, som en perfekt manikurerad hand kan innebära.

En gång var jag jag en sån där. En som åt mig själv. Nu pratar jag inte om att vara såpass vig att kunna göra det som hundar gör.. jag åt på andra lemmar. Så snart det fanns minsta flik vid nagelbanden så bet jag till. Så det blödde. Nuförtiden har jag lyckats råda bot. Det kostade tio kronor. Hemligheten är en liten kniv som man hyvlar med. Hur smidigt som helst. Äntligen kan jag vara den nagelnazi som alltid bott inom mig.

onsdag, maj 23, 2007

Tid eller otid?

Eftersom jag myser med min nyodlade mustasch till förmån för forskning för prostatacancer , så vill jag slå ett slag även för testikulär sådan. Kolla upp killarna!

Cumbaya, oh'milord.

Peter Griffin kan sina västerns!

Men.. ska inte fisk vara bra för hjärnan?

tisdag, maj 22, 2007

But da'ad.. I need a bunny, AND a rabbit!



Groove Armada är tillbaka. Med ett bang. Första singeln är inte lika bra som resten av albumet, men kaninerna är söta.

Är det där en växelspak, eller är du bara glad att se mig?

Inte trodde man att gamla gråa Volvo kunde skoja till det? För fyra år sedan var de sponsorer till Sidney Mardi Gras, då såg kampanjen ut såhär.

Accident, emergency.



Jag vill festa med Patrick Wolf. Äntligen någon som kan dra på sig sjukare saker än jag. Sedan att han släppt en av årets bästa plattor gör inte saken sämre. Tror inte det gick många slantar till den här videon, men behövs det?

lördag, maj 19, 2007

Dnevnoi dozor





Nattens väktare är den mest framgångsrika filmen någonsin, i Ryssland. Jag var med min bror på den enda bio i Sverige som visade den. Vi var blåsta iväg av den. För att uttrycka det milt. Snart kommer uppföljaren. Dagens väktare. Man längtar!

The Killers



Receptfritt?

Kolla in denna och andra sjukt sjuka annonser från en svunnen tid, här.

Death comes easy.. it's the living that's hard.

Klicka på den söta figuren till häst och läs om hur ironisk döden kan vara.

torsdag, maj 17, 2007

Review



Varför ska jag skriva ett inlägg om dagens bravader, när de så väl uttrycks av min bror? Se bara här. Det tillägg jag måste göra ändå är vår mors grymt goda lunch och middag. Hon överträffade alla förväntningar igen. Så måste jag ju också berätta att jag fick nöjet att sitta i en skopa frampå en traktor, hållandes klövarna på en allt vildare sparkande tjurkalv, som självklart klämde fram sin allra första korv utanför mammas mage, mot min höft, allt medan mamman ifråga råmar allt mer oroad och lufsar efter. Inget konstigt här inte. Vanlig vardag på landet. Skön kontrast mot mitt fabulösa liv i den enorma metropolen jag annars simmar runt i.

onsdag, maj 16, 2007

Filmtippie.



Här kommer ett filmtips. Ni som känner mig vet att jag äter sjukt mycket film. Sällan är det en som står ut, skiljer sig från mängden och fastnar en längre tid. Det här är en sådan fim. London, med Chris Evans, Jessica Biel och Jason Statham i stora roller. Ett drama som utspelar sig under en natt i New York. Tänker inte gå in på detaljer, sådant ger dig bara en felaktig uppfattning om filmen, bättre att du ser den själv och bildar dig en egen bild. Jag läser aldrig på baksidan av fodralen. Döm filmen för bilden på framsidan. Funkar nästan aldrig, men det gör ju inget annat sätt heller. Visste inget om den här rullen, men blev så överraskad att jag skriver det här, ett år efter att sett den. Måste vara ett bra betyg.

tisdag, maj 15, 2007

Free Jimmy Trailer

Sjuk film. Var just på bio med bananen. Skrattade som fan. Allmänt skitigt och pårökt är mitt omdöme om filmen. Go see. Eller låt bli.

Back to Björk





Den allra första cd som jag köpte var Björks debut som soloartist. Tror inte jag lyssnat på någon artist lika mycket. Efter att ha varit ute och snurrat runt i indieträsket ett tag med ett gäng skumma, men rätt ointressanta album som följd, känns det senaste, Volta, som om hon kommit tillbaka till där hon började. Man gillart.

Jobbigt.


Flera av mina vänner och folk som jag känner är i valet och kvalet. Vad ska jag köra? Ta katten och köra? Klicka här, fler har besvär. Läs och finn tröst. Herren sänder sin röst.

(O)förklarlig tystnad.

Jo.. förut pumpade jag ut inlägg. Som en muterad höna lägger ägg. Sedan blev jag sned. Ville inte längre vara med. Vilken nytta gör jag här? Är bloggen mest till besvär? Tvivel kommer smygande i ögonvrån. Jag kan vara ett sånt fån. Vad vill jag ha sagt? Hur många ägg hönan lagt? We had a good run. I totally had some fun. Men ger det mig mer? Att läsas av fler. Till slut blev det ännu en källa till ångest. Det blev en pest. Varje dag nya krav. Innovativa liknelser och sjuka tips. Som att segla ett stormigt hav. Att ljuga som Shakira's hips. Är det här en dikt? Har jag sagt något av vikt? Sometimes you find i'm out of my my mind, baby i'm the worrying kind.

Men in the shower

söndag, maj 13, 2007

Playsome.

Hur gulligt som helst! Den söta lilla kobran leker och myser med en bäbis utan blöja. Åh, vad världen är vacker, ändå!

Love the skin you sin in.

Jag fick ett presentkort på en klassisk ansiktsbehandling av Sandra och Rebecca när jag fyllde år. Visst har jag varit lite sugen på det, men inte hade jag lagt 545:- på det i första taget. Nu kommer jag garanterat att göra det igen. Efter att alltid varit skeptiskt inställd till huruvida alla skumma produkter verkligen gör det som står på förpackningen så är jag numera frälst och omvänd. Min hud är som en dröm. Helt rensad och uppfriskad. Som om mitt ansikte är pånyttfött. Ja, ni fattar. En riktigt genomgång av huden är skiten. Boka en tid hos de underbara flickorna på Pure så snart du har en timme över. Du kommer inte ångra dig.

fredag, maj 11, 2007

Koordinerade?

Inget går upp emot koordination. Skit i allt vad kooperation heter. Det är så passé. Det ska vara koordinerat. Tänk dig ett stökigt dansgolv. Plötsligt kommer den senaste hiten och alla börjar röra sig efter samma rörelsemönster. Som vilken kylievideo som helst. Obetalbart. Självklart ska det komma spontant och utan repetition. Samma varma känsla sprider sig när man utan annan anledning, än ett osvikligt sinne för fashion, kommer till en fest i perfekt matchade outfits.

Supersnabb!

tisdag, maj 08, 2007

Lockad?

Ni får inte missa detta erbjudande!
Klicka här, nu genast!

måndag, maj 07, 2007

Blingbling me, baby.

Ibland är det farligt för mig att gå in en affär. Kärlek kan uppstå ögonblickligen, utvecklas till en besatthet och bli till ett tvång. Det hände mig idag. Trampade lyckligt ovetande om mitt öde in hos en urmakare.. vad glittrade till i min ögonvrå? Jo, denna juvelbeströdda skönhet från Marc Ecko. Modellen heter "Deco". För att den är så fett med dekadent, tror jag. Aj aj. Vad jag vill ha. Nu ska jag bara pimpa ut mig till närmaste arbetsgivare, jobba de dagar extra och slita varg så till den milda grad att man karga studentkassa klarar ett dylikt inköp. Det måste bara göras. Det glada i kråksången är att jag fann den på Macy's för blott halva summan. Thank god for the internet. Nu ska den beställas därifrån snarast möjligt. Sade jag förresten att den är i rött guld och beströdd med kristaller från Swarowski?

Roadrunner +

Jag älskar leksaker! Den idag införskaffade är en liten manick som kopplas in i min iPod nano och som sedan snackar med en sensor som fästs på ena skon. Det den gör är att registrerar hur snabbt, långt och sexigt jag springer. Eller ja, kanske inte det sistnämnda. Men ju fler gadgets, desto sexigare, är det inte så?! Nu har jag iallafall en profil på Nike+ hemsida, där ser jag i fortsättningen alla lopp, medeltider, antal brända kalorier och kan utmana människor runt hela världen i olika lopp samt sätta upp olika egna mål som jag ska klara, t ex att löpa en viss distans, ett visst antal lopp under en period eller att bli lite snabbare hela tiden. Hur kul låter inte det här.

Fråga mig igen om en månad. Då har jag nog tröttnat. Tur att det inte var sjukt dyrt ;)

söndag, maj 06, 2007

Carpool, goddamnitall!

Kan en bläckfisk skriva en avhandling?

Inte goda att äta, men kan de vara trevliga att ha som husdjur? Det vill min vän tro. Jag kände att ämnet var värt att ta under granskning. Det här är resultatet, likväl det här som det här. De verkar iallafall bra på att slingra sig runt avlånga föremål och suga sig fast och vrida runt.. hm.. kan det komma till användning? Kolla filmen som snart kommer upp här, om du inte tror mig.

Högst åtråvärd


Formgiven 1904 av Louis Cartier själv för den brasilianske flygaren Alberto Santos-Dumas. Det här är ett av de första armbandsuren specifikt byggd för män. Den självuppdragande versionen av guld och stål från 1978, är numera standard. Rolex, Omega och Breitling i all ära, men en mer klassisk klocka med total karaktär får man leta efter. Så snart jag har fyrtio papp, som bara bränner i fickan, så vet jag var de ska investeras.

lördag, maj 05, 2007

Löst folk.

Ja, jag vet. Aldrig sedan bloggens begynnelse har jag varit borta såhär länge. Kan bara föreställa mig de kval ni, mina läsare, genomlidit. Antagligen inga. Jag skyller det mesta på tena och den vidriga helgen sitaapril. Visst. Jag hade mest kul. Ja, mer än du. Men, det sliter på min föråldrade lekamen. Too old for this shit, helt enkelt. Nu ska jag typ inte dricka alko på länge. Får se hur det går..
Kvalborgsfirandet utfördes i sällskap av ett helt gäng fantastiska Övikspinglor. Kön till Vdala var något intim, men vi var mest glada över all närhet.
Ibland blev det suddigare än vanligt. Några svimmade.
Laakso kom och spelade några bitar för oss.
Två timmar sen till parken men festen börjar först när jag kommer.
En solnedgångshynda var pillimarisk i fullt dagsljus.
Herr och fru Folke hade med sin bebis, som jag tyvärr inte fångade på bild, men väl i min sallad.
Såhär glad kan man vara när det vankas lite bubblor.
Vem behöver en pojkvän med en sådan tändare?
Ett tydligt tecken på att man inte ska dricka för mycket gehåbe.