Sweet charity.. my ass!

Idag blev jag bestulen. Jag skakar en aning. En obestämbar blandning av ilska och abstinens flyter genom min kropp. Sedan min artonårsdag har min mobil blott varit avstängd vid ett handfull tillfällen. På flygningar, knappast mer. Behöver jag säga att det är mer än tio år sedan? Idag kom det in två tiggare på kontoret där jag jobbar. De pratar något som minner om italienska, men det var det inte. Den ena killen kommer fram till mig. Ber om pengar. Håller fram ett A4, inplastat över mitt bord. Ber mig igen. Jag ser med bestämd blick på honom och ber dem att gå. De har inget att hämta. Trodde jag. En stund senare märker jag att min mobil är borta. Ringer den och kommer direkt till talsvar. Nu vill jag göra rätt för alla sena kvällar som spenderades på att ta jägarexamen. Jag vill hämta pappas bössa och gå ut på jakt. Hur jävla fräck får man vara? Dels att komma i min närvaro och se ut som ett skitigt litet as. Sedan att vara ett skitigt litet as och stjäla från mig. Vissa vet inga gränser. Vad trodde avskummet? Att jag inte skulle spärra den? Vem köper en mobil som inte fungerar? Jävla idiot. Jag som hade en vag idé om att någon gång kanske skänka lite till välgörenhet. Hjälpa en vilsen själ. Mata ett hungrigt barn. Nu vill jag hellre torka mig i röven med tusenlappar och spola ned skiten, än ge den till bättre behövande. Det var inte så att jag var naiv, hyste en känsla av människans godhet eller så. Jag har inte fått min tro på min nästa, förstörd. Jag trodde ju redan att alla är ruttna små råttor. Det är inte det. Det som stör mig är att jag hoppades att jag någonstans hade fel.

Varför röd?

Idag ska man ha på sig rött. Ingen har väl missat krisen i Burma. Jag är sällan politisk, men när det kommer till outfits, så låt gå. Tänkte stilla i mitt sinne imorse varför rött, egentligen. Ingen aning. Kanske för att det är snyggt? Så ja, idag blev det en finfin brandröd tröja från Whyred som ett tyst stöd till de människor som i dagarna riskerar sina små liv för frihet.

Videoblog, igen..

Jag vet. Ni vill inte ha fler videos här. Ni vill ta del av mina underbara tankar och betraktelser. Ibland får man inte det man vill ha. Har tjatat på Anna hela dagen att hon måste tanka Feist. Det här är en till påminnelse.. en liten radda med hennes videos, de första från förra plattan, de två senare från den bättre, nya plattan och avslutar med en klassiker från hennes kompis, Peaches. Kanske gör det här att fler upptäcker vilken skön brud hon är, Feist. Bara att ta till sig. Min favoritlåt just nu är "I feel it all". Den finns ingen video till nu, men så snart den finns kommer den att finnas här. Var så säker.

Feist - Inside and Out

Feist - Mushaboom

Feist - One Evening

Feist - 1 2 3 4

Feist - My Moon My Man

Downtown

Birdman

Vem sade att människan inte kan flyga? Jag ska hoppa base med vingdräkt, så snart jag får. Kan det bli grymmare?

Dimmigt värre.

Vaknar upp vid fem. Det är en grå vägg av fukt utanför mitt fönster. Har drömt om inget annat än fallskärmshoppning. Besatt som vanligt. Sitter här och gör mitt bästa att tänka på något annat. Det är förbannat. Mina tankar slingrar sig tillbaka. Drömmer. Dimman utanför rör sig sakta bort. Det slår mig att dimma inte är något annat än ett moln, vid marken. Ler saligt och tänker att himlen kommit ned till mig, nu när jag inte kommer upp till den.

Tid flyger!

Upptäckte att jag missat ett viktigt datum. Den sjuttonde september. Då fyllde en av mina bästaste vänner år, men så också min blog. Kanske ska ge den en lite revival nu.. Senaste tiden har gått lite på tomgång, eller vad säger du? Har jag bloggat tillräckligt? Kanske borde sluta, hålla mina udda tankar för mig själv och lämna ett svart hål i sajberrymden efter mig. Tråkigt att jag är så dålig på att minnas bemärkelsdagar, men jag har aldrig varit den som satt stor vikt vid dem, inte ens mina egna. Brukar aldrig klandra någon som glömmer mig, men jag blir såklart glad över de som minns. Helgen som var var underbar. Torsdagen bjöd på mäklarmingel i Gävle, riktigt lyckat. Många trevliga prickar som man läser med. Drog direkt till Tierp och Gryttjom dagen efter.. kom till ett lite väl blåsigt flygält, men hade turen att få två hopp avverkade. Inte de bästa jag gjort, men alla kan inte vara det. Total prestationsångest stör mig. Minsta tendens av imperfektion i mina fall blockerade min avslappning. Det var stelt och stabbigt. Lade mig under täcket tidigt och njöt av drömmar om skydiving.. vaknade med flera fantastiska uthopp, friflygningar och landningar i blodet. Ett leende spelade på mina läppar mest hela dagen. Kom upp med en lift på förmiddagen. Får beröm för att jag verkligen flyger min kropp direkt från exit. Blåser för mycket sedan. Drog in till Tierp med Terese och handlade, för vi ville ha en tacosfest till kvällen. Fick hoppa ett till hopp, då vinden tillfälligt mojnat. Nu femhundra meter högre upp. Fick svängar i frifall under kontroll. Så nöjd. Kvällen bjöd på kalas. Introducerade banan och jordnötter som tillbehör till tacos.. nötterna föll i bättre jord än bananerna. Kröp till kojs vid fyra, men blev ingen pumpa ändå.. slutade som planerat att intaga alkoholhaltiga drycker före tolv. Duktig pojke. Det var hoppning framför allt. Som vanligt. Lite lagom sömndrucken skriver jag upp mig som hoppklar.. tar frukost i väntan på call. Tycker mig höra mitt namn ropas ut. Drar på mig overall, rigg och det andra som är så praktiskt att ha med sig. Kollas av, går ut till planet. Väl på väg upp märker hoppmästaren att vi är en för mycket. Ha ha. Jag skulle inte varit med.. softa som de är lägger de bara om finalerna lite. Jag skulle hoppat på tvåtusen, en annan elev på tretusenfemhundra. Vi får hoppa, båda två på tretusen, så plötsligt fick jag ett riktigt frifallshopp. Skulle hinna med en tresextiosväng, gör väl över fyra. Hoppledare och manifestor var inte lika glada som jag när jag kom ned igen. Helt förståeligt. Nästa lift fick jag vara med och spotta, dvs se ut ur öppen dörr i planet och avgöra var det är lämpligt för mig att hoppa av med rådande vind. Det gick super, hoppar på tvåtusen, gör två tresextiosvängar och drar mitt i ett fluffigt, vitt moln. Vilken otrolig känsla att komma flygande in i fuktig tuss, dra skärmen och glida ut ur dimman, mötas av solskenet under kalott. Plötsligt blev det dags för ny exit. Inget mera stå i dörren och känna fartvinden. Nu skulle det dykas ut ur planet. Tydligen ropades det ut att elever med färre än tjugo landningar inte får hoppa på grund av hård vind. Det går mig helt förbi. Jag fokuserar på mina nya tricks. En annan kille dyker ut före mig, då flyr all fokus sin kos. Det ser helt stört ut. Förstår Hannas chock. Hittills har all träning varit för att inte tappa stabiliteten i luften. Det här hoppet är till för att testa oss vid tummel. Ser honom försvinna, får klartecken och tänker, what the hell, nu kör vi. Kastar mig ut, utan minsta tanke. Först utanför planet kommer all träning tillbaka. Svanka, dra up benen på ryggen, fånga vinden i händerna. Det går riktigt bra. Finner position, drar direkt in benen under mig och gör en bakåtvolt. Går lättare än jag trodde. Slutar den i stående position. Helt grymt. Svankar mer och återgår till att falla på mage. Kollar höjden, tid kvar. Gör ett par svängar. Kollar höjd. Tolvhundra. Vinkar, drar och skriker av total eufori när jag flyger hem skärmen. Första gången som jag verkligen kände att jag flög på riktigt. Jag parerade och styrde per automatik. Precisionen var säkert inte stor, men känslan fanns där och det var större. Landar helt okej, trots svåra vindar. Packar snabbt och får breifing. När jag berättar om min volt så säger hoppmästaren att jag ska ta det lugnt. Inte friflyga redan. Ännu en dykexit. Nu ska den göras mer kontrollerad, är målet. Får spotta igen. Dyker, vill fånga så mycket vind med händerna att jag blir för rak, men faller inte över. Måste slappna av mer. Vill för mycket. Gör reservdragsprocedur i frifall, kollar höjd, har tid kvar, gör en till volt för skoj skull. Fokus på landning. Nu ska jag landa där jag vill. Tar sikte på gropen, som är en grusplätt på fältet. Planerar min final perfekt, om det inte var för kastvindar på låg höjd hade jag hamnat exakt där, nu drev jag av ett par meter. Det spelar mindre roll. Ännu en precisionslandning godkänd. Packar min skärm, snackar lite med frustrerade elever som undrat varför jag fått hoppa trots ställd elevhoppning.. jag ser på dem frågande och får veta att jag inte borde gått upp. Oj oj. Summa summarum. Jag är som jag alltid varit. Hör det jag vill höra. Gör det jag vill göra. Nu vill jag bara att tid ska flyga tills jag i himlen får fara!

Vackert som 17!

Pimp My Stroller

Ord överflödiga. Måste ses!

När Lena Handén blivit bekant..

Will you marry me?

Har hittat ringen. Nu ska jag bara hitta mannen. Får hoppas han har en stor.. summa pengar.

Okejdå, tar väl en då.

Awardwinning..

Inatt gick Emmygalan av stapeln.. den här låten fick pris. Hur kul är inte det? Tänker inte säga vem den blonda snubben är.. den som inte ser det bryr sig nog inte iallafall.

Du är horan i mitt liv..

Miss Tobi!

Det är rätt kul att min vän Tobi är klistrad över halva staden och ansiktet utåt för gallerian där jag jobbade förut. Du går, tjejen!

På västfronten intet nytt.

Ja.. jag tänkte inte att det skulle bli så mycket mera video.. men hur låter man bli, när man stöter på sådan här störande klipp? Det måste man dela med sig av!

A students life for me.

Jo, som min bror sade det så fint. Du är student för helvete, du ska inte dra iväg på jetsetresor! Han har en poäng, men vad är en poäng, egentligen? Ingen high-score, direkt. Så, jag ser fram emot det som fan. Ska visa Anna stan. Shoppa loss på Fifth Avenue, springa en sväng i Central Park, klubbhoppa i Chelsea, ta en fika på Magnolia Bakery och strosa runt vid hotellet på Upper West.. det är som en dröm. Redan nu. Snart blir det verklighet. Sedan blir resten av hösten en sparsam historia. Men vad gör det? En resa till Staden är värd många måltider baserade på vitkål, blodpudding, gröt eller nudlar. Som Staffan sade det. Jag är student, då får jag leva som sådan.. med undantag av tio dagar i Oktober.

Recyckling..

Ibland är det förundransvärt att folk orkar.. kolla in(te) in Jlo's nya video. Stinker det inte David LaChappelle lång väg? Det hade väl varit okej.. om det inte vore för att de återanvänder konceptet på Dirrty.. bara lite klatshig färg över alltihop. Koreografin sedan.. den får mig att misstänka att Jenny har kvar kontakten med sitt ex.. som gjorde de (inte alls) fantastiska movesen i tidigare videos. Nej. Det här var inte bra. Inte någonstans. Skäms nu lite att erkänna det. Men jag har faktiskt gillat en del av kvinnans tidigare alster. Allt gick utför så snart Skeletor fick en ring på hennes finger. Snart ska jag sluta bry mig om patetiska försök till att göra en hip video och faktiskt öppna mina skolböcker som det var meningen att jag skulle. Suck.

Molnflygning, Gryttjom 2004

Hur fint som helst, eller hur?

Tiga är silver..

Äh.. upptäckte att min blog blivit en redig videoblog. Det är för att jag är lat. Inte enklare än så. Föresten är inte Tiga silver, han är ju guld. Älskar ännu hans heta "hot in herre". Nej, men det sägs att bilder säger mer än tusen ord. Vad säger då filmer? Femtonhundra ord? I ett enda hullerombuller, som till sist inte blir en vettig mening, ens? Ja, kanske det. Vem vet? Inte du. Inte jag.

Flaming!

Det här var typ det sjukaste på länge.. ja, inte sjukare än den hungriga fittan, men ändå.

Performance Design Extreme Skydiving

Sjukt skillade!

The only way is down.

Bamse irl.

Vaggvisa

Bästa vinjetten ever.

Otäckt anfallsägg...

Det här är en favorit som jag nästan glömt att jag älskade. Lika bra nu, som då. Läskigt som få.