The Hazzards

Om någon av mina manliga bekanta undrat hur det kommer sig att jag har så många heta flickvänner... se den här.

Lördagens panelhönor

Tuppen i hönsgården var fin i fluga, men pullorna var finare!

en sorglig liten bit av världen..

På min väg till norrland varje vecka så passerar jag en liten by som gud har glömt. Ett hus som klippt och skuret för en Serbokratisk förortsfilm är det som möter de besökare som dristar sig till att stiga av.

Jag vill ju inte svartmåla en plats som två av mina älskade systrar valt att bosätta sig i, så inga namn nämnt..

Det enda rätta är att ta på sig sina rosa solglasögon och fokusera på det varma bemötande de ger mig, så kan inte den råa, deprimerande miljön störa.

Det bästa med julen.

Förutom att få ge bort presenter och umgås med nära och kära, så är det i min värld bästa med julen de påkostade och ofta ovanligt snygga kampanjer som pryder vår vardag, i tidningar, på tv och billboards. Man gillart.





En favorit redan nu är MQ's hotties, Andreas Wilson och Marie Serneholt. Och nej, de är inte ett par i verkligheten.

I somras snubblade jag och Frida runt på söder, med fokus på second hand.. vem ser man inte då ätandes på SideTrack, (en bar/restaurang för björnar (om ni inte har koll på vad det är, skäms på er. Googla, eller nåt.)) jo, herr Wilson! Inte trodde man väl att det var hans kopp te.. tror jag iofs inte nu heller. Men att leka med tanken är underhållande.

Schmoove!

I måndags drog långa farbrorn och lilla Anna till storstaden för att se på alla fina saker.

Mitt main goal var att finna nya skor. De i och för sig riktigt billiga skorna som jag köpt från Wedin's är snygga men de mördar mina fötter och har redan gått sönder. Det kostar mera att köpa flera billiga än att köpa färre dyra, om de håller. Vilket de ofta gör.

Strosade runt i en hel massa affärer, hittade en grymt snygg skjorta, aningen frack, från Junk de luxe, på Awesome rags. Underbar shop, by the way. Men inga skor blev det.

På tisdagen hade vi ett par minuter över, så vi svängde in på Fico, favoritbutiken i Gävle. De har typ sex skomodeller. Bad att få prova mina nya älsklingar, som ni ser nedan. Schmoove är ett brittiskt märke som gör grymma skor! Ska bli spännande att se hur de håller i längden. De jag köpte är delvis i tyg, men hela insidan är klädd i ett mjukt skinn. Känns tryggt. Att man ska finna det man söker så nära. Går förbi Fico varje dag jag är där.

De var också långt ifrån de dyraste jag provade under min jakt.

Buga och bocka.

När julen snart står för dörren och man spenderar en mången dag i Gävle så kommer här en första bockrapport. Gävlebocken firar 40 år! Spännande att se vad det kan föra med sig. Något nytt hoppas man ju på. Kanske en bock som stegrar sig på bakbenen? Jag har ju inte höga förhoppningar, direkt. Traditioner rubbas inte så lätt.

Ännu ett fantastiskt fint försök till tradition hittar man numera i Gimo. Ingen överaskning, de som fortfarande har en egen tanke har väl redan slagits av tanken att flytta, och gjort slag i saken. För tredje året i rad, har en julbock rests. Den påminner inte alls om något man sett förr, den är helt grön. Undrar var de fick den innovativa idén ifrån?

Det är väl det som är det tråkigaste med julen. Att det inte accepteras att bryta mot trista konventioner. Missförstå mig rätt. Mycket gott finns i att vidhålla gamla vanor, men om man vill skapa en ny tradition, varför inte göra något nytt?

Själv har jag ett par fina strumpor med juldödskallar.

sexyback..

Okej.. Som ingen kan ha missat. Justin intar Globen i Juni. Man vill gå. Tobi! vill det med.. Vi skulle ju ha askul, det vet man. Men frågan är den. Ska man casha upp 1390:- för att få vara i den exklusiva Sexyback-Danceclub, närmast scenen? Det skulle troligen vara värt varje liten enkrona.

Tyst! Jag vill inte höra. Jag vet att jag snart blir trettio, och att det kommer bara vara kids som behöver gå ihop två och två för att uppnå en så respekterad ålder som jag. Det är lite sorgligt, jag vet. Men vaffan. Men e ju bara så gammal som man gör sig. Jag är ju ännu nere med det. Om ni fattar tugget. Eller så intalar jag mig själv. Ha ha.

Nouvelle Vague - Dance With Me

Satte min iPod på random, bland tretusen låtar spelades upp en grym låt med Ella Fitzgerald, How high the moon. Grymt skön jazz. Tack Sara, för alla fantastiska beats jag fått rippa. Sen hittade jag det här grymma klippet, inget Ella, men stämningen är underbar. Det var tider det. Man gillart!

nyår..

Jag tror ingen annan högtid på året är så ångestframkallande som nyår. Julen kommer såklart som nummer två, men tvåa ändock. Julen handlar mest om att man är rädd att konfronteras med konflikter som ligger slumrande under året, då man egentligen inte alls pratar med dem som står en närmast och nu helt plötsligt ska spendera många långa timmar framför brasan tillsammans. Det är ju som gjort för att den gröt som sattes på spisen i april och sedan legat och puttrat under lock nu ska brännas vid och våldsamt eruptera. Härliga metaforer, huh? Missförstå mig inte. Jag älskar julen. Ovanstående är stor del av attraktionen. Skönt med något som rör om i grytan!

Nyår är en helt annan femma.

- Man har överlevt julen, bevisligen. Så nu jävlar ska det festas.

- Det gamla, ruttna året är förbi. Lättnaden över att inget kan bli värre, detta år, är så överväldigande. Så nu jävlar ska det festas.

- Man har haft femtioelva fester att välja mellan, valt denna. Tanken på att de andra femtiotio festerna egentligen är så mera rätt att vara på släpper aldrig taget helt. Så nu jävlar ska det festas.

- Man är ledig dagen efter. Fast om man genomför det där samtalet till chefen som låter så himla bra, så blir man nog ledig lite längre.. Så nu jävlar ska det festas.

- Man har druckit lite skumpa. Nu finns det bara tre pavor kvar, förutom två baginbox, tolv starköl och ett helrör tequila. Better safe, than sorry! Så nu jävlar ska det festas.

- Det finns fortfarande lite hopp om en bra framtid. Trots allt som talat emot det. Så nu jävlar ska det festas.

- Imorgon ska det nya livet börja! Just som man fylls av hopp och livslust så slår det en. Tänk om det blir ännu värre. Så nu jävlar ska det festas.

- Man blir plötsligt medveten om att.. om ett år till har gått, så måste man själv också ha blivit ett år äldre! Så nu jävlar ska det festas.

- Plötsligt börjar man vemodigt minnas tillbaka alla tidigare nyårsaftnar, snyftar till och inser livets förgänglighet. Så nu jävlar ska det festas.

- Man spiller rödvin på sin enkom för kvällen inhandlade, lite för dyra, svid och inser att de här skinnsulorna inte alls tål det gråa slask som man planterat fötterna i, då man skulle låtsas tycka att tretusen kronors raketer som knappt når över hustaket är värt att se.. Så nu jävlar ska det festas.

- Av en mystisk anledning är man utan någon att nyårshångla. Man fattar inte hur en toadörr kan vara låst så länge, ingen svarar ju från insidan, trots dova stön. Äh, det är nog från grannen. Så nu jävlar ska det festas.

- Den underbara natten slutar med att man går hem, då det är dömt misslyckas i sina försök till att få en taxi, trots att man beställde en i augusti. Så man går i förstörda skor, då ens jacka följt med någon annan har man köldskador i kärlekshandtagen, som man redan har ny ångest över, då man såklart än en gång lovat att träna bort dem, en oväntat dålig mage gör sig påmind, inte ens snålblasten lindrar, att man aldrig minns att glögg, räkor, öl, julskinka, billig skumpa, rödbetsallad, cigg, tequila, chips och en snöboll inte alls går att blanda.

Men alltså, inget av det här kommer ju att hända igen. Nu har vi ju lärt oss vår läxa, eller hur?

Börjar likna filmkrönikan..

Som flaggat, jag såg Shortbus igår.

Kan inte säga att jag blev så himla berörd. Hade väl lite högre förväntningar tror jag. Amatörskådisar är ju kul, man har liksom ingen tidigare relation till dem, men de är väl amatörer av en anledning. Ibland köpte man det inte. Sexet är explicit, men inte alls pornografiskt. Han använder det för att förklara karaktärerna, vilka de är och vilka problem de har. Det funkar förvånansvärt bra. Man skrattar till ibland. En höjdpunkt är helt klart den omtalade scenen där en man sjunger den amerikanska nationalsången rakt upp i rektum på en annan man. Fun fun fun. I filmen har alla sina egenheter och det är trevligt, så är det också i verkligheten, den som tror annat lurar ingen annan än sig själv. Har man inte insett detta så kan filmen kanske vara en ögonöppnare, men att vi alla är freaks, det visste jag. Som slutkläm måste jag säga att den helt klart är sevärd. Rolig på sina ställen, men med en tydligt sorglig underton. Go see.

basico

Ooj oj oj.

Jag vill åka till Mexico. Kolla in själv www.hotelbasico.com

Inte trodde man väl att det skulle kunna funka så bra med duschen och sängen i samma rum eller att en gammal oljerigg skulle kunna bli ett så grymt sexigt hotell.

bio ikväll?

Kanske ska gå på bio ikväll. Tobi! har frågat och lockar med den nya fimen Shortbus. Hur kan man säga nej till det? Namnet Shortbus härrör från de "korta bussar" eller minivans som åker runt i Usa och plockar upp eh, "mindre begåvade" barn, som helst inte ska åka med den vanliga skolbussen.. Jag älskade John Cameron Mitchells Hedwig and the angry inch, som kom för ett par år sedan, så förväntningarna är höga... återkommer med rescension.

nikevan

Det här butikskonceptet diggar jag! Vore ju helt perfekt. Man kan ta ett par skor och verkligen prova dem, vilket man allt som oftast behöver om man ska springa mil efter mil i dem. Hoppas de tar den där vanen till upplandslätten snart, även om jag har vissa tvivel..

på västfronten intet nytt.. eller?

TT och Reuters i all ära. Jag har en privatspanare i New York som ger mig rapporter om vad som händer i världen, fast bara om sådant som verkligen spelar roll. Dagens huvudnyhet handlar om cupcakes, eller muffins om man så vill. Tack Louise, för ett väl utfört uppdrag!

"har blivit beroende av cupcakes. från magnolia bakery (känt genom Sex and the city, vad annars) i west village (mitt nya favvo-område). det är ett pyttelitet ställe, inte ens ett kafé för det finns inga sittplatser där, och varje kväll ringlar sig kön lååång längs gatan utanför och de har en dörrvakt som släpper in en två och två, som vore det värsta inneklubben. varje gång jag åkte förbi stället brukade jag skratta åt människorna som köade för lite bakverk, tyckte de var töntar som fallit för hypen. men så en ödesdiger dag bestämde jag och rich oss för att köpa en varsin cupcake... och nu är vi fast. kan inte sluta tänka på det. gör omvägar för att "råka" befinna oss i magnolias kvarter. smakar bara smör och socker men det är ack så beroendeframkallande. kanske de slänger ned kemikalier i smeten, så att man blir fast."

Gaargh!
Håll med om att det vattnas i munhålan.. otäckt ord. Munhåla. Men vaddå. Heter ju så.
Nej nu måste jag baka.. eller tror du att en cupcake skulle fara illa av en flygtur över det där blöta som håller oss isär? Men reguljärflyg tar för lång tid.

Måste ha socker.

Kan man inte chartra en sådan där helikopter med en liten kylbox som används för att transportera organ som ska transplanteras. Det tar ju inte mera än ett dramatiskt videomontage innan den är framme. Det har jag sett så många gånger på tv och film. Jag menar, de kan ju inte ha fel, allihopa?! Nu kanske någon dristar sig till att tänka att en sådan flygning är reserverat livräddande insatser. Du har så rätt. Jag kan säkert dö av blodsockerbrist. Det här är akut!

Mekklarna..

Hoppas ingen har missat höstens skönaste tvserie på svt. Mäklarna. Kaj och Vilma kämpar mot det mesta. Inget går dem egentligen vägen, men de ger inte upp. De är vardagshjältar i dess sanna bemärkelse. De är mina största idoler och många mäklarstudenter med mig. Jag och Anna ska bli som dem!



Har du råkat missa ett avsnitt kan de flesta fortfarande ses på svt's hemsida, smidigt om man trots allt har ett liv vid sidan av primetime-tv. Vilket jag ibland undrar om jag verkligen har.

nytt läckert hathak?

Strosade fram i en gränd och såg denna fasad.. inte för att jag kommer sakna Santa Monica, som huserade i dess lokaler tidigare, men det här bådar ju inte gott. Uppsalas uteliv har fått ett nytt bottennapp. Jag dömer ut det totalt, utan att de ens öppnat. Jag menar, kom igen. Hur illa får det bli?

Gudungarna..

Ett litet klipp där man verkligen ser vilka små busfrön Sven och Arvid verkligen är.

Grönt är skönt

De här bilderna tog jag med min mobil när jag var på en liten roadtrip med Majsan. Tänkte att det kan vara trevligt med lite gröna ängar och blå himlar när november är som surast.

Om skor kunde prata..

Lost in translation? ..om du inte hänger med i replikutbytet, gör ett inlägg och jag ska ge dig en översättning.

Tobi!, när du ser dessa skor, hoppas jag att de du fann på ebay har kommit och är allt du vill att de ska vara.

Information om formgivaren är överflödigt. Den som inte vem som är designer av dessa små läckerbitar, vet inte mycket om skor.

Carl Philip

Så var det gjort. Har velat avnjuta en måltid på restaurant Carl Philip sedan jag såg att de förberedde sig för att öppna. Alla mina förväntningar infriades. Otroligt bra service, oklanderlig mat och en rofylld miljö. Sedan är det klart att allt smakar godare i trevligt sällskap. Jag lurade med Mamma dit och hon verkade lika belåten som jag, när vi tackade för oss.

Vi slog på stort och tog en redig affärslunch. Först en helt underbar hummersoppa med kräftstjärtar och krutonger, sedan entrecôte med singlad potatis och rödvinsås och sallad vid sidan av, slutligen en blåbär och passionsfruktsorbé med färska frukter.

Allt var oklanderligt, utom att vi både blev irriterade på varmrättstallriken som hade sådana kanter att besticken gled ned i maten hela tiden när man lade dem ifrån sig. En vända till toaletterna gör att man glömmer sådan petitesser snabbare än snabbt. Skinande rent från golv till tak och snyggt porslin gör en proppfull gäst löjligt belåten.

Rescension

Jag var med Tobi! på bio i söndags. Vi såg den nya filmen av Sofia Coppola. Jag älskade The virgin suicides och Lost in translation. Marie Antoinette var lite underlig. Jag förstod inte helt hennes idé med filmen, vad hon ville säga. Det är inte ett bra betyg. Jag brukar ha förståelse för en vision, även om jag inte alltid gillar den. Hela filmen fick man se hur Marie lekte runt i fina kläder och underbara skor (Manolo Blahnik) men man bryr sig inte. Man skiter fullständigt i att folket svälter och man skiter än mera i att hon i slutet tillfångatas.

Oj, kanske någon blir arg för att jag berättar hur det slutar.. men vet man inte det sedan innan.. ja, då ska man skämmas och se till att skaffa sig en grundläggande allmännbildning. Läs Veckans nu, vettja.

För att återgå till rescensionen. Jag var aldrig uttråkad, scenografierna och kostymerna var ypperliga, skådespeleri och direktion var det inget fel på heller, men en känsla av ovidkommande är inte det jag vill uppnå med ett biobesök. Jag vill bli berörd. Borde kanske sett Saw 3 istället. Då hade jag troligen mått illa, åtminstone.

En känlsa är mera än ingen alls.

Sexy scientist!

Ok.. don't even ask!

Ha ha. Det här är min underbara vän Sara som utför otäcka experiment på sma oskyldiga barn. Rätt åt dem. Sedan är det bara raka vägen till textilfabriken. Åh.. undrar om jag ska köpa alla julklappar på Indiska?

Ciao Bella!

Nu har jag fått mig mailat bilder på Gabriella. Trots att hon inte var med och valde, så verkade hon uppriktigt nöjd med resultatet. Eftersom det inte syns så tydligt, så följer här en beskrivning av vad hon har på sig. Ett par skotskrutiga cityshorts, svarta leggings, virkade röda strumpor, en härlig cremefärgad stickad tröja och det skärp som följde med shortsen i midjan. Sist, men också minst kommer ett hjärtformat halsband med hjärta. Allt är guld som glimmar. Kommer inte hon att vara finast i skolan på julavslutningen, så säg?

Six feet under

Min mamma är en ängel!
Hon märkte att jag behövde lyftas upp lite, så hon tog mig med på en lång shoppingrunda till sådan butiker som man inte går till, utan vill åka bil till. Hon bjöd mig på både lunch och fika, precis vad en fattig student behöver. Hittade sjukt mycket kläder som jag ville ha. Köpte istället mat och en ny teflonbelagd kastrull att koka gröt i. Plus ett smalt rött skärp med nitar. Något onyttigt måste man få köpa också. Väldigt snyggt till tajta jeans. Vi hittade också en superfin outfit till Bella, min fostersyster. Jag har blivit lovad en mailad bild, då ska jag lägga ut den och beskriva vad hon har på sig. Ni kommer gillat!

Min födelsdag är i april.. eftersom jag är en av de svåraste att köpa present till (ja, jag erkänner. Skulle inte vilja vara tvungen att göra det heller!) och jag visade en box jag ville ha, så slog min mor till och köpte den till mig. Hur gulligt som helst! Nu har jag över tre tusen minuter av en favoritserie att se fram emot. Längtar! Hämtade ut den på posten idag.. men ikväll är det Ugly Betty och Grey's anatomy, så jag ska dra ut på det lite till. Den som spar han har! Inget uttryck jag ofta efterlever, men ibland passar det in.

Back on track!

Äntligen. Kylie rördes till tårar då hon mottog publikens jubel när hon åter stod på scenen efter att ha tvingats avbryta sin världsturné för att hon fick bröstcancer (oj, vilken lång mening). Hon behandlas en del fortfarande, men ska vara på väg att bli helt återställd. Såhär fluffig var en av hennes små outfits när hon hopapde runt till gamla hits i Sydney.

Dagens citat..

"Mina föräldrar har alltid funnits där för mig, ända sedan jag var ungefär sju.”
David Beckham

Han må ha framgången, benstommen, bollsinnet, pengarna, affärsinnet, hårfästet, familjen, accenten, men har han allt?

Ja, förmodligen.. till och med en groda i munnen.

Burberry Prorsum S/S 07 Menswear

Spana in en av nästa års hetaste kollektoner! Man vill ja ha allt! Utom de stickade mössorna, kanske.. men rockar och väskor. Oj oj oj.

Do me!

Ni som följt min blogg ett tag nu har läst att jag tidigare var besatt av en trenchcoat från Burberry. Som tur är har jag fyndat en som är minst lika snygg, så nu har det dämpats en del. Mannen bakom Burberry's pånyttfödelse heter Christopher Bailey. Han har en otrolig förmåga att få klassiska plagg som t ex trenchen, som har 150 år på kragen och blåsa nytt liv i dem. Så mycket liv att de troligen lever 150 år till.

Nu finns det en t-shirt från House of Holland som säger det som ligger på allas läppar...

God morgon!

Då jag inte varit och handlat på hela helgen så var min kyl lika tom som min mage denna morgon. Igårkväll lagade jag chiliconcarne, det var det enda målet under helgen som inte baserades på mackor. Nu får det vara nog. Jag kan inte leva på smörgåsar. Det är ju så jag kommer sluta annars, som en smörig gås.

Ända sedan jag fick en egen vilja och kraft nog att stå upp för den så har jag totalvägrat havregrynsgröt. Det var det äckligaste jag kunde tänka mig, och det som serverades till frukost varje dag under min barndom. Nu har jag tagit tillbaka den. Jag förstår nu, som jag förstod då med, att det är en grymt bra start på dagen. Det gäller bara att akta sig för att hälla mjölk på, den ska stå bredvid i ett highballglas, lite vardagsglamour skadar inte.

Man vill undvika att gröten kallnar, till varje pris. Tänk dig att det är en kropp, den ska hålla 37° minimum. När den kallnat vidtar rigor mortis. Kroppen har dött och likstelheten har inträtt. Det ska man inte äta. Förstå min avsmak.

Men vid rätt temperatur med rårörda lingon på toppen så värmer den hela kroppen och smakar gudomligt. Nyttigt och gott.

Fars dag!

Herre min get. Jag är helt katastrofalt urusel som medmänniska. Min hjärna är inte som den ska, även om hjärtat är det. Visst, jag fick 2.0 på högskoleprovet (ha, nu fick jag säga det igen!). Men vad fan hjälper det när man är senildement vad gäller hålla koll på när det är en speciell dag för någon av mina nära och kära. Jag glömmer ALLTID bort när du fyller år. Jag missar ALLTID att höra av mig och gratulera dig. Om det mot all förmodan är så att du får ett grattis och en blomma, tro mig, då har någon påmint mig. Oftast mamma.

Nu tänker du stilla för dig själv, varför skaffar odågan inte bara en kalender och skriver upp alla viktiga datum. Sagt och gjort, lade ut skinande slantar på en filofax i läder. Det hjälper inte. Dagen före. Jag kollar, jusstja de fyller imorn. Inte glömma. Inser dagen efter att det har gått en dag för mycket. Skadan skedd. Gaah! Sjukt frustrerad och stressad, jagas jag av mitt dåliga samvete. Har ju med stor säkerhet fått en speciell person i mitt liv att tro att jag skiter i densamme. Vidrigt.

Det hjälper inte heller hur ofta jag påtalar lagom skämtsamt att jag är hopplös, att man måste ha tålamod med mig på den fronten. Vi är alla sjukt dåliga, fast på olika saker.. eller ska det vara bra? Det passar iallafall.

Nej, det jag behöver är en assistent! En snygg person som fixar allt jag missar.. som kan laga lite mat när jag inte hinner, som bokar mina tvätttider, som ser till att allt jag köper är av den goda sidan i kostcirkeln, som tar fram elpåfösaren som man använder på suggor när jag inte riktigt är sugen på att träna, men den viktigast uppgiften skulle vara att se till att jag ALDRIG mera missar en bemärkelsedag!

Om du känner dig manad, så lovar jag att hålla med mat och husrum, det ska min skrala ekonomi klara av.

Den enda fördelen, ja det finns alltid en ljuspunkt hur mörkt det än ser ut (som min käre far sade, när jag ringde och gratulerade på fars dag.. efter påminnelse från mor, min). Jo, fördelen är att jag har enormt överseende och förståelse för de som glömmer en dag som är viktig för mig! Fastän jag blir rörd på riktigt om någon minns min dag, en gratulation kostar så lite och gör en så glad. Det är därför som det känns så risigt att än en gång göra samma miss.

Getting Attacked by a Tiger

På tal om shopping.. har du inga pengar, har du bara tråkigt, vill du vara med i min blog? Ett sätt är att göra som tjejerna i videon. Dirty Sanches kan gå i pension. Det här är hett!

Innovativ reklam.

Visst blir man trött på att alltid utsättas för reklam. I alla sammanhang och platser finns det budskap om att man ska konsumera mera. Eftersom det är omöjligt att komma undan från reklam i vår samtid och att man blir påverkad är inget att hymla med. Reklam finns för att det fungerar... men man har ändå ett val. Jag väljer att helt sluta köpa en vara, som jag kan ha köpt i flera år, om de kommer med en kampanj som jag inte gillar. Jag vill inte känna mig omedvetet styrd till en viss produkt. Därför väljer jag att köpa de artiklar som jag gillar sättet de lanseras på. För att jag gillar reklamen. Ibland är det inget jag behöver, eller ett alternativ som jag borde välja. Men vaddå. När har det spelat roll hittills?

Här följer ett par nya knep som de innovativa reklamskaparna kommit på.. en mugg med reklam för en plastikklinik och en mugg som gör reklam för ett tuggummi.





Sådant här gillar man. Fram för mera reklam på oväntade platser och en stor portion humor!

(Product)RED

(Product)RED är en produktlinje där en del av intäkterna går direkt till aidsforskning. Tanken är att man lika gärna ska kunna välja en RED-produkt och samtidigt göra en god sak. Det är just så som man (läs jag) vill att välgörenhet ska se ut. Det hela startades av ingen mindre än U2's Bono. Eftersom Bono är ganska brittisk, så finns de flesta produkterna just där. Som exempel kan jag nämna snygga prylar från Armani, Converse, Motorola och inte minst Apple. Bilden ovan visa den hetaste iPoden hittills. Den går hur bra som helst att köpa där du sitter. Ja, du läste rätt. Den är bara ett par klick bort! Man har ju alltid velat ha en röd, om jag inte redan hade två iPods, så hade jag köpt en. På stört.

Det sorgliga i kråksången är att det allra bästa erbjudandet i samlingen, ett coolt rött kort från American Express, som skänker en procentuell del av allt(!) som du handlar på det till forskningen, bara går att få om man är boende i Storbritannien. Surt sade räven. De måste göra grundliga utvärderingar innan de, eventuellt, släpper det i resten av världen. Synd. Jag hade handlat allt på det kortet. Vet om att en del vägrar acceptera det kortet, men trångsynta handlare som inte tar ett sådant Amex får hitta mindre vidsynta kunder än jag.

Hoppas det här kan inspirera någon att välja en röd produkt framför en annan. Välj livet framför döden. Blod är tjockare än vatten.


http://www.joinred.com/

besatthet..

Jag har en befängd förmåga att göra mig besatt av saker.. Det har tagit mig långt många gånger, jag ger inte upp innan jag uppnått det jag vill. Men ibland tar det över mitt liv så till den milda grad att det blir pinsamt. Det är jag den första att erkänna.

Om jag ska köpa något lite mera speciellt, eller inte bara då, ibland räcker det att jag ska ha ost eller en god salami. Jo, då undersöker jag typ allt som finns att välja på. Väger alla fördelat mot nackdelar. Oftast är det det producerande företagets värderingar och image som avgör mitt val. Självklart i kombination med en attraktiv produkt. Ofta hittar jag något som inte ens går att få tag på i min närhet, eller som är helt utanför rimlig budget.

Just nu är det överhängande ämnet, som mina synapser behandlar, kläder. Jag utvärderar min garderob och funderar på vilka tillskott som behövs för att ta min look till nästa nivå. Väldigt inne på skräddat, lite preppy, men samtidigt oförutsägbart. Får du en tydlig bild? Jag vill veta allt om hur olika typer av trådar har spunnits, vilken vävteknik varje material genomgått, vilka arbetsförhållanden som de framställts i och så vidare..

Det räcker inte tillnärmelsevis med att det är ett snyggt plagg, jag vill ha total överblick över världsmarknaden. Gissa tre gånger hur bra det går.

Ett tag var det armbandsur som upptog för mycket av min vakna tid. Köpte till slut en Tissot, som jag är supernöjd med. När jag renoverat mitt hem, har jag drömt köksinredning. Köpte en diskbänk, design F.A. Porsche från Tyskland. I våras ville jag mest av allt ha en trench från Burberry Prorsum. Den fanns inte att tillgå i Sverige. Bytte dator från en vanlig pc till en iMac efter ett halvår, för att den är snyggare. Jag vet vad ni tänker. Men vaddå. Jag kunde. Varför skulle jag inte, vad skulle hindra mig. Snålhet?

Sällan balans. Allt eller inget. Är det inte det bästa, kan det vara. Varför nöja sig med lite när man kan få mer? Aldrig med i en tävling för att delta, alltid med för att vinna.

Det första steget är att erkänna problemet. Det har jag gjort. Jag vill ju inte att ni sak tro att jag inte mår bra. Att jag aldrig är nöjd, alltid strävar uppåt, glömmer en seger, något som jag lyckats med. Tvärtom. Jag mår finfint. Jag minns de ljuva segrar jag uppnått med glädje och tro att jag ta mig längre fram mot mitt mål.

Samtidigt som jag kan vara otroligt ytlig, så står jag med mina fötter djupt rotade i den Uppländska myllan av gammal havsbotten. Det viktigaste är att man mår bra inuti, att man har sina nära kära och att de har det bra.

Det här inlägget har gått en bra bit från shopping, ämnet som det började i. Men så är det oftast. Inget är isolerat från ett annat. Allt hänger ihop i den väv som är livet. Förhoppningsvis får man en gång se det mönster som man själv skapat i den. Men då måste man nog långt bort, för det går inte att se när man står så här nära.

Sex and the city!

Jag har hört rykten.. rykten som gör att jag vill se över min tajta studentekonomi på en gång. Jag vill ha råd med ett biobesök.

Rykten säger att donnorna som en gång spatserade New Yorks gator fram och diskuterade livets allra största gåtor, har närmat sig ett beslut om att spela in en långfilm.. Det vore ju hur hett som helst.

Bara det inte blir som så många gånger förr. Den så länge efterlängtade filmen som skulle lyfta allas förväntningar och överaska alla, faller platt med ett ruttet manus, oengegerade skådisar, överarbetad klippning, pretentiös garderob, löjliga videomontage, oinspirerad musik och dåligt tajmad premiär. Usch, man har ju sett det alldeles för många gånger förut.

Hur stor är inte pressen? Om Peter Jackson trodde att han hade hängivna fans att tillfredställa när han gjorde Sagan om ringen, då är det inget mot pressen på den som tar sig an Sex an the city- filmen!

Det kommer att krävas mera än dvärgar med tydligt homoerotiska undertoner och sjukt håriga fötter!

Nej, nu vill vi få veta hur Miranda verkligen har det i Brooklyn med familjelyckan, eller blev det olyckan?

Har den episkopala prinsessan Charlotte funnit den sanna lyckan judendomen och barnlösheten?

Borde inte Carrie gjort en reality check och insett att Mr Big faktist är jävligt risig?

Vad vore sex, utan Samantha.. Har hon åldrats alls?

Men framförallt så handlar det om The City! Har den snö som föll tinat, springer det fortfarande fullt av vackra människor i Central Park, på Fifth avenue, i Soho och på alla andra legendariska ställen som gör Staden till det den är.


Nu vill jag tacka min korrespondent Louise, som håller ajour med det stora äpplet!

Skulle du se Sex and the city på bio?
	Men har inte de där haggorna sagt sitt?
	Vilda hästar skulle inte kunna hålla mig borta från bion!
	Äh, jag såg ju Spice girls- the movie. Det räcker..
	Borde inte Carrie spelas av Lindsay Lohan?
	Min klädbudget tål inte den frestelsen, stannar hemma!
Free polls from Pollhost.com

They are Not GAY

OK. Den här lilla videon är galet rolig. Hoppas ni inser det också!

En liten undersökning.

Tänkte att jag skulle engagera mina kära läsare i en liten undersökning och se vad de tycker!

Vad är värderar du högst?
	Att jag kan ta min karriär till nästa steg.
	Att jag trivs med min nuvarande arbetsplats.
	Att mina arbetskamrater tycker om mig.
	Att jag får bra betalt för det jag gör.
	Att min pension blir säkrad.
Free polls from Pollhost.com

Vad gick så fel?

En gång on top of the world. Nu ett allmänt skämt.

Man kan mena ett flertal personer, framförallt kändisar. Kan man komma igen efter vad som helst?

Jag vill verkligen tro det. Mariah Carey ingjuter en del hopp. Hon kunde. Madonna har varit ute på hal is, snart där igen känns det som, men hon fixar det också. Gång på gång. Michael Jackson har försökt, men verkar snart utom rimlig chans för upprättelse. Då menar jag i bemärkelsen som aktad och omtyckt artist.

Man är bara så bra som sin senaste produktion. Glöm inte det.



Man kan inte leva på gamla meriter. Inte ok. Kan man inte prestera något som når en högre nivå, då ska man låta bli och göra något annat. Däri ligger väl problematiken. Hur vet man själv, när man är mitt uppe i det om det man gör håller den kvalitet som det måste?

Paramounts chef tog ett snack med sin fru. Hon var utled på Tom Cruise. Upplever honom som otroligt avtändande. Chefen väljer att inte förlänga kontraktet med Tom. De har jobbat ihop i 14 år! Hr Cruise har toppat listor över vilka som har mest makt och tjänar mest i Hollywood, men vad hjälper det när man inte längre har kontakt med verkligheten? Gör som praktexemplet Arnold. En gång hetast på stan, sedan insett att han inte är mera än en avdankad actingubbe. Byt karriär, det enda rätta.

Sluta trampa vatten när du håller på att drunkna, lär dig andas under vattnet istället!

Ser med spänning fram emot att se vad Göran Persson tar sig för. Hoppas han inte lämnar offentligheten helt.. varför inte konkurrera ut Maria Corazza-Bildt från marknaden importerad lyxmat. Vore kul att se. Han har ju onekligen förmågan att klara av det han vill. Inte för att jag gillar honom, men framgång inspirerar mig.

Det smärtar att se en, en gång avgudad person som Tom Cruise verkligen var, snurra in sig i jag vet inte exakt vad. Jag var smått besatt tiden före första Misson Impossible. Nu är han ett avskräckande exempel på hur illa man kan hamna i livet. Sorgligt. När jag såg honom hoppa i soffan hos Oprah, så trodde jag inte mina ögon. Han verkade så bestämt sig för att intala sig själv att han hittat meningen med sitt liv, att han var fullkomligt lycklig och upp över öronen förälskad. Men samtidigt var allt han utstrålade en falsk yta, ett påklistrat leende och jag trodde inte ett ord.

För en man som honom, som onekligen har en sällan skådad viljestyrka, så kan självbedragelse vara en farlig sak. Om han bestämmer sig för att tro och vara på ett visst sätt, så gör han det till verkligt. Till verklighet. Sin verklighet.

Det i sig är självklart något att beundra!

Men om den verklighet, man väljer att leva i inte alls är kompatibel med den verklighet som det stora flertalet befinner sig i.. ja, då är det inte lätt alla gånger. Det kan sluta med att man driver så långt isär att man inte längre förstår sig på varandra.

MItt enda hopp om räddning av Tom är att han av en händelse läser min blog, mot alla odds kan svenska och inser att sanningen just skrivits vit på svart framför hans aningen fårade anlete.

Jag vill ju ha min crush tillbaka.

Ta ingen skit!

Veckans ledord på sveriges radio p3; ta ingen skit. Väldigt Grynet, lite rosa, men alltid aktuellt!

Ta ingen skit, helt enkelt.

Några som verkligen kan detta är mina underbara vänner, Anna, Tobi! och Åsa, som på bilden är hemma hos mig och gör som man bör. När något inte går din väg, när ett hinder känns oöverstigligt, när du blivit åsidosatt eller inte alls är tillfreds med tillvaron. Dance it off! Det funkar alltid. Dansa bort det.

Vissa tar till droger, andra äter sig glada eller spelar bort sin själ. Det gör dig inte väl.

Nej, istället ska du dansa. Helst när alla ser. Bättre desto fler.

Har du ingen musik att tillgå, dansa till rytmen i din tå.

Släpp loss och gå bananer. Kasta dig runt som om du hänger i lianer.

Inget rensar ditt system och gör dig ren, som ett dansnummer, gärna med en hummer.

Så dansa dig kvitt, om någon vill ge dig skit(t).

Det var på håret..

Sedan snart tre år har jag sparat mitt hår. Av en ren nyck. Har spenderat mången slant på schampoo'n, plattång, klippningar hos den underbara Åse på StyleLab och diverse andra smådyra produkter. Nu är det slut på det. Satt hemma i soffan. Var allmänt uttråkad. Så vad gör man? En Peter Siepen, såklart. Ni som inte känner till så mycket om denne man. En av samtidens allra coolaste individer, om man frågar mig. För er kan jag berätta att han hävdar att han alltid klippt sitt perfekta hår, själv hemma i badkaret. Whatdahell, tänkte jag. Kan han, kan jag. Sagt och gjort mina mörka lockar med ljusare slingor i är numera historia. I love the new me!