Kejsarens nya kläder

Kanske är det en nyck, till följd av mitt nya jobb, men jag vill bara ha allt i en preppy östkuststil. Min bil passar perfekt, guldklockan på min handled och mina handsydda skinnskor är rätt. Kostymer och skjortor. Jag vill flytta in i Charlotte York's lägenhet, overlooking the park. Den vore perfekt. Min bäste vän kunde vara den store Gatsby och cricket vår favoritsyssla. Ha ha. Imorgon ska jag plåtas för hemsida och annan marknadsföring. Räkna med ett smug smile.

Charlie Bartlett

Blommorna på mitt bord har börjat vissna, men de har gett mig mycken glädje. Deras väldoft har strömmat mot mig så snart porten i trapphuset öppnats, då jag kommit hem. I samband med deras bortgång så är det dags att jag avger ett litet inlägg. Det jag vill tala om är en film som jag just sett, den var väldigt bra. Den heter som ovan. Klippet visar unge herr Bartlett vid middagsbordet. Det är hans första dag på Ritalin, därav den höga koncentrationsförmågan. Hoppas du blir sugen på att veta mer om honom och vad som händer honom. Jag vill varmt rekommendera dig att ta reda på det. Under tiden ska jag låta mina blommor stå, så länge att all väldoft övergår till någon annat.. en annan doft, helt enkelt. Sedan får det vara. Ut med det gamla, in med det nya.

Daniels dahlia.

Sista dagen är över. Det känns ganska bra. Lite konstigt, men det har ju varit på gång en längre tid. Att tala om chock vore att överdriva. Hur som haver, jag fick en maffig blomsterkvast och en smarrig tårta. Trevligt, trevligt. Snittblommor dör så fort, så jag ville dela med mig av dem till er.. och testa min nya mobils kamera. Såhär blev det. Klicka på en bild om du vill se bilderna i större format. Orkar inte göra en massa reklam, men undrar du vad mobilen heter, så säg till.

Le grand final!

Sista dagen på jobbet. Inte ofta man upplever den.. eller vänta! Hur många gånger har jag slutat just detta jobb? Hm.. låt se. En gång för att jobba på NK, en gång för att flytta till Spanien, en gång för att ansvara för en annan butik, visserligen i samma kedja, slutade där för att börja plugga på allvar och så nu. En sista gång, som för att befästa alla andra gånger, för att jag har ett nytt jobb, ett jobb som kräver allt och som jag vill satsa allt på.. Vore det ett nederlag om jag kom tillbaka. Igen? Jag skulle inte se det som det. Det har varit fantastiskt att fått komma tillbaka förut! Att ha ett jobb är aldrig en dålig sak. Det är upp till dig vad du får ut av det, vad det ger dig i form av utmaningar och utveckling, till viss del också i lön. Det jobb jag slutar idag har verkligen givit mig mycket.. Erfarenhet, kompetens, pengar, vänner och minnen för livet. Det är och kommer alltid att vara Mio, min Mio. Nu undrar jag om jag ska köpa något gott till min kolleger att smaska på.. tänkte tårta, men varmkorv ser så himla gott ut.

Ja, den var allt som den skulle vara!

Klicka på play och njut av Nina Simone, medan du tar emot denna enkla befallning. Gå och se filmen! Känner du att du inte vill gå själv och inte har någon som kan gå med dig? Säg bara till, jag ser den gärna igen. En fördel är det såklart, om du redan sett serien och älskar den, men det är långt ifrån ett måste. En av de mest härliga stunderna var när man fick se Carrie's nybyggda garderob. Det gick ett sus av "Ååååhh!" genom hela salongen. Way cool. Jag fick lite ribba. Så het var den! Och att stiga tillbaka in i garderoben, är inget som brukar vara en upphetsande tanke. Som tur är, står mitt skohorn från Manolo Blahnik tryggt på hyllan i hallen. Jag håller med den recension jag tidigare länkade till. Det är den sjunde säsongen som man aldrig fick se, nästan mer därtill. Erkänner villigt att jag var både rädd och skeptiskt inställd då jag tog plats i den rödklädda sitsen. Skulle det verkligen funka? Kommer kemin att finnas kvar? Är det en bra idé att riskera att känslan från serien förvanskas? Alla mina rädslor och tvivel gjordes omintet, jag grät vid ett flertalet tillfällen, skrattade vid andra och gick därifrån med en lättnadens känsla. Lättad för att det fungerade. Världen snurrar på och de fyra vännerna vandrar vidare i vackra klänningar och fantastiska skor!

Tack Jenny!

För att du delade med dig av de kloka orden av Anthony Burril! Ska göra mitt bästa för att ta det till mig!

Två av tre, alltid bara två av tre..

Det är ett vedertaget faktum i min värld att det är så. Man kan bara ha två av tre. Livet i stort består ju av tre. Hem, jobb och partner. De stora delarna, liksom. Fokusera och satsa, så fixar du den del du söker. Två delar går också bra att få till. Tre på samma gång, det är en annan sak. Känner du dig nöjd med de två du har och vill satsa på den tredje? Antingen har du ingen framgång i din strävan, eller så rasar en av de två du hade och du lyckas med att få den tredje, bara för att inse att du faktiskt är nere på två. Igen.

Min lägenhet är grym. Den har allt jag behöver. Jag har landat det jobb jag strävat efter att få. Känns sjukt bra.. men det är en stor bit som fattas mig. Ni med en aning matematisk förmåga har listat ut vad det är. Visst borde väl jag ses som ett kap? Undrar ibland. Min mamma och mina vänner säger det iallafall, men det är väl deras plikt. Kan jag tycka. Nåväl. Saker kommer att förändra sig. Sådan är tidens gång. Det ända man vet med säkerhet. Allt förändras. En dag kommer jag att hantera lyckan som den jackpot, att ha de tre uppfyllda, innebär. Kanske måste jag anse mig själv förtjänt av det. Det kan vara början. Jag vet inte riktigt om jag verkligen gör det. Egentligen. Sorgligt, men sant.

Nej, jag borde nog släppa den här dåliga teorin om att treenigheten är omöjligheten. Sinnet sätter gränsen. Ordet omöjligt hör inte hemma här. Så. Bort. Allt är möjligt. Jag ska ta av mig min mask, får inte gömma mig bakom den mera. Jag borde nog sluta svamla klyschor och strunta i vad som kan gå förlorat. Jag har inget att förlora. Bara allt att vinna.

Sommaren är fransk!

Det kom vi fram till, framåt natta. Det började såhär. Jag ville inte göra något. Sov middag och allt. Hade inga planer. Var väldigt förkyld. Fick ett samtal. Folk var på väg. Kaffe borde kokas. Röjde upp i röran. Konstaterade att jag alltid är Kate Winslet, och öppnade dörren. Välkomnade de första som kom. Längre fram på kvällen insåg vi sommaren är fransk! Kate Ryan hörs hela tiden, men det är mer än det. Tidigare på dagen insåg jag att Frankrike dansade min dans.. och till grymma beats. Tankade och sen var det klart, Yelle är skiten. Vi har hoppat, skakat och tecktronikat till hennes rim hela natten. Så bra. För att ge exempel på text, om du nu, mot förmodan, inte behärskar franskan så väl, så går en låt såhär: "Jag vill se dig, i en pornografisk film, för att få lära mig allt om din anatomi, med din kusin och dina favoritfetisher." Vad mer kan man vilja ha reda på? Den sista filmen är ett samarbete.. som kallas "Parle à ma main".. det betyder tala till min hand. Ja, ni fattar. Man gillart! Grattis på midsommar.

Grattis på midsommar.

Som midsommarkort sänder jag er en underbar låt.. den är lite lagom vintrig, så ni ska minnas vad som varit och komma skall. Passa på att njuta av solen. Snart ses den inte igen.

"Ge mig lite njutning, ge mig lite lycka. Bara ge mig något som jag inte kan förstöra."

A Cause des Garçons

Åttiotalet var tiden för gymping. Nu startar jag min dag genom att dra på mig ett par färgglada sneakers och köra lite tecktonik. Inget mjukar upp mina leder som det och gör mig redo för dagen.

Dansstilen är stor i Frankrike, även om jag kört den i många år nu ;) Nedan ser ni var den har sitt ursprung.



Det här är en dans för alla åldrar, se bara här nedan. Det är aldrig för tidigt att börja!

Är den bra, tro?

Läste den här recensionen och skrattade igenkännande. Jag har inte sett filmen som recenseras, men jag kan sätta ett Manolo Blahnik-skohorn, på att jag kommer att säga i princip samma sak. Perfekt egentligen, när någon annan redan skrivit det man vill ha sagt. Nu kan jag lägga min dyrbara tid på att springa ned i tvättstugan istället. Imorgon blir det bio med tjejerna. Ha ha. Så gäj. Just like mej.

Update-mate

Igår var en fantastisk dag! Vaknade tidigt och upptäckte att min cykels styre inte var godkänt för tävling. Aj, ja. Liksom. Stack iväg och hade ett par visningar, sedan shoppade jag. Ny racer med ass och outfit till. Varför slå till om man inte slår på stort? Jag vet inte vad gränser är och lagom är inte mitt påfund. Lunchade med Åsa och Kerstin.. shoppade lite till, det var rea på en kavaj som jag spanat in.. Sedan var det dags för en premiärtur med cykeln. Den kändes helt rätt! Hann bara hem för en snabbdusch innan Åsa kom förbi och plockade upp mig. Vidare till Globen och kvällen konsert med Kylie. Så sjukt bra den var! Kan vara den allra bästa show jag sett. Tobi och jag stod nästan framme vid scenen. Vi svettades, dansade och sjöng med. Precis som man ska vid en sådan konsert. Nu bär det strax iväg till Ebbarp för en uppladdande dag med gudsönerna. I helgen blir det Vätternrundan för hela slanten. Det ska grymt kul!

Naturlag

Klicka på bild för att förstora.

It's finally.. almost here!

Fall

Snubblade över denna pärla.. hur gärna vill man inte se den?! Regissören har tydligen betalat för den själv i största del själv, och spelat in över en fyraårsperiod. Sådana entusiastprojekt kan vara hur bra som helst.. men ibland tappar eldsjälen sin tråd på vägen och går vilse i pannkakan. Jag ska i vilket fall se "Fall" och se om den faller platt eller faller fritt mot en plats för de filmer som är värda att finnas.

Jag har blivit med bil!

Så rätt för mig den är.. jag hade inte ens sett den här reklamen förut, men även den är som gjord för mig! Alla argument jag haft i åtanke räknas upp. Loves it. I nästa vecka ska jag hämta ut den. Åh, vad det ska köras. Det kommer att bli som en dröm. Vad är bättre än nytt? Vintage! Bilen var Rover's stora ny-satsning, som skulle återföra märket till dess forna storhet. Enligt de kommentarer jag hittat så gjorde den just det. Speciellt modellen med så stor motor som den jag köpte. Way nice. En bil med karaktär och klass. Allt det där som jag saknade ;)


Den nedanstående filmen är ett reqiuem som en entusiast klipp ihop för att hylla mästerverket.. även om låten "It can't come quickly enough" kanske inte var det bästa valet i mina öron.. den är fin och bra.. men passar den? Nej, det gör den inte.. men ni kan få en bra blick över min fina bil i klippet.


I det sisa klippet passar musiken betydligt bättre och du får en tydlig bild av min bil. Den är så fet och fin!

Läge för ny diet?

Färgglad krigsföring.

Min lillebror har fastnat i paintballträsket. Även om bilden eller filmen inte visar honom eller hans vänner så är det en inblick i framtiden. It's bound to happen, helt enkelt. Vi får bara hoppas att det dokumenteras, för vad är roligare än att skratta åt de som har obeskrivligt ont på grund av självpåkallade skador?

Bite 'til it breaks.

Jag har alltid velat anse mig själv som vara en som aldrig backar ned. Någon som står upp för det som är rätt och utdelar straff till de som har fel. Sällan har det varit sant. Att säga att jag varit konflikträdd är att gå långt.. men det är nästan så långt man får gå. Jag var den som ofta kom med smarta remarks och comebacks då den anfallande redan gått vidare för länge sedan. Det har irriterat mig enormt, mer än själva attacken. Nu verkar det ha skett en förändring. Jag har uppgraderat min akt. Senaste tiden verkar jag förvåna mig själv med att verkligen vara den där som jag velat vara. Den som inte backar för en fajt. Visst. Vi pratar inte handgemäng här. Det har jag fortfarande inte bemästrat. Jag är för rädd för att jag ska slå ihjäl någon. Hur vet man liksom att den här högerkroken kommer göra dig medvetslös, men inte ge dig en blödning som stannar din hjärna? Trial and error? Nåväl. En annan gång, kanske. Nu tillbaka till mitt anspråk på veckans kakpoäng. Jag backar inte för en beef. Jag vill ha den. Jag äter beef till middag! Förut blev jag kallsvettig och undrade hur jag skulle klara mig ur den. Nu vill jag provocera på gränsen till personangrepp, men alltid med oklanderliga argument. Det visade sig nu senast vara allt för effektivt. Mina argument tystade min motståndare så till den milda grad att de inte längre hejjar när vi ses?! Jag ler förstående och säger mina hej tydligare och högre än aldrig förr. En het tallrik med Whoopass, var vad de fick serverat. Jag som hoppades på fler pinsamma gräl. Jag ville ju se en aktiv respons. Se deras hot bli till verklighet och ta det till nästa nivå. Jag var taggad till tusen. Jag ville ha mer beef! Nu undrar jag om någon annan är intresserad. Jag behöver en värdig motståndare. Har inte du, du som läser det här, något otalt med mig? Kom igen. Slå mig i mitt ansikte med din handske!

Today's mood.

Hur kuunde jag missat den här.. den är inte ny. Visst har jag hört den, men jag hade inte alls registrerat att den är så här himla bra, den här låten. Så här känner jag mig idag. Sedan gör ju inte saken det hela sämre att sångaren i Tiger Lou är hyperhet i videon.. på ett sådant där dåligt sätt. Lite för knarkad och gritty, liksom. Hm.. kanske det spelar in att han påminner en hel del om en kille jag var kär i en gång. Han var också lite för knarkad och gritty. Konsten imiterar livet.. eller var det tvärtom?

They don't call it mara for nothing!

Ovan ser du hur min fot såg ut efter att jag kommit hem efter att ha sprungit.. och stapplat i mål vid årets Stockholm marathon. Nota bene de sexiga svarta hårstrån jag har på tårna, de kallar mig inte hobbit-foot för inget! En förkylning hade som sagt just slagit sina klor i mig, men jag är glad att jag fullföljde! Nu har det gått fem dagar. Förkylningen verkar äntligen ge med sig en aning. Jag har botat den som all förkylning ska botas.. med glass, glass i stora lass. Här nedan ser du min fot, som den ser ut idag. Undersidan av mina fötter såg ut som den bubbelplast man packar porslin i.. fast med olikstora bubblor.. och de var fyllda av sårvätska och gjorde av min hud.. men annars var det väldigt likt. Plockade just loss min ringtå-nagel. Det var skumt. Som när man tappade sina mjölktänder ungefär. Man känner att den liksom sitter fast en aning.. men att den är redo. Pill, pill och så är det ett tomrum i min kropp. Nu undrar jag om det växer ut en ny nagel, eller inte.. det såg onekligen ut som att roten följde med. Vill inte lägga upp en bild på det.. jag är ju inte ute efter att äckla dig eller så.

Poppylove!

Du bara måste kolla in den här.. det är en skön kortfilm på tio minuter. Den osynliga tjejen Poppy rör till det lite i ett kompisgäng..