Årets bästa film!

Jag gick in i salongen med ytterst liten föraning om vad som vänta skulle. Visst hade jag också en liten bil som kunde bli en robot när jag var ett barn, men i ärlighetens namn så tröttnade jag väldigt fort. Det var coolt att den kunde förvandlas, men varför bara två olika saker. Nej, jag ville då, som nu, ha mer. En Barbie kan man ju förvandla i oändlighet genom att sy nya outfits. Det gjorde jag. Att jag drömde om att få se dessa maskiner var något jag glömt att gjorde. Så där satt jag. Trailern för Disturbia gick upp, jag förundrades över Shia LaBeouf. Han är plötsligt överallt. Han är anledningen att se nya Indiana Jones. Här har vi nästa storstjärna. Det är sant som alla säger. Utan honom hade filmen inte nått den nivå den gör. Ok. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag blev blåst iväg. Satt där med vidöppna ögon, njöt av varje sekund. Drogs med och förundrades. Skrattade och gillade sådant som jag annars hatar. De typiska karikatyrerna, den feta negerunge, de plumpa föräldrarne, den korkade quarterbacken, den blonda tjejen som är smart fast ingen vill tro det och såklart den enorma roboten som pratar med samma röst som agent Smith. Ja, det är sant. Hela skiten balanserar hårfint på gränsen till att vara för cheesy och patetiskt och att bara bli ett pinsamt försök till att skapa något stort. Det är djupa avgrunder på båda sidorna om den linjen. Otroligt nog så klarar de sig med bravur. Det är som om de driver med sig själva, utan att parodiera. Inte ens efter den sjuttioelfte omvandlingen blir jag mätt. Jag vill bara ha mera. Det blir aldrig för mycket. Att tala om effekterna är onödigt. De är de bästa jag sett. Jag kom på mig själv med att tro på varje scen. Köpa varje bild. Tycka synd om den stackars maskinen som blir fastbunden och nedkyld. Det är helt naturligt att en sak med en viss massa kan bli en sak med en helt annan massa. Jag har läst naturvetenskap. Jag vet det. När en film får dig att inte ens det minsta ifrågasätta totalt ologiska saker, då vet man att de har lyckats. Film är som bäst när den tar dig ur stolen och in i den värld som visas framför dina ögon. Det märks att det finns en viss Steven Spielberg med i kulisserna. Det är en härlig känsla av old school- äventyr med de kantiga bilarna, den klassiska romansen och sättet som dramat byggs upp på. Underbart. Jag går och ser den igen, vilken dag som helst! När hände det senast? Ha ha.. nu kom jag på det, när Femte elementet kom. Jag var lite kär i Leeloo.. Det var tio år sedan och jag var ett barn.