Skajdajv.. still ölajv.

Jo. Det bet. Släpper inte taget. Det sägs att grävlingar släpper när benet krossas. Det här greppet, som fallskärmshoppning tagit om min varelse släpper lika lätt. Det blev tydligt för mig igår. Staffan sade, om han har sådan otur som killen i klippet, se nedan, att han hamnar i en kraftledning efter att tappat huvudkalotten. Ja, då slutar han nog. Jag överaskades av att inte ha endaste enda tanken åt det hållet. Det borde jag. Så har jag alltid resonerat annars. Vissa saker är helt enkelt inte värt det. Så har jag alltid tänkt. Man väger risker mot fördelar, förhoppningsvis kommer man fram till en skön ekvation och går med den, annars bangar man. Inget fel i det. Tro inte att det här innebär att jag är dumdristig och utmanar ödet. Nej, nej. Jag är bara biten av myggen i Gryttjom. Förutom att ge mig stora, böldaktiga och värkande märken så måste det varit något som fick mig att lämna allt vett och sans, slänga rim och reson över bord och tycka att det är ok att lägga alla resurser på en sak. Som tur är är klubben full av människor som råkat ut för samma virus. Jag känner mig långt ifrån ensam.