What the hell was i thinking!

Imorgon bär det av mot hoppfältet. Jag kan erkänna att det inte blir lätt att somna inatt.. Vad har jag givit mig in på. Samtidigt som det finns tydliga tvivel på mitt eget sans och vett, så finns det inget som hindrar mig rätt och slätt. Jag har alltid drömt om att flyga. När jag var riktigt liten ville jag inget hellre än att kunna göra som stålmannen.. springa några steg och bara lyfta från marken. Jag provade ett flertal gånger. Det gick inte så bra. Men jag gav inte upp i första försöket.. det var snarare i det trettonde.. he he. Vill man något tillräckligt gärna så får man sin vilja igenom. Det trodde jag då. Det tror jag på idag. Vetskapen om att den känslan finns inom räckhåll gör mig så upprymd att jag nästan blir tårögd. Ja, det kan låta rätt stört. Jag vet. Men vad spelar det för roll? Är inte meningen med livet att man ska göra just det. Leva. Det gör jag. Om jag lever i en pojkdröm eller i verkligheten, vad gör det? Gör din dröm till verklighet!