Grabbarna grus.

Den här bilden måste det delas med av. Eller hur?! Fatta att Gunnar i mitten är typ ett halvår. Sven och Arvid är stora nu. Arvid, som håller i Gunnar har fått en häst. Han har just lärt sig säga häst. Kul. Fick ett kryptiskt mess från min andra lillasyrra. Hon mår tydligen illa på morgnarna. Det såg ut i det som om jag borde veta vid det här laget att hon är på tjocken igen. Jag tror jag sett hennes lille Otto tre gånger. Han är väl också dryga halvåret. Shit vad de ligger i. Jag vill också ligga lite. Ha ha. Freudian slip. Den får stå kvar. Det är ju sant. Men vem vill inte det? Kul är det iallafall. Allt utom det lite tragiska faktum att jag missat hela den grejen. Men vi får hoppas att jag noterar skillnaden som ett till barn utgör vid nästa släktträff. Risken är lite för stor att jag inte gör det, så jag vågar inte ens le åt det. Ouch. Skärpning på den biten, men jag har koll på mina affärer. Det är alltid något.