En riktig kallsup!

Den första filmen var en glad överraskning. Den andra tuffade på i samma spår, utan nyhetens behag, men ändock sevärd. Trean tröttnar jag på. Varför ska det vara så? Samma sak hände med den däringa trilogin med Keanu. Spindelmannen likadant. Den sista piratfilmen är mest jobbig. Man orkar typ inte med längre. Kanske var det bakfyllan och sömnbristen som hjälpte till, men ska det spela roll? Oavsett vilket stadie man själv befinner sig i, ska en grym rulle bara rycka upp en ur det och skaka fram entusiasmerande utrop och etsa sig fast i minnet. Kanske var jag lite för förväntansfull, men jag tror inte det. That's the easy way out. Det var mest ett trist sätt att försöka knyta ihop alla lösa trådar. Jag menar, varför i hela hevletet kommer hunden med nyckel i munnen fram igen, på en båt, sjukt långt borta från den ö som den senast sågs på? Varför får Jack oförklarliga hallisar? Hur kommer det sig att Wills pappa plötsligt är dement? Hur kom idén om att Elisabeth ska gifta sig med Will, mitt i slutstriden med? Tröttsamt, var ordet. Inkonsekvent. Om det inte finns en poäng med det, låt bli. Det kändes mer som en dussinfilm med valfri stereotyp actionregissör. Så långt från ettan, som var en frisk fläkt och drev med sig själv. Att samma man står bakom är förbluffande. Nej, nu när jag tänker efter så kommer jag bara på så himla många saker som gör att jag önskar att jag aldrig sett trean. Irriterande. Nej, vill du se en sjukt bra film, se 300. Där får du något nytt och fantastiskt. Skit i allt med spindlar eller pirater.