Löst folk.

Ja, jag vet. Aldrig sedan bloggens begynnelse har jag varit borta såhär länge. Kan bara föreställa mig de kval ni, mina läsare, genomlidit. Antagligen inga. Jag skyller det mesta på tena och den vidriga helgen sitaapril. Visst. Jag hade mest kul. Ja, mer än du. Men, det sliter på min föråldrade lekamen. Too old for this shit, helt enkelt. Nu ska jag typ inte dricka alko på länge. Får se hur det går..
Kvalborgsfirandet utfördes i sällskap av ett helt gäng fantastiska Övikspinglor. Kön till Vdala var något intim, men vi var mest glada över all närhet.
Ibland blev det suddigare än vanligt. Några svimmade.
Laakso kom och spelade några bitar för oss.
Två timmar sen till parken men festen börjar först när jag kommer.
En solnedgångshynda var pillimarisk i fullt dagsljus.
Herr och fru Folke hade med sin bebis, som jag tyvärr inte fångade på bild, men väl i min sallad.
Såhär glad kan man vara när det vankas lite bubblor.
Vem behöver en pojkvän med en sådan tändare?
Ett tydligt tecken på att man inte ska dricka för mycket gehåbe.