Skriven och framförd först av Screaming Jay Hawkins, nått störst framgång med Nina Simone och tagen till sina hjärtan som deras låt av mina föräldrar när den spelades in av CCR.
Det är en underlig, förtrollande sång.
Hawkins had originally intended to record "I Put a Spell on You" as a refined love song, a blues ballad. He reported, however, that the producer "brought in ribs and chicken and got everybody drunk, and we came out with this weird version. I don't even remember making the record. Before, I was just a normal blues singer. I was just Jay Hawkins. It all sort of just fell in place. I found out I could do more destroying a song and screaming it to death."
Jag får lite övernaturliga vibbar av det här. Kanske var det motsvarande sak som hände profeter för tusentals år sedan när de lade grund till religioner genom att tala i tungor och se i syner. En överdos av revbenspjäll och alkohol. Förklarar logiken.
I vilket fall som helst slutade detta i en av de bästa låtarna någonsin.
söndag, april 29, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Måste det vara logik i allt?
Revbensspjäll är gott, det är logiskt att man blir på bra humör när man ätit något som är gott= man kan prestera något som är bra om man mår bra=logiken av god mat!
Alkohol kan göra folk glada och roliga ( i måttliga mängder alltså! )
Det kan även vara ett gott vin, alltså är väl logiken även här: man kan prestera något som blir bra även om man har druckit!
Eller? Mom
Skicka en kommentar