Två av tre, alltid bara två av tre..

Det är ett vedertaget faktum i min värld att det är så. Man kan bara ha två av tre. Livet i stort består ju av tre. Hem, jobb och partner. De stora delarna, liksom. Fokusera och satsa, så fixar du den del du söker. Två delar går också bra att få till. Tre på samma gång, det är en annan sak. Känner du dig nöjd med de två du har och vill satsa på den tredje? Antingen har du ingen framgång i din strävan, eller så rasar en av de två du hade och du lyckas med att få den tredje, bara för att inse att du faktiskt är nere på två. Igen.

Min lägenhet är grym. Den har allt jag behöver. Jag har landat det jobb jag strävat efter att få. Känns sjukt bra.. men det är en stor bit som fattas mig. Ni med en aning matematisk förmåga har listat ut vad det är. Visst borde väl jag ses som ett kap? Undrar ibland. Min mamma och mina vänner säger det iallafall, men det är väl deras plikt. Kan jag tycka. Nåväl. Saker kommer att förändra sig. Sådan är tidens gång. Det ända man vet med säkerhet. Allt förändras. En dag kommer jag att hantera lyckan som den jackpot, att ha de tre uppfyllda, innebär. Kanske måste jag anse mig själv förtjänt av det. Det kan vara början. Jag vet inte riktigt om jag verkligen gör det. Egentligen. Sorgligt, men sant.

Nej, jag borde nog släppa den här dåliga teorin om att treenigheten är omöjligheten. Sinnet sätter gränsen. Ordet omöjligt hör inte hemma här. Så. Bort. Allt är möjligt. Jag ska ta av mig min mask, får inte gömma mig bakom den mera. Jag borde nog sluta svamla klyschor och strunta i vad som kan gå förlorat. Jag har inget att förlora. Bara allt att vinna.