torsdag, juni 05, 2008

They don't call it mara for nothing!

Ovan ser du hur min fot såg ut efter att jag kommit hem efter att ha sprungit.. och stapplat i mål vid årets Stockholm marathon. Nota bene de sexiga svarta hårstrån jag har på tårna, de kallar mig inte hobbit-foot för inget! En förkylning hade som sagt just slagit sina klor i mig, men jag är glad att jag fullföljde! Nu har det gått fem dagar. Förkylningen verkar äntligen ge med sig en aning. Jag har botat den som all förkylning ska botas.. med glass, glass i stora lass. Här nedan ser du min fot, som den ser ut idag. Undersidan av mina fötter såg ut som den bubbelplast man packar porslin i.. fast med olikstora bubblor.. och de var fyllda av sårvätska och gjorde av min hud.. men annars var det väldigt likt. Plockade just loss min ringtå-nagel. Det var skumt. Som när man tappade sina mjölktänder ungefär. Man känner att den liksom sitter fast en aning.. men att den är redo. Pill, pill och så är det ett tomrum i min kropp. Nu undrar jag om det växer ut en ny nagel, eller inte.. det såg onekligen ut som att roten följde med. Vill inte lägga upp en bild på det.. jag är ju inte ute efter att äckla dig eller så.

3 kommentarer:

Anonym sa...

äckligare inlägg har jag aldrig varit med om daniel! :) haha men det var intressant

Anonym sa...

Surfade lite och kom in på din blogg. Hmm ja, vad ska man säga om bilden? Inte så värst aptitretande precis! :o)

danidanger sa...

Hej Kejt! ..och den anonyme D. Allt är inte rosor och violdoft här i världen, ibland är den rå, ful och äcklig. Ibland uppfyller min fot alla de tre kriterierna. Då måste dess röst göras hörd.. om nu en fot har en röst.. nåja. Det var ett bra försök. Ni vet, lika väl som jag. Att inlägget bara var till för att äckla er lika mycket som incidenten äcklade mig. Var glada att ni slapp stanken av död och uppluckrad nagelrot.