Dan före dopparedan.

Jag hoppas du inte upplever en obehaglig Aha-känsla nu när jag säger det. Imorgon är det julafton. Det borde du väl redan ha koll på? Oj, borde jag skriva att jag faktiskt vred på skallen och dubbelkollade faktumet själv, alldeles nyss. Mitt väggur säger tjugotre. Egentligen är det väl inte fel att jag gör det, bara lite pinsamt. Jag brukar alltid glömma födelsedagar, eller som jag sagt förut. Jag brukar komma ihåg dem idag, dagen före, för att ha de helt raderade ur sinnet dagen ifråga och åter få förnimmelsen om vad jag missat, dagen efter. Hoppas det inte blir så imorgon.. eller skulle det göra så mycket? Mina syskon kommer inte till gården förrän dagen efter dopparedagen, så det är, för en gång skull, passande att ha den säregna defekten. Julafton blir mysafton med mamma och pappa. Helt för mig själv. Som barn ur en skara på fem borde det vara en svunnen dröm, att få all uppmärksamhet från dem, men så är inte fallet. För mig är julkänslan inte riktigt fullkomlig om inte hela familjen är där, knäcker nötter, öppnar paket och spelar spel. Tro nu inte att julkänslan är vital för mig. Det är den inte. Den är bara lite mys, något som får en annars trist, snöfri period att kännas lite mindre utan mening. Julen är utfyllnad som gör att alla dagar inte är lika. Den enda tradition som binder mig är vilket datum det firas på. Inga tvång att göra si eller så. Jag planerar en långrunda genom skogen och trevliga måltider med min föräldrar och kanske lite mjölkning av kor. Allt jag önskar mig är att du får en lika fröjdefull jul som jag!