tisdag, december 04, 2007

Produktiv, jag?

Hm.. idag vill jag säga att jag varit duktig. Men det har jag ju knappast, så jag låter mig inte säga det.. eller borde jag säga det, så kanske det blir en självuppfyllande profetia och jag blir duktig de sista timmarna som är kvar av dagen? Oj, oj. Komplicerade tankar. Rena rama rushen av synapser. Ska sluta med sådant. Tanken var att jag skulle städa, plugga inför tenta, ringa några viktiga samtal, springa en runda, baka lite bröd, pilla ut navelluddet och glömma alla pinsamheter som jag vräkte ur mig på årsfesten i lördags. Åh, javisstja. Nu påminde jag mig själv. Igen. Skönt. Ja, ja. Kan berätta lite om den. Tema var 112, alla var utklädda. Inte alla, det var kanske tre som kom i vanliga kläder. Ha ha. Jag var nästan en va dem, men jag hade den perfekta backuppen. Några omplåstrade fingertoppar och vips var jag ett offer som blivit papercut. Sedan genomgick jag en metamorfos och slutade kvällen som ett annat offer, nu med alkoholförgiftning som sexig outfit. Grattis till min skalle. Åter till dagens bravader. Jag har tvättat, impregnerat min vita väska som jag ska ha med till fjällen, druckit kaffe, lagat lunch, varit och handlat och glömt det jag gick dit för att köpa, lyssnat på Bleeding love typ tolv gånger. Snart är den inte min nya powerballadfavorit längre. Det börjar bli tjatigt. Så ni ser. Har jag inte varit duktig? Nej, inte det. Ja, ja. Så kan en dag vara. Nu ska jag dra på mig löpkläderna och sticka ut på en runda i skymningen. Lär inte ens behöva dubbarna. All is är ju borta. Hade hellre halkat runt i snön, än sett den smälta. En bra sak är att jag fortfarande kommer ha tid kvar på tvätttiden för att tvätta kläderna när jag kommer tillbaka. Man får vara glad åt det lilla. Imorgon blir en annan dag. Då ska jag vara bättre. Kanske till och med göra det jag borde. Omväxling förnöjer.

Ja, just det. Bilden. Behöver den verkligen höra till texten för att berättigas? Ok, då. Jag vill gärna ha en fin hund att kela med. Så. Jag har sagt det.

2 kommentarer:

danidanger sa...

Puh.. det var sköönt. Sprang en längre runda än jag tänkt, var nästan hemma och svängde av en gång till. Lika lång väg igen. Älskar när det känns så. Man bara kör och kör. Inget gör ont, allt flyter på och man riktigt ser framför sig att den där ungtjuren som man jagat i över en timme nu börjar tröttna och snart kommer ligga på rygg, redo att inmundigas.

Anonym sa...

hahahaha! jag visste väl att du äntligen bloggat, eftersom du egentligen borde pluggat! Vi är väl för risiga studenter. :D