Mohinderbana..

Ursäkta, trogna läsare. Jag har försummat er. Ett gäng underbara och äventyrliga dagar har förflutit på landet. Då menar jag verkligen landet. I skog och mark. I viss mån på en frusen sjö också. Min förkylning som i princip är obligatorisk för årstiden har varit snäll, jag är mest snörvlig. Det har inte hindrat mina eskapader. Vid två olika tillfällen har jag varit vilsen i skogen, medan månljuset tar över allt mer som enda ljuskälla i den frostbitna snårskogen. Jag älskade varje sekund. Idag var det mindre intensiv löpning på schemat, så brodern och jag satte igång med projektet hinderbana. Den kommer bli lagom lång, ganska vild och rätt så tung. Bara höra av sig för att komma på en provkörning då den invigs med pompa och ståt. Än så länge finns en planerad väg genom hygge och kärr, över stock och berg. Vi har kryddat den med olika hinder som kommer kräva det mesta för att avklaras. Jag längtar redan och känner med mig att jag kommer att längta till den i fortsättningen också. Så som jag längtar till nästa tur genom ett fruset landskap där man inte riktigt vet vad som kommer härnäst, där jag förundras över hur vackert det kan vara när himlen färgas röd och en fågel framkallar ett glittrande ljud av iskristaller som faller genom grenverket. Passa på att njut, snart är sommaren här igen.