tisdag, juli 08, 2008
Bättre förr?
Jag har alltid haft en, även i mina egna ögon, oförklarlig motvilja mot historia. Inte en rolig historia, en sådan vill jag alltid höra. Jag menar historia så som den avses i studieplanen. Det är inte så att jag reflekterat över det. Bara accepterat faktum. Inget för mig, tack och hej. Idag läste jag att Unesco har fört upp sju nya platser på sin världsarvslista. Allt väl så långt. Det är ju bra. Sedan läser jag vidare om vilka platser det är, en fårad bergstrakt vid Indiska oceanen som användes som gömställe av förrymda slavar, lämningen efter det högtstående nomadfolket nabatéernas civilisation, Preah Vihear-templet som ligger på en bergstopp och den arkeologiska fyndplatsen Kuk i Papua Nya Guinea, för att nämna några av de olika platserna. Med bara den minimala information som framgick av artikeln så spann min fantasi iväg med mig. Vilka levde där, hur såg de ut, hur lät deras tal, vilka var deras seder och så vidare.. snart har ett flertal fantastiska historier om vilda livsöden, kämpande människor, vackra kroppar, lidande och odödlig kärlek, spelats upp inom mig. Inte så mycket hela historier, men de där stora känslorna som de ger. De där känslorna som får dig att tåras lite i ögonvrån bara du hör en låt som triggar dig. De där stora känslorna som bara kommer till dig, i verkligheten, enstaka gånger i ditt liv. Om du har tur. Kanske är det en rest av de som levde där. Kanske är det ett kosmiskt minne av deras stora historier som lever kvar. Den energin dör inte. Sådan är naturen av energi. Den försvinner aldrig. Den förflyttas, omvandlas och upptas av annat. Grundläggande naturvetenskap. Det är iallafall en trevlig tanke, men nu kom jag en bra bit från det jag menade att tala om vid början av mitt inlägg, eller kom jag bara djupare in det? Det som är det sorgliga, det som gör att jag inte alls tycker om att studera historia är att jag inte hittar de stora känslorna i återgivningen. Det fungerar sällan att besöka platserna. Det fattas för mycket. Allt som oftast. Eller så är det för paketerat för turism. Skövlat och skördat. Allt av värde är redan borta och magin är försvunnen. Ge mig en annan historisk återgivning. Låt det vara en myt, en saga, en berättelse som för deras ande vidare. Begrav dem inte. Låt dem leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar