Easy, breezy!

Jag älskar min kropp. Visst, den ser inte ut som jag vill att den ska göra, men fan vad den kan köra. Tänk om jag varit begränsad på något vis, om jag haft ett ben före lite, eller så. Det hade inte varit kul. Nu finner jag inga gränser. Vill jag, så kan jag. En otrolig frihetskänsla infinner sig. Vansbrosimningen gick galant. Det blev, som jag befarade, jag fick kämpa. Det hade jag inget emot. Är något värt att få eller uppnå, utan en kamp? Fick en bättre tid än jag kunde hoppas på. 1,03,59. Plats 810 av 3408. Inte illa, med tanke på att min träning i elementet var obefintlig, min teknik rackig och det var min första simtävling. Till nästa gång ska jag ta en kurs, lära mig simma som man ska och pressa mig mera. Visste det inte då, men min sista ursinniga spurt mot målet gjorde så att jag tog min vän Kerstin med ett fåtal sekunder. Jag hade unnat henne en seger över mig när som helst! Men, jag är också en vidrig vinnare, som är glad för var skalp som jag tog. Ha ha. Som tur är finns det två tävlingar kvar i vår jakt på den svenska klassikern, får se.. det skulle inte förvåna mig det minsta om hon tar mig i dem!