Summertime, the roughest time.

Man längtar dit, under lång tid. Man stressar ut, innan snösmältningen är slut. Man bränner sig och det svider. Sand mellan skinkorna man gnider. Svullen, svettig fot med blåsa, inte hindrar det mig från att sommaren haussea. Myggen biter till och luften står still. Grillkolen är sur efter oväntad skur. Allt är blött och skallen är trött. Tältet föll ihop igår, man tror man fått liggsår. Inget känns man vid i efterhand. Man minns bara hur himlen stod i brand. Hur fåglar sjöng och allt var en dröm. Hur man skrämde en vigg mitt i sommarens bästa ligg. Man minns vassen och torrdassen. Inte lukten eller fukten. Det är sann bliss att vara lite oviss. Sommaren är här, utan besvär!