Hung up!

Ok.. ta in det här. En gång var jag en dålig pojke. Jag vet, du tror mig inte när jag säger det. Men, jo, jag var det. Det var midsommar. Det är väl liksom alltid midsommar, när det går lite överstyr, har jag noterat. Hm.. skyller det på Shakespeare och kanske på den där faunen eller vad det är som springer runt i natten och ställer till det.. han finns på riktigt. Det är min enda förklaring till att midsommarnatten är höljd i trolska dimmor. Det har inget med alkohol och andra droger att göra! Hur som haver. Det var den natten på året. Det var inte förra året, utan längre sedan.. jag vill inte säga för specifikt. Någon kan bli sårad. Iallafall, den här snubben var förlovad. Till att gifta sig. Ganska snart till på köpet. Det var inte meningen. Det bara blev som det blev. Att blivande frugan sov i rummet bredvid gör det inte mindre skamfyllt för mig. Men, men. Jag är också bara mänsklig, vad du än trodde. Nu till det störda.. inatt fick jag ett sms vid ett. Då sover jag på vardagar. Frågan lyder "Är du i Sthlm?". Vid fyra väcks jag av att det ringer. Samma nummer. Lägger sömndrucket bara på. Vad fan, liksom, sluta terra mig. När jag vaknar har jag ett vagt minne av att det var ngt som hände i natten. Kollar mobilen och mycket riktigt. Älskar sökmotoren på nätet. De ger mig så mkt. Tänk vad pinsamt om enda sättet att ta reda på vem det var som ringde, var att ringa upp. Jag hade ändå behövt flera minuters förklaring för att fatta vem det var. Nu slog det ned som en blixt och jag vet inte hur jag ska tolka detta. Är jag verkligen så sjukt jävla bra i sänghalmen att man inte glömmer det? Tydligen. Hur hade han mitt nummer? Minns knappt att jag gav honom mitt förnamn. Oh, well. I'm special.