Paralyze this!

Behöver man en rörlig panna? Verkligen, behöver man det? Jag tvivlar. Den tar fokus från det som man vill framstå som. Man vill verka fokuserad, proffsig, säker och redo. Då är det inte till ens fördel med ett pannspel. Jag kollade på melodifestivalen ikväll med bananen vid min sida. Vi verkade rungande överens om att det finns en hel del att vinna med lite av den där smaskiga produkten som bakterien Clostridium botulinum producerar. Om du mot förmodan kunde se förbi det, se på delfinalen igen. Ja, det var en vidrig idé, men du kan ha ljudet avstängt. Bra tips från coachen. Då kan du till fullo fokusera på uppgiften, att studera föredelen, eller bristen på fördel med en rörlig t-zon. I kvällens gäng var det bara en som haft vett nog att fixa sig lite. Fru Perelli stod still. Visst, hon tog det lite väl långt. Överläppen såg lite ut som den kom direkt från tandläkaren och hans bedövning inför rotfyllnad, men pannan var finfint platt och skrynkelfri under låten, hur hårt hon än pressade sin diafragma mot lungbotten, innanför den juvelbeströdda korsetten. Värre var det med Sibel. Hon var illa ute. Mejkappartisten måste hata henne. Hon stod med ett wonköga och ingen ögonskugga, klänningen skar sig mot hennes hud, tänderna var naturligt gula och sist men inte minst, pannan. Den hade ett eget liv! Jag skojar inte. Om en panna kan tala så citerade hennes panna hela ringentrilogin på tre minuter. Än åkte ögonbrynen hit, än åkte de dit. Rätt som det var var det räfflat för att sedan bli snett, platt eller bara konstigt. Pannmusklerna drog i hennes stackars felsminkade ögon så det stod härliga till. Anna och jag skrattade så vi kved. Sedan får vi inte glömma Calais. Fyra fina flickor får fårorna i farliga fallgropar att fverka fåniga. Bengtzing vill jag inte ens prata om. Hon är otäck. Nordman däremot, det är en riktig man. Han verkar allmänt förlamad på alla de sätt. Att han ens vaggade verkade vara en prestation värd att omnämna.