Social anarki.

Fan vad uppfriskande det är när folk bryter mot vad som är accepterat. På ett bra sätt. En av mina polare fick ett samtal från en snubbe som hon lämnade numret till på fyllan och villan för ett drygt år sedan. Det var igår. Idag hade han dragit med sig en kompis och åkt till Uppsala på vinst och förlust. Räknar kallt med att sova hos henne. Mötte upp dem ute, verkade som reko typer. Varför skulle de inte vara det? Det är ett sämre tecken när folk inte vågar, inte tar risker. Hur ska man vinna om man inte satsar? Går ju inte.
Sitter med hängande ögonlock och scannar mina favoritblogs. Har just kommit hem. Hade oväntat roligt. Ett shoutout till mina beyotches som gjorde min kväll! Plötsligt ringer min mobil. Hade jag inte haft den kvar i fickan, sedan tidigare, så hade jag missat samtalet, mina hörlurar släpper inte in sådana ljud. Svarar och hör en kvinnlig mun, med yppiga läppar, som säger; "Alltså, du måste snacka med den här killen, han är typ värsta sköna bögen." Ha ha. Ett kortare, inte alls pinsamt, samtal senare tar hon tillbaka telefonen och säger att jag måste snacka med hans übersköna polare också. De verkade inte riktigt veta vad de skulle tro. När hon fick mobilen igen frågade hon sonika vem av de två som jag verkade gilla mest. Ha ha. Föreslog självklart att hon borde styra upp en fest. Inte för att hon kommer att komma ihåg det imorgon. Vad jag tror är att hon kommer ha grymt mycket ångest imorgon och be mig om ursäkt ett par hundra gånger nästa gång vi ses. Helt utan anledning, absolut. Jag tycker det var skitkul. Fram för mera spontanitet. Följ inte sociala regler så strikt. Lek med dem. Förresten så har matchmaking lika stora odds att funka. Efter att ha sett, på nära håll, hur en match made in heaven tagit form, tack vare en utomstående, så har jag helt vänt kappan i snålblåsten. Kan man ansöka till en kommunal instans som har hand om arrangerade bröllop?