besatthet..

Jag har en befängd förmåga att göra mig besatt av saker.. Det har tagit mig långt många gånger, jag ger inte upp innan jag uppnått det jag vill. Men ibland tar det över mitt liv så till den milda grad att det blir pinsamt. Det är jag den första att erkänna.

Om jag ska köpa något lite mera speciellt, eller inte bara då, ibland räcker det att jag ska ha ost eller en god salami. Jo, då undersöker jag typ allt som finns att välja på. Väger alla fördelat mot nackdelar. Oftast är det det producerande företagets värderingar och image som avgör mitt val. Självklart i kombination med en attraktiv produkt. Ofta hittar jag något som inte ens går att få tag på i min närhet, eller som är helt utanför rimlig budget.

Just nu är det överhängande ämnet, som mina synapser behandlar, kläder. Jag utvärderar min garderob och funderar på vilka tillskott som behövs för att ta min look till nästa nivå. Väldigt inne på skräddat, lite preppy, men samtidigt oförutsägbart. Får du en tydlig bild? Jag vill veta allt om hur olika typer av trådar har spunnits, vilken vävteknik varje material genomgått, vilka arbetsförhållanden som de framställts i och så vidare..

Det räcker inte tillnärmelsevis med att det är ett snyggt plagg, jag vill ha total överblick över världsmarknaden. Gissa tre gånger hur bra det går.

Ett tag var det armbandsur som upptog för mycket av min vakna tid. Köpte till slut en Tissot, som jag är supernöjd med. När jag renoverat mitt hem, har jag drömt köksinredning. Köpte en diskbänk, design F.A. Porsche från Tyskland. I våras ville jag mest av allt ha en trench från Burberry Prorsum. Den fanns inte att tillgå i Sverige. Bytte dator från en vanlig pc till en iMac efter ett halvår, för att den är snyggare. Jag vet vad ni tänker. Men vaddå. Jag kunde. Varför skulle jag inte, vad skulle hindra mig. Snålhet?

Sällan balans. Allt eller inget. Är det inte det bästa, kan det vara. Varför nöja sig med lite när man kan få mer? Aldrig med i en tävling för att delta, alltid med för att vinna.

Det första steget är att erkänna problemet. Det har jag gjort. Jag vill ju inte att ni sak tro att jag inte mår bra. Att jag aldrig är nöjd, alltid strävar uppåt, glömmer en seger, något som jag lyckats med. Tvärtom. Jag mår finfint. Jag minns de ljuva segrar jag uppnått med glädje och tro att jag ta mig längre fram mot mitt mål.

Samtidigt som jag kan vara otroligt ytlig, så står jag med mina fötter djupt rotade i den Uppländska myllan av gammal havsbotten. Det viktigaste är att man mår bra inuti, att man har sina nära kära och att de har det bra.

Det här inlägget har gått en bra bit från shopping, ämnet som det började i. Men så är det oftast. Inget är isolerat från ett annat. Allt hänger ihop i den väv som är livet. Förhoppningsvis får man en gång se det mönster som man själv skapat i den. Men då måste man nog långt bort, för det går inte att se när man står så här nära.