Vad gick så fel?

En gång on top of the world. Nu ett allmänt skämt.

Man kan mena ett flertal personer, framförallt kändisar. Kan man komma igen efter vad som helst?

Jag vill verkligen tro det. Mariah Carey ingjuter en del hopp. Hon kunde. Madonna har varit ute på hal is, snart där igen känns det som, men hon fixar det också. Gång på gång. Michael Jackson har försökt, men verkar snart utom rimlig chans för upprättelse. Då menar jag i bemärkelsen som aktad och omtyckt artist.

Man är bara så bra som sin senaste produktion. Glöm inte det.



Man kan inte leva på gamla meriter. Inte ok. Kan man inte prestera något som når en högre nivå, då ska man låta bli och göra något annat. Däri ligger väl problematiken. Hur vet man själv, när man är mitt uppe i det om det man gör håller den kvalitet som det måste?

Paramounts chef tog ett snack med sin fru. Hon var utled på Tom Cruise. Upplever honom som otroligt avtändande. Chefen väljer att inte förlänga kontraktet med Tom. De har jobbat ihop i 14 år! Hr Cruise har toppat listor över vilka som har mest makt och tjänar mest i Hollywood, men vad hjälper det när man inte längre har kontakt med verkligheten? Gör som praktexemplet Arnold. En gång hetast på stan, sedan insett att han inte är mera än en avdankad actingubbe. Byt karriär, det enda rätta.

Sluta trampa vatten när du håller på att drunkna, lär dig andas under vattnet istället!

Ser med spänning fram emot att se vad Göran Persson tar sig för. Hoppas han inte lämnar offentligheten helt.. varför inte konkurrera ut Maria Corazza-Bildt från marknaden importerad lyxmat. Vore kul att se. Han har ju onekligen förmågan att klara av det han vill. Inte för att jag gillar honom, men framgång inspirerar mig.

Det smärtar att se en, en gång avgudad person som Tom Cruise verkligen var, snurra in sig i jag vet inte exakt vad. Jag var smått besatt tiden före första Misson Impossible. Nu är han ett avskräckande exempel på hur illa man kan hamna i livet. Sorgligt. När jag såg honom hoppa i soffan hos Oprah, så trodde jag inte mina ögon. Han verkade så bestämt sig för att intala sig själv att han hittat meningen med sitt liv, att han var fullkomligt lycklig och upp över öronen förälskad. Men samtidigt var allt han utstrålade en falsk yta, ett påklistrat leende och jag trodde inte ett ord.

För en man som honom, som onekligen har en sällan skådad viljestyrka, så kan självbedragelse vara en farlig sak. Om han bestämmer sig för att tro och vara på ett visst sätt, så gör han det till verkligt. Till verklighet. Sin verklighet.

Det i sig är självklart något att beundra!

Men om den verklighet, man väljer att leva i inte alls är kompatibel med den verklighet som det stora flertalet befinner sig i.. ja, då är det inte lätt alla gånger. Det kan sluta med att man driver så långt isär att man inte längre förstår sig på varandra.

MItt enda hopp om räddning av Tom är att han av en händelse läser min blog, mot alla odds kan svenska och inser att sanningen just skrivits vit på svart framför hans aningen fårade anlete.

Jag vill ju ha min crush tillbaka.