Rescension

Jag var med Tobi! på bio i söndags. Vi såg den nya filmen av Sofia Coppola. Jag älskade The virgin suicides och Lost in translation. Marie Antoinette var lite underlig. Jag förstod inte helt hennes idé med filmen, vad hon ville säga. Det är inte ett bra betyg. Jag brukar ha förståelse för en vision, även om jag inte alltid gillar den. Hela filmen fick man se hur Marie lekte runt i fina kläder och underbara skor (Manolo Blahnik) men man bryr sig inte. Man skiter fullständigt i att folket svälter och man skiter än mera i att hon i slutet tillfångatas.

Oj, kanske någon blir arg för att jag berättar hur det slutar.. men vet man inte det sedan innan.. ja, då ska man skämmas och se till att skaffa sig en grundläggande allmännbildning. Läs Veckans nu, vettja.

För att återgå till rescensionen. Jag var aldrig uttråkad, scenografierna och kostymerna var ypperliga, skådespeleri och direktion var det inget fel på heller, men en känsla av ovidkommande är inte det jag vill uppnå med ett biobesök. Jag vill bli berörd. Borde kanske sett Saw 3 istället. Då hade jag troligen mått illa, åtminstone.

En känlsa är mera än ingen alls.