På min väg till norrland varje vecka så passerar jag en liten by som gud har glömt. Ett hus som klippt och skuret för en Serbokratisk förortsfilm är det som möter de besökare som dristar sig till att stiga av.
Jag vill ju inte svartmåla en plats som två av mina älskade systrar valt att bosätta sig i, så inga namn nämnt..
Det enda rätta är att ta på sig sina rosa solglasögon och fokusera på det varma bemötande de ger mig, så kan inte den råa, deprimerande miljön störa.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar