torsdag, januari 04, 2007
Mångalen
Plötsligt förstår jag varför alla knarkar så de ser stjärnor på fullmoon parties i Asien. Det är ingen idé att göra annat. Det här var en av de värsta nätter på länge. Minns du hur du kunde vakna som liten av en så fruktansvärd mardröm att du grät hysteriskt? Det kanske bara var jag. Det är vidrigt. Trodde verkligen inte att jag skulle uppleva något i närheten av det igen. Vid fyra vaknade jag i panik. Det jag drömde var osammanhängande och skumt. Det hade pågått en längre tid när min kropp började få nog och medvetandet närmade sig. Jag vet inte hur det började. Det här minns jag mot slutet. Jag färdades på ett skepp. På väg från något. Det var byggt för havet, men klarade av att segla vidare genom land. Fast det föll sönder under tiden. Allt är dunkelt. Som i månsken, genom ett molntäcke. Luften är tung av olja och fukt. Ett par personer är med mig. Till ingen tröst. Det gör bara att jag oroar mig för att de ska råka illa ut. Vi kastar oss av skeppet. Faller hårt ned i botten av ett nyligen torrlagt dike. Leran är genomträngande kylig. Diket leder fram genom en tung granskog. Grenerna sträcker sig över våra huvuden där vi hukande stressar fram. Mot vad vet jag inte. Vad vi flyr från är lika oklart. Bråttom är det. Faller framåt och landar i något som är varmare. Famlar i dunklet för att hålla upp något av det i det silvriga månljus som på ett mystiskt sätt hittar sin väg ned. Det ser ut som en nyligen avgnagd lårbenshals. Jag studerar det kallt och intresserat. Någon säger mig att det är varulvar som jagar i de här skogarna. Vi hör något och kastar oss uppför kanten på diket. Ser en glänta. Kämpar ditåt genom grenverket. Det river och svider i hela kroppen. Jag vaknar. Allt känns fortfarande verkligt. Som om det bara ligger en tunn hinna, lik den på en god sås som fått stå framme, mellan där jag är och där jag var. Som om den när som helst brister och jag tvingas fortsätta min kamp. Sveper duntäcket om min nakna kropp och går in till soffan. Inte visste jag att de sänder Ellen Degeneres talkshow på sena vargatimmen. Den verkar inte så färsk. Superbowl-special. Somnar snart om. Sover oroligt. Drömmer sjukt igen. Men inte samma sak. Jag klarade mig den här gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Great minds! Jag skrattar ihjäl mig. Jag skrev om en dröm i förrgår och om månen igår- sen läser jag detta inlägg- en kombination av båda! Vi ligger i fas.
Ha ha. Jo, jag har märkt det. Slår vad om att jag kan gissa på minuten när du har ägglossning.
Skicka en kommentar