Post scriptum.

Läser igenom de inlägg som jag gjorde. Förundras över vilken skillnad i ton jag använder. Inget konstigt. De skrevs vid skilda tillfällen under festens gång. I retrospekt känns det som att allt blev lyckat! Ingen ballade ur. Inget gick sönder. Alla verkade ha väldigt roligt. Det var lekstuga på vuxna. Jag tror alla sjöng. Vissa mer än andra. Andra bättre än vissa. Men alla var vissa om att det nya året. Pussar delades ut, skumpa sprutades ut. Året tog slut. När min fysiska kollaps var nära vid femsnåret, då skrålade det fortfarande. Sångfåglar helt omedvetna om den arla timmen. Om jag inget gjort hade de aldrig gått ut ur min port. Det känns som ett tecken på framgång, om ingen vill genomföra hemgång. Det enda som jag kan ha saknat var tid till kontemplation och djupa samtal på tu man hand. Men vad gör det när himlen stod i brand?