torsdag, februari 22, 2007

Best kiss ever!

På den brittiska filmhyrarsiten Lovefilm.com har medlemmarna röstat fram tidernas bästa kyss på vita duken. Den i mina ögon självklara vinnaren är den tumultartade återföreningen mellan Jack och Ennis. Värmde mig med tanken på den senast igår, när jag gick hem genom det iskalla landskapet. Kärleken kan inte bekämpas.





Anledningen till att den här scenen är så sjukt stark för mig är att jag varit med om det. Att totalt uppslukas av en annan person, så till den milda grad att allt omkring dig försvinner. I mitt fall var det en gammal lumparpolare jag återsåg. Han höll sin flickvän i handen. Det började med ett glatt utrop, ett handslag ledde till en kram som ledde till en kyss. Jag trodde inte det var sant när han betygade sin förälskelse. Jag hade inte haft konkreta bevis tidigare, bara en önskan därom och mina egna känslor för honom. Det är grund till min övertygelse att om du verkligen känner starkt för en person, om du verkigen älskar den personen, då är det besvarat. Det är det. Sedan kan omständigheter komma emellan som gör att objektet för dina drömmar inte alls lever ut dessa impulser. Såsom du ofta hindrar dig själv. Vi lever i en komplicerad värld, men vissa saker är enkla. Grundläggande. Ofelbara. Det här är en av dem. Två, tre timmar senare såg han sin tjej, gråtandes på en bänk och insåg hur han sårat henne. Självklart tog han sitt sinne till fånga och tog hand om henne. Hon var i upplösningstillstånd. Några dagar senare bortförklade han det hela som en fyllegrej. Samtidigt som han erkände att om det bara varit ett år tidigare, innan han träffade henne, så.. Vad fan är det? Föreställ dig vilken bergochdalbana mitt känsloliv åkte under loppet av en vecka. Det finns anledning till att man blir rädd för kärleken. I fel sammanhang kan den slita sönder dig totalt. Men i rätt tid, på rätt plats, är den det starkaste som finns. Det är vad själar kommer ifrån. Flyktigt och livsavgörande. Det spelar ingen roll vem du är eller vilket kön du har. Var sann mot dig själv och dina känslor.

Lika mycket en påminnelse till mig själv, som en uppmanning till dig. Lev.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det där var det vackraste jag har läst

Anonym sa...

tack för detta :)

Anonym sa...

åh jag vill krama dig... men nu befinner jag mig i en datasal i sthm så det blir svårt. Äh here goes nothing- ett skepp kommer lastat med mentala kramar från Åsa till Dani, where ever u are! trevlig helg

danidanger sa...

Åh, vilka fina flickor ni är! Ni värmer mitt kalla hjärta.