Vem trodde det? Att vara en barmhärtig samarit, förpassad till en plats på jorden som sällan hamnar i fokus, att det skulle leda till denna utmärkelse. Jag visste att det var katastrof i Indonesien. Alltså inte en sådan som ordet betyder hos oss, att man missat bussen, typ, utan i ordets verkliga bemärkelse. Lär vara en halv miljon människor utan hem snart. Vidrigt. Ändå berörde det mig inte så mycket, förrän den optimala radiorösten väckte mig ur min slummer och berättade hur han öppnat sitt hem för att hjälpa sina grannar. Plötsligt känner jag något. Är det empati, månntro? Sedan, när jag snubblar över en bild på mannen ifråga, då är det inte någon fråga längre. Hetast idag. Lätt som en plätt. Inte trodde man väl att diplomater kunde vara sådana hunks? Man föreställer sig ju en småfet gubbe som mest hinkar pina coladas och mottager massage från lokalbefolkningens offspring.. Tack för att min fördom sänktes som en kattunge i jutesäck, till den leriga havsbotten som tidigare var shoppinggata i en huvudstad.
Ulf Samuelsson, andresekreterare vid Sveriges ambassad i Jakarta med en av sina grannar.
måndag, februari 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hmm.. Ok då. Lite het. Dock inte glödhet.
du har dom bästa jämförelserna ever.
Ha ha. Kim, han räddar ju folk. Iklädd badbyxor! Hur hett som helst.
Tack, Hanna! Jag diggar din blogg, med. Du ger nästan bild av att vara Nemi, fast verklig och mer tvistad. Man gillart!
haha. nemi i serierna i dn?
Ja, fast inte helt. Bara till essens och bara i vissa av rutorna..
Skicka en kommentar