Plats!

Har just rejsat genom snöstormen på min mtb. Tur att inga bilar ville döda mig, där jag trampade för glatta livet med slutna ögon, snöfallet föll vertikalt, siktet inställt på min blick. Det var uppfriskande. Jag har varit till casa Folke, som för övrigt verkar hemsökt. Man gillart. Det är nog den främmande, osedda närvaron som gör att jag gillar huset så.. back to basics liksom. Jag växte upp i ett hemsökt hus. Sara hoppas att det är "Casper, the cleaning ghost" som bor hos dem. Det vore ju fett med, typ grymt och sånt. Man vaknar visserligen i ett stadie av total stress och med sprängande huvudvärk, men allt är putsat och skinande rent.. kanske skulle vara värt det.

Vi kollade in en riktigt kul show på tv4plus. The Dog Whisperer. Du ska inte tro att det har något med övernaturligheter att göra. Allt var naturligt. Fascinerande att se hur människor inte alls vet hur de ska handskas med sina hundar. Det Csesar gjorde, ja programledaren heter så, var att visa att felet var att ägarna inte var högst i rang. Hunden var det. Konstigt att han flippar så snart något som han upplever som hot mot sin flockmedlem närmar sig. Låt det vara en bil, katt, dammsugare, granne eller hårfön. Han vill ju skydda sin korkade och underlydande varelse. Det var intressant att se folk få, i det närmaste uppenbarelser, när de insåg det. Av titeln på programmet att döma tror man att det ska handla om hundar, men de som terapeuten verkligen läxar upp är människorna. Med all rätt.

Fan, jag ska nog aldrig skaffa hund. Jag är så säker på att jag skulle vara den perfekta hundägaren som har de mest perfekta och välbalanserade hundarna, det skulle säkert bli pannkaka av alltihop. Risken är inte så stor, men bara det att det finns en risk är för mycket. Jag skulle inte stå ut med alla, säkerligen bara i min skalle, dömande medmänniskor. Jag tycker nästan synd om min framtida hund redan nu. Minsta lilla blick åt fel håll och jag skulle sätta in chocktreatment för att korrigera, om den inte skulle vara i perfekt skick efter drygt tre timmar i min närvaro så skulle jag nog inte stå ut längre och skjuta den stackars byrackan. Tur att det är helt i enlighet med lagen.. det kanske inte vore så dumt ändå. De är ju ändå sötast som små, det vet ju alla. Får se till att bli tillräckligt rik, så att min aptit på valpar kan stillas utan uppehåll. Cruella deVille släng dig i väggen.

Vänta nu lite.. Csesar jämställde enkelt sättet på hur folk handhöll sina hundar med hur de skötte relationen till sin partner.. aj, aj. Vad säger det om mig? Inget bra, känns det som. Fan också. Där slog jag huvudet på spiken. Det sved till ordentligt kan jag säga. Lär ha en bula ett tag framöver. Måste jag skaffa en hund först, bearbeta min stress över att ha den mest väldresserade accessoaren, för att kunna inleda en hälsosam relation med en människa, eller kan man gå den andra vägen?

Ring hundviskaren, det är akut!