Emergency! ..paging Dr Beat

Såhär känner jag mig. Gissa vilken av figurerna som är jag. Den böglila nallen, såklart. Har uppnått tresiffrigt. 100kg! Vid det här laget vet ni att jag inte ger mig förrän det gått för långt. Utan tvekan har min ruttna diet och totala frånvaro av fysisk ansträngning hjälpt mig att uppnå mitt mål. Men var det egentligen ett mål? Nej, jag tror inte det. Åtminstone inte medvetet uttalat. Jag har däremot gjort medvetna val som tagit mig dit. Snabbare än jag trodde. På ett halvår drog jag på mig mer än sju kilo fett. Det skulle hålla den trindaste lilla grizzly nöjd och slumrande till våren. Kanske kan låtsas att jag nu går i ide. Äh, det är ingen idé. Fatta om jag inte idag tar beslutet att ändra mina vanor, drastiskt. Om tio år kommer jag då att väga dryga tvåhundrafurtio pannor. Då pratar vi inte små söta pannor med glitter på kanten, utan stora gjutjärnspannor med decennier av stekfett ibränt. Inte hett. Jag kallsvettas av att skriva det här, medveten om att alla kan läsa det, närsomhelst. Jag är alldeles för skicklig på att förneka saker och ting. Jag vet vad man kan lura huvudet till att tro. Man kan lura sig till att tro att det inte alls är svårt att skriva 2,0. Man kan lura sig själv till att tro att chips och dip till middag inte alls innebär att energimängden som det intaget innebär är större än förbrukningen under sömn. Någonstans så vet man mycket väl att det inte är så. Men det går lätt, man märker det knappt. Tricket är att lura sig i rätt riktning. Att välja tid och plats. Rätt sanning vid rätt tidpunkt och situation. Så, att jag berättar det här, här, beror på att jag måste inse faktum. Jag tänker ta min blog till hjälp. Jag tänker berätta om framsteg, låta er veta om det går rätt väg. När jag faller tillbaka ska jag säga det med. Tro mig. Bara att skriva det jag just skrev tog kraft. Jag fick tvinga mina fingrar till tangenterna. Jag skulle skämmas som en hund om jag tvingades till att erkänna något sådant för er. Nederlag. Jag vill alltid vinna! Jag tänker utnyttja min vilja att se bra ut i andras ögon till att hålla mig borta från all skräpmat. Om jag alltid måste rapportera skit jag stoppar i mig så kan jag inte smyga med det någonstans. Ni skulle hela tiden ha ögonen på mig. Jag slipper aldrig undan. Kanske kommer det här tvinga mig till timmar av terapi. Ha ha. Får väl ta det då. Den som ger sig in i leken, får leken tåla. Okej, nog om detta. Framtiden ligger, som ordet vill låta oss förstå, framför oss. Målet är bättre att fokusera på. Jag ska sluta äta bajs, ta tag min träning, på en vettig nivå och droppa femton kilo. Tidsramen klargör jag inte här. Jag tar alltid i för mycket. Vill ha allt. Nu. Det gör mig alltid illa i sådana här sammanhang. Återkommer med den. Men ett kilo per vecka är en start. Ses om femton veckor. Ha ha. Säkert att man inte kan gå i ide?