Fina fisken

Så länge jag kan minnas har frukosten varit ett mål i sig. Som barn åt vi alltid tillsammans, hela familjen. När mamma och pappa kom in från ladugården hade jag ofta lagat gröt och plockat fram allt som hör måltiden till. Stoj och stim från första stund.

Morgonen som är idag, startar med en som vanligt kurrande mage. Sätter på lite tevatten, vill ha en macka. Inget bröd finns, varken mjukt eller hårt. Hittar havrefras, men ingen fil. Bara en skvätt mjölk, som tagit smak av vitlöken i matlådan bredvid. Den duger till te. Spanar i begynnande frustration in i det andra skåpet. Upptäcker konserver med makrill i tomatsås. Väljer en sådan. God även utan bröd tänker jag.. men vänta, skulle det inte bli smaskigt med krispiga små kuddar av havre, i fiskröran? Döm av min förvåning när en skål med de båda blandas till något helt utsökt. Det var inte väntat. Började tro att det här skulle bli en av de där dagarna, när inget riktigt blir som man vill. Jag var ytterst tveksam in i det sista, men att vänta en timme tills mataffären öppnar i huset bredvid, kommer inte på fråga. Förmodligen var det i ren desperation och hungerkramp som de flesta udda maträtter kom till. Men inte kommer det dröja så länge till nästa gång jag äter min nyfunna favorit. Nej, det här blir något jag kommer längta till. Yum.