Hur illa mår man inte, om man känner att den enda utvägen, det enda som skulle få en att må bättre är att gå bärsärk med ett eldvapen?
Jag kan inte knappast föreställa mig de demoner som besitter ens lekamen i den stunden. Hur lyder den logik som gör det logiskt, det vill jag veta. Jag vill inte uppleva det själv, bara få inblick i vansinnet. Men jag tror en sådan inblick är omöjlig, utan att själv hamna i samma situation. Det kan inte gå att återberätta till fullo. Att förklara helt. Om man inte själv känner samma hopplöshet som löser upp de ramar som håller retoriken på plats. Hur stor nyfikenhet jag än har så känns det inte värt det. Inte ens om man visste hur man skulle gå tillväga för att nå det stadiet. Priset är för högt. Skulle någon handla annorlunda i hans skinn? Jag vill tro det.
Att det finns ett motstånd mot striktare vapenlagar i Usa är över mitt förstånd. Vapen ger inte trygghet. De föder våld. Ingen tvekan om det. Hur många hade han dödat om han inte haft ett vapen?
Det som skett är en tragedi och mina tankar går ut till de drabbade.
tisdag, april 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar