Man har verkligen sinne för humor, när man döper sin son till Staffan. Inte bara att man döper honom till Staffan, men att göra det på grund av att han föddes på den här dagen. Fast för tjugo år sedan. Time flies. All cred till mina päron! Sluta döp barn till Sauron, Trixie, Månstråle och annat trams. Man behöver inte gå över bäcken för att hämta vattnet. Det enkla, raka och konkreta funkar alltid sjukt mycket bättre.
Idag ska han åka till en butik, där skylten är grön med gula bokstäver. Ja. Nu kan han köpa nedanstående vara till mig i julklapp. Vilken tajming. It's like, meant to be.. mine. Ha ha. Så fick jag det till att handla om mig. Igen. Ha ha. Dåligt ego.
onsdag, december 13, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar